Läkare eller civilingenjör
Hej!
Jag är nu 20 år och väntar på antagning till universitetet. Har sökt läkarlinjen och fått en bra reservplats så skulle tro jag blir antagen till andra urvalet. Har dock hela detta året tvivlat på vad jag egentligen vill bli.
anledning att jag valde att söka läkare är egentligen till största del att jag jobbat inom hemtjänsten. Tyckte att jobbet var väldigt kul och gillade att jobba med människor. Gick också där alltid runt med en känsla av att jag vill veta mer om kroppen mediciner osv…
Däremot har jag känt under hela gymnasieperioden att matte kanske är de ämnet som lockar mig mest. Kan sitta uppsluckat i ett mattetal i timmar, gillar med andra ord problemlösning. Denna känsla får jag inte på samma sätt inom biologi kemi då de mest är att lära sig inte ifrågasätta och testa sig fram. Därav kanske jag har mer utav en ingenjörspersonlighet.
kände dock när jag sökte att jag läst så pass lite om människokroppen så detta inte kan avgöra mitt val då drömmen sen hemtjänst jobbet varit läkare.
känner väl spontant att jobba med människor känns roligare än att ha en 8-16 jobb där många dagar är sig lika. Men tror samtidigt jag kommer sakna känsla av problemlösning.
Hur känner ni som läst läkarlinjen? Kan man på något sett kombinera dessa två yrken?
uppskattar svar då jag gärna hade haft någon att disskutera med
Denna känsla får jag inte på samma sätt inom biologi kemi då de mest är att lära sig inte ifrågasätta och testa sig fram.
Låter som att du har haft en rätt dålig lärare i dessa ämnen, men jag förstår vad du menar. Kemi och biologi är helt andra ämnen på universitetet där du lär dig förstå dem på djupare nivå. Matematik är visserligen fortfarande en ”renare vetenskap” med mindre utrymme för tolkningar än naturämnena. Men även som ingenjör kommer du ställas inför många utmaningar där du måste gissa och pröva dig fram.
kaninen123 skrev:Kan man på något sett kombinera dessa två yrken?
Det finns ingenjörsutbildningar inom medicinsk teknik, men de är väldigt mycket mer ingenjörskonst än medicin. Om det låter lockande, kan det absolut vara en komboväg framåt! :)
Men tror samtidigt jag kommer sakna känsla av problemlösning.
Att lösa problem är typ det enda en läkare gör. Problem som kan vara helt livsavgörande för andra människor. Så du behöver nog inte vara orolig (förstår dock att det kanske är en annan sorts problemlösning du är ute efter).
I många fall är ingenjörsyrket väldigt likt läkaryrket, vad gäller problemlösning, felsökning, logiskt tänkande etc. Jag _tror_ att läkare med "ingengörsgen" blir en bättre läkare, på samma sätt som att jag är övertygad att en ingenjör som är intresserad av människor blir en bättre ingenjör.
Mitt svar kanske bara gjorde ditt val svårare, men valet måste du göra själv.
Om du vill lösa problem inom medicin, bli genetiker! Eller fokusera på personer med ovanliga sjukdomar som är svåra att diagnosticera. De läkarna (och annan sjukvårdspersonal) får lägga en hel del pussel på arbetstid, och det gör en enorm skillnad för patienterna att få rätt diagnos.
Anttans att jag inte såg denna tråd tidigare, jag måste säga att jag kände och tänkte samma som du i gymnasiet och till viss del även idag typ 5år senare. Slutade upp med att jag dubblade bioteknik och teknisk fysik av slumpen haha.
Läkare som utbildning skiljer mycket från läkare som yrke. Som utbildning är de pre-kliniska kurserna korvstoppning och de kliniska kurserna där du lär dig 'hantverket' (i de kirurgiska ämnena är det ett praktiskt hantverk och i de medicinska ett teoretiskt hantverk). Den prekliniska delen är 3 år och det är så långt eftersom det helt enkelt finns för bred och omfattande kunskap om kroppen man behöver kunna utantill för att få en working knowledge att sedan göra syntes av. Sättet man pluggar på är anteckningar, läsa läsa läsa och memory cards. Det var en motsvarande kulturkrock för unga mig när jag i åk1 i en cellbiologikurs frågade föreläsaren, "finns det uppgifter att göra?", och han tittade frågade, "läs bara boken?".
Hursomhelst, i den kliniska delen sedan blir det syntes och tillämpning, där i alla fall de medicinska kliniska kurserna har inslag av problemlösning. Men även där finns en nyansskillnad i att deras problemlösning är identifierande, igenkännande eller kategoriserande medan ingenjörsmässigt problemlösande är originellt men i viss mån också enklare då man kan göra trial-and-error mer frihändigt.
Sedan som praktiserande läkare finns det medicinska inrikrningar där jobbet är mer spännande och problemlösande som Smutstvätt säger, inklusive onkologer och immunologer. Det är precis pga att de jobbar med ovanliga sjukdomar/avancerade fall (i bemärkelsen sjukdomsförlopp) som de har chans att gå utanför det kända och "problemlösa" där det inte finns något rätt och fel. Tyvärr innebär ovanliga sjukdomar också att avdelningarna och därmed jobben är ovanliga. Om du bor i en småstad kan du behöva flytta för att få ett sånt jobb. En annan möjlighet är också att doktorera och sen röra sig mot det akademiska hållet.
En liten misconception om läkare är människokontakten, man jobbar ganska mycket i det dolda (i alla fall om man inte är allmänspecialist). Det är sjuksköterskorna+undersköterskorna som har den huvudsakliga fysiska kontakten. Det kan du tänka lite på, med tanke på att du jobbat inom hemtjänst.