Läkarstudent, T1, men överväger Teknisk Fysik.
Hej,
jag pluggar just nu till läkare, T1, men jag har insett att biologi inte är ett av mina större intressen. Plugget blir en börda. Jag själv är väldigt teknisk av mig och har ett intresse för fysik, matematik och kemi och har märkt att jag lär mig snabbt och allmänt har en högre problemlösningsförmåga i dessa ämnen. Jag valde läkarutbildning eftersom jobbet gett en bra bild på arbetsdagen och ingenjörs programmen gett mig en dålig. Jag är teknisk av mig och många av mina intressen följer den strömmen. Jag önskar ett jobb som både e socialt, roligt och inte framför datorn men kräver en hög problemlösningsförmåga.
Kan någon övertala mig till att antingen stanna som läkare eller byta till teknisk fysik. Och ifall jag ska byta, vilken master passar mig?
Om du bestämmer dig för att byta tror jag det är bra att avvakta med att bestämma vilken master du ska välja. ”Mycket problemlösning” får du hos alla inriktningar, så omöjligt att säga vad du skulle välja bara baserat på det du skrivit
Jag tänker inte övertala dig, för beslutet måste du ta själv. Men jag kan säga att du som civilingenjör kommer att kunna bestämma själv om du vill jobba socialt eller asocialt, jobba med problemlösning framför datorn (typ simuleringar) eller problemlösning på verkstads (lab)golvet. Som chef med personalansvar och hantering av sådana frågor, eller teknisk specialist inom något område. Dvs flexibiliteten är (nästintill) oändlig.
JohanF skrev:Jag tänker inte övertala dig, för beslutet måste du ta själv. Men jag kan säga att du som civilingenjör kommer att kunna bestämma själv om du vill jobba socialt eller asocialt, jobba med problemlösning framför datorn (typ simuleringar) eller problemlösning på verkstads (lab)golvet. Som chef med personalansvar och hantering av sådana frågor, eller teknisk specialist inom något område. Dvs flexibiliteten är (nästintill) oändlig.
Jag förstår, för mig är det svårt att se arbetslivet hos ingenjörer eftersom jag inte känner någon ingenjör men många läkare och tandläkare, min pappa är tandläkare. Många säger att plugget på högskola alltid är tråkigt men andra säger att om man hittat rätt utbildning finner man föreläsningarna roliga/ intressanta. Och det är det som gjort mig kluven, jag kan se ett liv som läkare men kan inte se mig plugga för det. Men jag kan se mig plugga för ingenjör men inte arbetslivet.
Många läkare har mycket direktkontakt med patienter, och en del är inte lämpliga för det eftersom de inte kan kommunicera på ett bra sätt med människan, utan bara kan sitt ämne.
Om det är så för dig, och det kan bara du avgöra, så är det bättre att välja någon annan bana, tycker jag.
Men en del läkare behöver inte interagera mycket med patienten i vaket tillstånd, t.ex. kirurger eller patologer.
Laguna skrev:Många läkare har mycket direktkontakt med patienter, och en del är inte lämpliga för det eftersom de inte kan kommunicera på ett bra sätt med människan, utan bara kan sitt ämne.
Om det är så för dig, och det kan bara du avgöra, så är det bättre att välja någon annan bana, tycker jag.
Men en del läkare behöver inte interagera mycket med patienten i vaket tillstånd, t.ex. kirurger eller patologer.
Förstår vad du menar. Jag har jobbat en del med människor, allt från säljare till i kliniker och tycker genuint det är roligt med människor/patienter. Dvs. kommunikations delen är inte ett problem utan ett plus.
Aleha007 skrev:JohanF skrev:Jag tänker inte övertala dig, för beslutet måste du ta själv. Men jag kan säga att du som civilingenjör kommer att kunna bestämma själv om du vill jobba socialt eller asocialt, jobba med problemlösning framför datorn (typ simuleringar) eller problemlösning på verkstads (lab)golvet. Som chef med personalansvar och hantering av sådana frågor, eller teknisk specialist inom något område. Dvs flexibiliteten är (nästintill) oändlig.
Jag förstår, för mig är det svårt att se arbetslivet hos ingenjörer eftersom jag inte känner någon ingenjör men många läkare och tandläkare, min pappa är tandläkare. Många säger att plugget på högskola alltid är tråkigt men andra säger att om man hittat rätt utbildning finner man föreläsningarna roliga/ intressanta. Och det är det som gjort mig kluven, jag kan se ett liv som läkare men kan inte se mig plugga för det. Men jag kan se mig plugga för ingenjör men inte arbetslivet.
