Masterinflation och glastak ("glass ceiling")
Ni på PA som är färdigutbildade och ute på arbetsmarknaden, upplever ni att det är en inflation på masterexaminerade? Det vill säga att en master har blivit standard och de flesta har det, och därmed blir det svårt att konkurrera om man inte också tar en fdr(!)?
Jag vet att ekonomer kan klara sig väl med en kandidat, och tar man en master så är det raka vägen in i en chefsposition i skatteverket (typ) eller forskning.
Jag vet att det råder brist på datavetare, tex ser jag annonser på bussen och på instagram med utbildning på 40 veckor (noll erfarenhet innan dess) och anställning direkt för ganska bra lön, det är desperation på en helt annan nivå, så där antar jag att en kandidat kan ta en långt. Men inom kemi och bio vet jag inte riktigt vad för jobb man ens kan få med en kandidat. På vissa jobbannonser står det "akademisk examen" men anger inte vilken grad, och då antar jag att vem som helst med en master går före en kandidat. De (sommar)jobben jag söker just nu i egenskap av en kandidat i bioteknik är typ glorified slavarbetare på labb (vare sig det är sjukhuslabb eller labb på RD i företag).
-------------
Angående glastaket menar jag att icke doktorsexaminerade inte kan få högt uppsatta positioner i företag eftersom det finns en sorts kunskap man aldrig kan få genom arbetslivserfarenhet utan bara genom att doktorera. Nämligen den att självständigt kunna formulera frågeställningar och undersöka dem systematiskt, något man behöver kunna göra om man vill leda andra människor. Sen tror jag att det beror på att det inte är tillräckligt "fint" om man inte kan skriva phd brevid sitt namn.
Det låter som att du i sista stycket undrar om det är omöjligt att få ett högt uppsatt jobb utan en doktorstitel , men det kan väl inte vara vad du menar? För det är ju självklart inte sant.
Sommarjobb efter tre år på ett civilingenjörsprogram tror jag inte man kan förvänta sig något annat än ”slavgöra”. Inte för att man inte kan något, utan för att man har 8 veckor på sig och därför inte kan lägga 7 veckor på att bara sätta sig in i problemet om man vill få något gjort. Så något repetitivt som går snabbt att sätta sig in i, och gärna något som ingen annan vill göra är perfekt för en sommarjobbare
Hondel skrev:Det låter som att du i sista stycket undrar om det är omöjligt att få ett högt uppsatt jobb utan en doktorstitel , men det kan väl inte vara vad du menar? För det är ju självklart inte sant.
Jo det är intrycket jag har fått, men egentligen är det enda området jag är insatt i läkemedelsbolag och bioteknik, och det är där jag menar att det är så, men jag frågar om det också är så i andra (naturvetenskapliga) områden. Jag tror att bioteknik är jämförelsevis forskningsintensivt med nära kopplingar till akademin så det kan vara en anledning. En annorlunda formulerad fråga, även om doktorsexamen inte är nödvändigt för att klättra inom ett företag/bransch, får inte doktorer ändå annorlunda (mer avancerade) arbetssysslor? Och isåfall på vilket sätt? Vad valde du för master i teknisk fysik, vad jobbar du med nu?
Sommarjobb efter tre år på ett civilingenjörsprogram tror jag inte man kan förvänta sig något annat än ”slavgöra”. Inte för att man inte kan något, utan för att man har 8 veckor på sig och därför inte kan lägga 7 veckor på att bara sätta sig in i problemet om man vill få något gjort. Så något repetitivt som går snabbt att sätta sig in i, och gärna något som ingen annan vill göra är perfekt för en sommarjobbare
Men vad jobbar isåfall en kandidat med? Har man vanligtvis så långa inlärningsperioder (flera veckor?)?
Jag tycker fortfarande det känns overkligt när jag tänker att jag redan gått tre år, men det känns som ingenting av dessa jobbannonser att bedöma. Asså jag ansöker ju inte men jag har också tittat på normala heltidsjobb som kandidater kan ansöka och det är samma där. Det kanske är därför vissa civilingenjörsprogram inte har motsvarande högskoleingenjörsprogram, alltså att branscherna kräver spetskompetens och att tre år inte skulle räckt, det gäller i alla fall både bioteknik och teknisk fysik.
Jag gillar kanske inte att prata så mycket om mig själv, men jag läste en inriktning mot beräkningsfysik och nu är jag doktorand. Dock inte i fysik. Så mina erfarenheter av industrin är från sommarjobb och liknande.
Det är möjligt att det inom vissa ämnen är fördelaktigt att vara doktor, framförallt på forskningstunga företag. Men det gäller inte generellt. Dessutom tror jag eget intresse spelar väldigt mycket roll. Om du läst en master och sedan vill jobba med forskning kommer du kunna göra det på ett företag, utan doktorstitel. Det var i alla fall var jag fick höra när jag sommarjobbade på en forskningsavdelning på ett större svenskt företag, och även om det fanns de som var doktorer var det långt ifrån alla.
Det är skillnad på sommarjobb och fast jobb. På det ena är du tillfälligt anställd när de flesta har semester, på det andra är du anställd betydligt mer långsiktigt. Så det är väl naturligt att man inte kan få exakt samma arbetsuppgifter som någon med samma utbildning som är fast anställd?
