Kunskap och sanning
Hej! Just nu håller vi på med kunskap och sanning i filosofikursen. Vi har fått några uppgifter att göra men jag tycker att de är ganska krångliga.
"Är alla subjektiva sanningar lika bra?". Denna tycker jag är krånglig, då jag inte riktigt vet hur jag ska tolka "bra". Jag tänker att det kanske kan handla om att man själv ofta tycker att ens egna uppfattningar är bättre än andras, vilket kanske kan synas då vi faller för bekräftelsebias och letar efter sånt som stödjer vår egna uppfattning. Men, en uppfattning av något gör ju inte att det man har en uppfattning om är sant. Kan någon hjälpa mig lite hur jag ska tänka här?
"är sanning en mänsklig skapelse? Kulturellt eller individuellt". Här tänker jag väl att själva begreppet "sanning" är ju en mänsklig skapelse eftersom språket är en mänsklig skapelse. Men själva innebörden av sanning är nog inte det. Jorden hade troligtvis varit rund även om människor inte existerade. Låter detta som en rimlig tolkning? Sedan undrar jag vad som kan menas med kulturellt och individuellt i detta fallet?
Hoppas någon kan hjälpa mig :)
Att du inte vet hur du ska tolka det, är i detta fallet bra, för då kan du resonera ur flera perspektiv vilket är viktigt inom filosofi.
Vad menas med en bra/god sanning? Ska det handla om att den ska vara så rätt som möjligt? Är det viktigt? Är det viktigt att sanningen går att bevisa? Är det kanske så att en god sanning är någonting som är trovärdigt? Är det kanske så att en god sanning är det som är sant för en själv och att det är det som är viktigt? Finns det ens någon objektiv sanning?
Filosofi har fler frågor än svar.
Med kulturellt eller individuellt menas nog om sanningar är något som varje individ skapar för sig(individuellt) eller om sanningar skapas genom utbyte med människor och att vi gemensamt kommer överens om vad som är sant(kulturellt). Kan sanningen anses som olika i olika kulturer exempelvis?
