Labb rapport (feedback)
Jag har en labb rapport kring en labb där vi lät finhackad morot och rödbeta ligga i 4 olika bägare, två med olja och två andra med vatten (morot och rödbeta i var och en), sen tog vi ut dem efter ett tag och blandade 'morots' oljan + vattnet med varandra och samma sak med rödbetans i två olika bägare.
I alla fall, jag tror säkert ni vet vad detta är för sorts laboration, undra bara om jag kunde få lite feedback på min rapport som jag skrivit hittills (inte helt klart än)
Vätebindningar, dipol-dipol bindingar, och Van der Waals-bindningar är alla exempel på intermolykelära bindingar.
Vatten (H2O) är ett exempel på ett ämne som binds av starka vätebindningar, då dess syreatom har ett negativt laddningsöverskott medans dess väteatom har ett positivt. På grund av detta attraheras vattenmolekylernas väte av syret i andra närliggande vattenmolekyler, alltså är det ett mycket polärt ämne.
Anledningen till att rödbetan löste sig bättre i vattnet jämfört med oljan är då det innehåller polära ämnen, alltså kan vattenmolekylernas laddningar attraheras av ämnets laddningar. Rödbeta innehåller färgämnet betanin, som i sin hand innehåller många polära grupper (NH, -OH, =O) som tillsammans med vatten binder sig med hjälp av vätebindningar. Vid tillsats av finhackad rödbeta i vatten så kommer inte endast vattnets väteatomer attraheras till andra vattenmolekylers syreatomer men även till betaninmolekylernas syreatomer.
Däremot löste moroten sig bättre i oljan och inte särskilt bra i vattnet då dess färgämne beta karoten innehåller opolära kolväten. Eftersom att opolära bindningar binds utav Van der Waals-bindningar som är mycket svaga, så är det mer energi gynnsamt för de polära vattenmolekylerna i en blandning att binda sig med varandra via de starka vätebindningarna. Därför tenderar opolära ämnen att istället bilda sig med varandra med hjälp av Van der Waals-bindningar, då (i detta fallet) beta karotenmolekylernas bindningar inte är tillräcklig starka nog för att kunna skapa en bindning till vattnet. Detta förklarar varför den hackade moroten löste sig bättre i oljan, som också består av kolvätekedjor vilka som sagt är opolära och består av svaga bindningar. Denna princip kallas för “lika löser lika”.
(sist, sammanfattning)
Välkommen till pluggakuten!
erik77 skrev:
Vätebindningar, dipol-dipol bindingar, och Van der Waals-bindningar är alla exempel på intermolykelära bindingar. BRA
Vatten (H2O) är ett exempel på ett ämne som binds av starka vätebindningar SOM ÄR EN STARK INTERMOLEKYLÄR BINDNING, då dess syreatom har ett negativt laddningsöverskott medans dess väteatom har ett positivt SÅDANT. På grund av detta attraheras vattenmolekylernas väte av syret i andra närliggande vattenmolekyler, alltså är det ett mycket polärt ämne.
Anledningen till att rödbetan löste sig bättre i vattnet jämfört med oljan är då det innehåller polära ämnen, alltså kan vattenmolekylernas laddningar attraheras av ämnets laddningar. Rödbeta innehåller BLAND ANNAT färgämnet betanin, som i sin hand innehåller SOM HAR många polära grupper (NH, -OH, =O) som tillsammans med SOM BINDER TILL vatten binder sig med hjälp av VIA vätebindningar OCH DIPOL DIPOL BINDNINGAR. Vid tillsats av finhackad rödbeta i vatten så kommer inte endast vattnets väteatomer attraheras till andra vattenmolekylers syreatomer men även till betaninmolekylernas syreatomer. (Denna sista mening kan tas bort)
Däremot löste moroten sig bättre i oljan och inte särskilt bra i vattnet då dess färgämne beta karoten (ett ord) innehåller opolära kolväten. Eftersom att opolära bindningar MOLEKYLER binds utav Van der Waals-bindningar som är mycket svaga, så är det mer energi gynnsamt för de polära vattenmolekylerna i en blandning att binda sig med varandra via de starka vätebindningarna. Därför tenderar opolära ämnen att istället bilda sig med varandra med hjälp av Van der Waals-bindningar, då (i detta fallet) beta karotenmolekylernas bindningar inte är tillräcklig starka nog för att kunna skapa en bindning till vattnet. Detta förklarar varför den hackade moroten löste sig bättre i oljan, som också består av kolvätekedjor vilka som sagt är opolära och består av svaga bindningar. Denna princip kallas för “lika löser lika”.(sist, sammanfattning)
Jättebra skrivet! Några små kommentarer ovan. Du borde inte referera till morotslösningen som "moroten", det passar bättre med morotslösning, morotsextrakt, morotsjuice. Samma med rödbeta.
Qetsiyah skrev:Välkommen till pluggakuten!
erik77 skrev:
Vätebindningar, dipol-dipol bindingar, och Van der Waals-bindningar är alla exempel på intermolykelära bindingar. BRA
Vatten (H2O) är ett exempel på ett ämne som binds av starka vätebindningar SOM ÄR EN STARK INTERMOLEKYLÄR BINDNING, då dess syreatom har ett negativt laddningsöverskott medans dess väteatom har ett positivt SÅDANT. På grund av detta attraheras vattenmolekylernas väte av syret i andra närliggande vattenmolekyler, alltså är det ett mycket polärt ämne.
Anledningen till att rödbetan löste sig bättre i vattnet jämfört med oljan är då det innehåller polära ämnen, alltså kan vattenmolekylernas laddningar attraheras av ämnets laddningar. Rödbeta innehåller BLAND ANNAT färgämnet betanin, som i sin hand innehåller SOM HAR många polära grupper (NH, -OH, =O) som tillsammans med SOM BINDER TILL vatten binder sig med hjälp av VIA vätebindningar OCH DIPOL DIPOL BINDNINGAR. Vid tillsats av finhackad rödbeta i vatten så kommer inte endast vattnets väteatomer attraheras till andra vattenmolekylers syreatomer men även till betaninmolekylernas syreatomer. (Denna sista mening kan tas bort)
Däremot löste moroten sig bättre i oljan och inte särskilt bra i vattnet då dess färgämne beta karoten (ett ord) innehåller opolära kolväten. Eftersom att opolära bindningar MOLEKYLER binds utav Van der Waals-bindningar som är mycket svaga, så är det mer energi gynnsamt för de polära vattenmolekylerna i en blandning att binda sig med varandra via de starka vätebindningarna. Därför tenderar opolära ämnen att istället bilda sig med varandra med hjälp av Van der Waals-bindningar, då (i detta fallet) beta karotenmolekylernas bindningar inte är tillräcklig starka nog för att kunna skapa en bindning till vattnet. Detta förklarar varför den hackade moroten löste sig bättre i oljan, som också består av kolvätekedjor vilka som sagt är opolära och består av svaga bindningar. Denna princip kallas för “lika löser lika”.(sist, sammanfattning)
Jättebra skrivet! Några små kommentarer ovan. Du borde inte referera till morotslösningen som "moroten", det passar bättre med morotslösning, morotsextrakt, morotsjuice. Samma med rödbeta.
Tack så hemskt mkt för hjälpen!
