Löslighet, Kemi,
Hej,
Jag försöker första varför varför joner kan binda löst respektive hårt till varandra, och varför olika salter har låg respektive hög löslighet.
Är det rätt av mig att säga:
Orsaken till att vissa salter är mer svårlösliga än andra beror på deras bindningsstyrka. Denna bindningsstyrka beror på laddningarna på jonerna, eftersom joner med högre laddning attraherar varandra starkare. En annan faktor bakom hur stark löslighet är jonernas storlek. Detta är p.g.a att mindre joner har sina negativa samt positiva laddningar närmare varandra. detta leder till att attraktionskraften mellan de är större, alltså att den effektiva kärnladdningen blir starkare ju mindre radie jonen har. Det går även att förklara att ju mindre elektronegativitetsskillnad mellan jonerna desto större blir lösligheten? Tack
Det blir tydligare om du skriver "jonbindningens styrka" i stället för "deras bindningsstyrka": Orsaken till att vissa salter är mer svårlösliga än andra är jonbindningarnas styrka. En faktor som påverkar lösligheten är jonernas laddning. Joner med högre laddning attraherar varandra starkare."
Vad menar du med "stark löslighet"? Är det att det är lätt att lösa upp saltet, eller vad? I så fall är det tydligare att bara skriva "löslighet": "En annan faktor som påverkar lösligheten är jonernas storlek. Små joner ger starkare jonbindning och därmed lägre löslighet, om jonerna har samma laddning."
Det går även att förklara att ju mindre elektronegativitetsskillnad mellan jonerna desto större blir lösligheten?
Detta är ett påstående jag inte känner igen. Varifrån har du fått det? Det stämmer inte med att silverfluorid är mer lättlösligt än de andra silverhalogeniderna.
Tack! och jo, det där med elektronegativitet är nog fel som du sa. Jag fick det inte från någonstans utan det var bara en tanke av mig själv hehe, men som du sa så funkar det inte.
Kan jag också skriva att "Lösligheten hos salter påverkas också av hur bra vattenmolekylernas förmåga att tränga in i jonkristallerna och bryta upp bindningarna där. Då vattenmolekylerna är dipoler, som hålls ihop av vätebinding (en dipol-dipol-bindning). Om vattenmolekylerna ska överge dessa vätebindningar som är relativt starka, måste de attraheras tillräckligt mycket av jonerna i saltet så att det bildas starka jon-dipolbindingar"?
Nej, vattenmolekylerna kan inte tränga in i saltkristallerna, utan kan endast binda till de joner som finns på kristallens yta.
Jaha okej tack tack, då förstår jag!