Jag tror jag förstår precis hur du tänker, för jag befann mig i samma situation som du, en gång i tiden.
Det är mycket enklare att se framför sig vad en läkare gör på dagarna än vad en civilingenjör gör på dagarna. Speciellt om man har förebilder av läkarkategorin.
Jag undrar om inte detta är ett av de svårlösta problem (eller kanske snarare val) som civilingenjören måste lösa, men som läkaren klarar sig lite lindrigare undan. En läkares karriärsbana har inte riktigt lika många frihetsgrader som civilingenjörens. På gott och ont.
JohanF skrev:Aleha007 skrev:JohanF skrev:Jag tänker inte övertala dig, för beslutet måste du ta själv. Men jag kan säga att du som civilingenjör kommer att kunna bestämma själv om du vill jobba socialt eller asocialt, jobba med problemlösning framför datorn (typ simuleringar) eller problemlösning på verkstads (lab)golvet. Som chef med personalansvar och hantering av sådana frågor, eller teknisk specialist inom något område. Dvs flexibiliteten är (nästintill) oändlig.
Jag förstår, för mig är det svårt att se arbetslivet hos ingenjörer eftersom jag inte känner någon ingenjör men många läkare och tandläkare, min pappa är tandläkare. Många säger att plugget på högskola alltid är tråkigt men andra säger att om man hittat rätt utbildning finner man föreläsningarna roliga/ intressanta. Och det är det som gjort mig kluven, jag kan se ett liv som läkare men kan inte se mig plugga för det. Men jag kan se mig plugga för ingenjör men inte arbetslivet.
Jag tror jag förstår precis hur du tänker, för jag befann mig i samma situation som du, en gång i tiden.
Det är mycket enklare att se framför sig vad en läkare gör på dagarna än vad en civilingenjör gör på dagarna. Speciellt om man har förebilder av läkarkategorin.
Jag undrar om inte detta är ett av de svårlösta problem (eller kanske snarare val) som civilingenjören måste lösa, men som läkaren klarar sig lite lindrigare undan. En läkares karriärsbana har inte riktigt lika många frihetsgrader som civilingenjörens. På gott och ont.
Har lite svårt att förstå sista stycket.
Aleha007 skrev:JohanF skrev:Aleha007 skrev:JohanF skrev:Jag tänker inte övertala dig, för beslutet måste du ta själv. Men jag kan säga att du som civilingenjör kommer att kunna bestämma själv om du vill jobba socialt eller asocialt, jobba med problemlösning framför datorn (typ simuleringar) eller problemlösning på verkstads (lab)golvet. Som chef med personalansvar och hantering av sådana frågor, eller teknisk specialist inom något område. Dvs flexibiliteten är (nästintill) oändlig.
Jag förstår, för mig är det svårt att se arbetslivet hos ingenjörer eftersom jag inte känner någon ingenjör men många läkare och tandläkare, min pappa är tandläkare. Många säger att plugget på högskola alltid är tråkigt men andra säger att om man hittat rätt utbildning finner man föreläsningarna roliga/ intressanta. Och det är det som gjort mig kluven, jag kan se ett liv som läkare men kan inte se mig plugga för det. Men jag kan se mig plugga för ingenjör men inte arbetslivet.
Jag tror jag förstår precis hur du tänker, för jag befann mig i samma situation som du, en gång i tiden.
Det är mycket enklare att se framför sig vad en läkare gör på dagarna än vad en civilingenjör gör på dagarna. Speciellt om man har förebilder av läkarkategorin.
Jag undrar om inte detta är ett av de svårlösta problem (eller kanske snarare val) som civilingenjören måste lösa, men som läkaren klarar sig lite lindrigare undan. En läkares karriärsbana har inte riktigt lika många frihetsgrader som civilingenjörens. På gott och ont.
Har lite svårt att förstå sista stycket.
Förstår nu vad du menar, tack för hjälpen. Det är fortfarande väldigt svårt för mig att kunna avgöra vilken utbildning som passar mig bäst där ena, på papper (ingenjör), värkar passa mig och andra, baserat på den lila jag sätt, passar mina förväntningar på arbetslivet.
Har lite svårt att förstå sista stycket.
