Salters löslighet
Hej! Jag undersöker två olika salterslöslighet i en blandning med vatten, t röd och btb. Kaliumkarbonatet löser sig i blandningen men bildar fasseparation. Natriumkarbonatet däremot, löser sig inte i blandningen och bildar inte heller någon fasseparation mellan vatten och alkohol.
Jag har försökt att förklara detta med hjälp av elektronegativitet och opolaritet men kommer ingenstans. Hur kan man förklara varför det ena löser sig och varför det andra inte gör det?
Jonerna i saltet som löser sig kan bilda ganska starka jon-dipolbindningar till vattenmolekylerna, vilket sänker energin. Energin blir lägre jämfört med när vattenmolekyler binder med vätebindning till etanolmolekyler. Därför är det mer gynnsamt att ”göra om” bindningarna så jonerna binder till vatten, medan etanol binder till sig självt. Två faser uppstår (vattenmolekylerna kan inte binda till hur mycket som helst på samma gång, så de ”väljer” jonerna). I det andra fallet är det tvärt om. Svårt att säga varför det är så pass stor skillnad mellan två likartade salter, men bindningsstyrkan beror mycket på jonernas radier och det kan hända att skillnaden i radie mellan Na+ och K+ räcker för att få så pass stor skillnad.
Teraeagle skrev :Jonerna i saltet som löser sig kan bilda ganska starka jon-dipolbindningar till vattenmolekylerna, vilket sänker energin. Energin blir lägre jämfört med när vattenmolekyler binder med vätebindning till etanolmolekyler. Därför är det mer gynnsamt att ”göra om” bindningarna så jonerna binder till vatten, medan etanol binder till sig självt. Två faser uppstår (vattenmolekylerna kan inte binda till hur mycket som helst på samma gång, så de ”väljer” jonerna). I det andra fallet är det tvärt om. Svårt att säga varför det är så pass stor skillnad mellan två likartade salter, men bindningsstyrkan beror mycket på jonernas radier och det kan hända att skillnaden i radie mellan Na+ och K+ räcker för att få så pass stor skillnad.
Så du säger att kalium som har en större radie binder sig enklare med vattenmolekylerna? Beror det då på att varje kaliumjon har fler elektroner som attraherar vattenmolekylerna starkare än etanolen? För jag förstår inte riktigt vad du menar.
Mindre joner brukar binda starkare till just vattenmolekyler, men det jag menade var att bindningsstyrkan i saltet lär vara mindre för K2CO3. Om du kollar upp lösligheterna för de två salterna i rent vatten så ser du att K2CO3 är betydligt met lösligt än Na2CO3. Det kostar mer energi att lösa upp Na2CO3 trots att man får lite mer energi av att skapa bindningarna till vattenmolekylerna.
Teraeagle skrev :Mindre joner brukar binda starkare till just vattenmolekyler, men det jag menade var att bindningsstyrkan i saltet lär vara mindre för K2CO3. Om du kollar upp lösligheterna för de två salterna i rent vatten så ser du att K2CO3 är betydligt met lösligt än Na2CO3. Det kostar mer energi att lösa upp Na2CO3 trots att man får lite mer energi av att skapa bindningarna till vattenmolekylerna.
Jahaaa okej men då förstår jag! Så man behöver mer energi för attlösa upp Na2CO3 i vatten-etanol lösningen. Och om man jämför Na2CO3 med NaHCO3 då? Är det så att NaHCO3 binder lättare med vattenmolekylerna på grund av väteatomen?
Vätekarbonatjonen har lägre laddning, så det borde ge svagare attraktion till vattenmolekylerna. Å andra sidan är den mindre än karbonatjonen, vilket gör attraktionen starkare.
Teraeagle skrev :Vätekarbonatjonen har lägre laddning, så det borde ge svagare attraktion till vattenmolekylerna. Å andra sidan är den mindre än karbonatjonen, vilket gör attraktionen starkare.
Okej! Tack så mycket du är en hjälte!
