Kungamaktens framväxt
Hej, jag undrar hur var den kungamaktens framväxt under medeltiden? Jag läste att det var något om feodalismen men sedan ökade penningsekonmin och kungen fick starkare makt.
Medeltiden börjar ju med Romarrikets fall. Under Rom var stora delar av Europa enat under gemensamt styre. Under tiden för Roms sammanbrott skedde många folkvandringar i Europa och dessa folk upprättade sedan små kungariken. Dessa riken krigade och gifte in sig med varandra så att man till slut fick större riken. Till slut var de så stora att man var tvungen att dela in dem i enheter (län, hertigdömen osv.) där en person blev utnämnd att styra åt kungen. Denna länsherre kunde sedan dela in sitt eget län i enheter med stormän som svor trohet åt länsherren. Det är det man menar med feodalism.
Men hur är det framväxt när kungen började fölora makten på grund av det?
Kungen blev så mäktig och styrde över så stora områden att han var tvungen att dela in landet i mindre enheter för att det skulle gå att styra. Karl den store styrde t.ex. över ett område som motsvarar dagens Farnkrike, Tyskland, norra Italien, Benelux-länderna, norra Spanien, Österrike, Schweiz…
Ja men om varje vasall tog hand om ett stort område och fick skatter och sedan blev det undervasaller osv, då hade kungen också sitt lilla område som vasaller och då har han inte så mycket makt över områderna. Sedan så var det konflikten mellan kyrkan och kungen om vem som skulle anställa vasaller eller biskoppar jag minns inte riktigt och då hade kyrkan mer makt än kungen. Canossavandring är ju ett bevis på kungens svaghet.
Ja, kyrkan och kungen hade en sorts informell allians där kungen förde in religionen i sitt rike i utbyte mot att kyrkan hävdade att han var utsedd av Gud att regera. Ett uppror mot kungen blev alltså ett uppror mot Gud och ett uppror mot kyrkan blev ett uppror mot kungen. Det du syftar på är när den tysk-romerske kejsaren tyckte att han var Guds främsta företrädare på jorden och därför kunde utse egna biskopar. Påven tyckte istället att han var Guds främsta företrädare och var den ende som fick utse biskopar.
Hela det här systemet med att bilda stora stater med vasaller som styrde över bönder var inte hållbart i längden, det stämmer. Man kan säga att kungarna blev så mäktiga under medeltiden att det ledde till deras undergång. Extremfallet är t.ex. franska revolutionen några hundra år senare där det blev ett folkligt uppror och man införde republik. I andra länder blev vasallerna egna småkungar vilket ökade risken för inre stridigheter. Tyskland är ett exempel. Under 1600-talet lydde man formellt under den tysk-romerske kejsaren men det fanns många små furstar som hade gått över till protestantismen och ville införa religionsfrihet i sina egna områden. Det ledde fram till trettioåriga kriget.