Det jag menar är att utan förebild är det mycket svårare att kunna tänka sig vad en civilingenjör gör på dagarna, än vad en läkare gör på dagarna (det är därför det är så viktigt med förebilder, i alla sammanhang). Läkare beskrivs dessutom ofta i tv-serier och i böcker (säkert en myket generaliserad bild av vad läkare gör. Men iallafall en bild).
Och även när man är färdigutbildad läkare så har man utbildat sig till ett yrke som är mer definierat än vad det är för en civilingenjör. Gör man en undersökning om vad 1000 läkare gör 10 år efter sin utbildning, så kommer du att få mycket mindre spretande svar mot ifall du gör samma undersökning med 1000 civilingenjörer, eller till och med 1000 tekniska fysiker.
Jag går mitt sista år på gymnasiet och är orolig över att jag kommer hamna i exakt samma sits. Har också ett stort intresse för vetenskapliga ämnen som kemi samt fysik och även matematik, medan biologi inte alls är min grej..
Har alltid haft planen att bli läkare fast känner att jag helst skulle vilja plugga något som har med dem ämnena att göra
jalsho skrev:Jag går mitt sista år på gymnasiet och är orolig över att jag kommer hamna i exakt samma sits. Har också ett stort intresse för vetenskapliga ämnen som kemi samt fysik och även matematik, medan biologi inte alls är min grej..
Har alltid haft planen att bli läkare fast känner att jag helst skulle vilja plugga något som har med dem ämnena att göra
Om du känner så tycker jag verkligen du ska börja kolla på möjligheterna för andra program än läkarprogrammet. Det finns fruktansvärt mycket annat och roligt att välja mellan.
MrPotatohead skrev:jalsho skrev:Jag går mitt sista år på gymnasiet och är orolig över att jag kommer hamna i exakt samma sits. Har också ett stort intresse för vetenskapliga ämnen som kemi samt fysik och även matematik, medan biologi inte alls är min grej..
Har alltid haft planen att bli läkare fast känner att jag helst skulle vilja plugga något som har med dem ämnena att göra
Om du känner så tycker jag verkligen du ska börja kolla på möjligheterna för andra program än läkarprogrammet. Det finns fruktansvärt mycket annat och roligt att välja mellan.
Ja, du har rätt. Vill dock inte råka göra hastiga beslut och sedan hamna fel, behöva byta program osv. Hela processen med universitetslinjer verkar jättekomplicerat
Det är ett svårt beslut att ta att bestämma vad man ska jobba med under stor del av livet. Dessutom ska många gånger beslutet tas före man överhuvudtaget ha någon erfarenhet ifrån något yrke. Ur den synvinkeln är det kanske något lättare att välja civilingenjör än läkare, för det första året brukar ändå bestå av grundkurser i matte som man ofta till stor del kan tillgodoräkna även om man vill hoppa över till något annat tekniskt program, eller kanske lärare. Så det är inget bortkastat. Liknande möjligheter finns säkert på läkarlinjen också, till andra omvårdnadsyrken eller biologilärare (gissar jag...)
Många vet inte vad de egentligen vill göra även när de utbildat sig klart, så din känsla är inte alls ovanlig. Du sitter ändå i guldsits, att du har ett par mycket kvalificerade utbildningar med mycket goda jobbmöjligheter att välja mellan. Det som kan vara en utmaning är att dessa utbildningar är så långa att studiemedlet kan börja ta slut om man inte kan bestämma sig.
(Jag skulle inte oroa mig alltför mycket över studiemedlet på dessa utbildningar. Du kommer att ha bra chanser att hitta jobb vid sidan av, om det skulle krävas)
JohanF skrev:Det är ett svårt beslut att ta att bestämma vad man ska jobba med under stor del av livet. Dessutom ska många gånger beslutet tas före man överhuvudtaget ha någon erfarenhet ifrån något yrke. Ur den synvinkeln är det kanske något lättare att välja civilingenjör än läkare, för det första året brukar ändå bestå av grundkurser i matte som man ofta till stor del kan tillgodoräkna även om man vill hoppa över till något annat tekniskt program, eller kanske lärare. Så det är inget bortkastat. Liknande möjligheter finns säkert på läkarlinjen också, till andra omvårdnadsyrken eller biologilärare (gissar jag...)
Det är faktiskt en bra poäng som jag inte tänkt på. Förhoppningsvis kommer jag dock inte behöva byta, och just nu känner jag verkligen att läkarlinjen inte alls är för mig. Men vi får se vad det blir..
Många vet inte vad de egentligen vill göra även när de utbildat sig klart, så din känsla är inte alls ovanlig. Du sitter ändå i guldsits, att du har ett par mycket kvalificerade utbildningar med mycket goda jobbmöjligheter att välja mellan. Det som kan vara en utmaning är att dessa utbildningar är så långa att studiemedlet kan börja ta slut om man inte kan bestämma sig.
Jo, det är sant det med. Varje utbildning har mycket positivt att erbjuda. Jag vet att (just nu iallafall) vill jag hålla på med fysik och matte, inte biologi..
Efter att ha gått en termin på läkarprogrammet skulle jag rekommendera dig, baserat på det du säger och hur jag upplevt det, att börja på ett civilingenjörs program. Detta tycker jag då du har ett intresse för det och jag tror när du väll börjar kommer du känna dig bekväm i din utbildning och förhoppningsvis inte vilja byta. Att börja som läkarstudent och sedan byte är mindre fördelaktigt samtidigt som det känns som att man gör fel i att hoppa av även fast man inte tycker om ämnet.
Tack för att du delar med dig av din åsikt. Alltså jag hade sist denna diskussion idag med mina vänner. Är väldigt väldigt kluven och vill helst inte tänka på det, min sista tanke var ärligt att bara söka in på läkarprogrammet trots faktumet att jag hellre skulle vilja forska elr som sagt, läsa teknisk fysik.
Skulle inte ha haft ett sånt här jobbigt dilemma ifall det inte var för att min familj har så höga förväntningar på mig.
Är väldigt väldigt kluven och vill helst inte tänka på det, min sista tanke var ärligt att bara söka in på läkarprogrammet trots faktumet att jag hellre skulle vilja forska elr som sagt, läsa teknisk fysik.
Fast du kan forska som läkare också. Beroende på läkardisciplin kan arbetet dessutom ligga ganska nära arbetet inom teknisk fysik.
Skulle inte ha haft ett sånt här jobbigt dilemma ifall det inte var för att min familj har så höga förväntningar på mig.
Välj det du vill, inte vad din familj vill. Du måste vara suverän i det beslutet även fast man såklart kan väga in andra människors åsikter.
Teraeagle skrev:Är väldigt väldigt kluven och vill helst inte tänka på det, min sista tanke var ärligt att bara söka in på läkarprogrammet trots faktumet att jag hellre skulle vilja forska elr som sagt, läsa teknisk fysik.
Fast du kan forska som läkare också. Beroende på läkardisciplin kan arbetet dessutom ligga ganska nära arbetet inom teknisk fysik.
Kanske. Själva yrket kan jag uthärda men vägen dit känns tuff när jag brinner för ämnen som inte riktigt är aktuella i den linjen.
Skulle inte ha haft ett sånt här jobbigt dilemma ifall det inte var för att min familj har så höga förväntningar på mig.
Välj det du vill, inte vad din familj vill. Du måste vara suverän i det beslutet även fast man såklart kan väga in andra människors åsikter.
Jo, det är ju sant. Men mycket enklare sagt än gjort, tyvärr.
Vad i läkaryrket är det som din omgivning vill att du ska få? Är det hög lön, status, lång utbildning, förskrivningsrätt, något annat?
Har du pratat med din familj om dina tankar? Ibland är förväntningarna man tror finns högre/annorlunda än de verkliga förväntningarna. :)
Ja, jag har pratat med dem då och då, naturligtvis kommer de inte hindra mig men det är den oundvikliga besvikelsen som är jobbig.
Alltså skulle sagt att det handlar förstås lite om status. Och att de givetvis vill det bästa för mig. :p
Då kan du säga till dem att teknisk fysik är ett mycket svårare program än läkarprogrammet!
Där har vi lösningen!
Påpeka även att du inte tror att utbildningen passar dig – om de vill det bästa för dig, då vill de väl ändå inte att du ska gå runt och lida i sex plus två år (plus eventuell specialistutbildning, men den är inte lika mycket ren skolbänk)?
Tillägg: 15 jan 2025 19:58
Och lägg till att även om läkares löner är väldigt höga, är det väldigt många timmar som ska arbetas (även om det på pappret är en vanlig heltidstjänst). Lägg på natt- och helgjourer på det (de ger såklart betalt, men är obekväma tider att arbeta på), så har du plötsligt ett ännu bättre case. :)
