Krönika, söker roliga metaforer och annan feedback! Hjälp uppskattas enormt
Hej igen! Jag valde att ändra om lite i min krönika och om det finns någon här som är fyndig på bra liknelser eller metaforer skulle det vara toppen. Det skulle även vara skönt om ni möjligtvis ser ett språkligt fel som undgått mig. Annan feedback uppskattas också enormt!
Tåget som aldrig kom
Häromveckan skulle jag åka till Motala för att hälsa på min farmor. Jag umgås inte tillräckligt ofta med henne och tog därför tillfället i akt och tog bussen till resecentrum vid klockan 12:12. Väl inne på resecentrum satte jag mig på en av de skrumpna bänkarna mellan tågspåren i väntan på det tåg som skulle anlända på stationen om tio minuter. Jag började titta på ett avsnitt av en serie och hann titta klart på hela, det var 48 minuter långt... Tåget var, som alltid, försenat.
Det samma gäller för mig, jag är verkligen alltid försenad och ibland tänker jag mig själv lite som ett av SJ:s tåg. I mitt liv händer saker hela tiden. Aldrig får jag ro. Förseningar ibland är något som man inte kan rå för, kanske måste man mata hunden, kanske måste man spela klart gamet. Men jag är annorlunda. Något måste ha gått fel när min hjärna utvecklades för jag kommer nog försent nästan varje gång jag ska till något viktigt. Jag kommer nästan aldrig försent till lektionerna (bortsett från möjligtvis måndag morgon). Det är bara när det är något extra viktigt som jag kommer försent och jag förstår att det måste gå folk på nerverna. Jag ställer mig ibland frågan om allt beror på att jag har föddes så. Kanske ligger min hjärna alltid någon minut efter? Själv tror jag det.
Visste du att punktligheten på tåget som går mellan Stockholm - Oslo är endast 70 procent? Det betyder att tre på tio tåg är försenade. Samma gäller för Stockholm - Göteborgs linjen. Många bor i Göteborg men har kunder i Stockholm som de reser till kontinuerligt och därför är tågens punktlighet väsentligt inom deras jobb. Om det står att tåget ska vara framme 12:45 kan man boka in ett möte vid 13:30. Om en sedvanlig tågförsening gör att tåget är framme på centralen två minuter innan mötet börjar är det game over.
Med de tillgångar vi har här i vårt kära Sverige tycker jag det är anmärkningsvärt att vi fortsätter ligga väldigt lågt rankade på listan över länder med bäst tåg i Europa. Vi använder oss av gammal teknologi, har ingen nollvision för förseningar och nuförtiden väljer många bort tåg som ett rimligt resemedel på grund av allt detta. Kom igen, hur svårt ska det vara egentligen? Och medans allt detta jävla strul med järnvägarna sker pungar staten ut många miljoner kronor på statliga skrytbyggen. Bara ett exempel på detta är renoveringen av Linköpings simhall. Den ska rivas om tre år men fortfarande väljer staten att lägga ned 15 MILJONER kronor på den trötta simhallen.
Och så, när jag äntligen hörde det vrålande ljudet av ett inkommande tåg, tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Allt gick i slowmotion, min kropp samverkade som aldrig förr och på under en sekund ställde jag mig upp. Jag ryckte till, tittade upp och såg att det bara var ännu ett godståg. Och sjönk återigen ned på bänken. Jag hatar förseningar.j
NEVER MIND! Gjorde om lite till. Här är min senaste!!!
Tåget som aldrig kom
Häromveckan skulle jag åka till Motala för att hälsa på min farmor. Jag umgås inte tillräckligt ofta med henne och tog därför bussen till resecentrum vid klockan 12:12. Väl inne på resecentrum satte jag mig på en av de skrumpna bänkarna mellan tågspåren i väntan på det tåg som skulle anlända på stationen om tio minuter. Jag började titta på ett avsnitt av en serie och hann titta klart på hela. Det var 48 minuter långt... Tåget var, som alltid, försenat.
Det samma gäller för mig. Jag är verkligen alltid försenad och ibland tänker jag mig själv lite som ett av SJ:s tåg. I mitt liv händer saker hela tiden. Aldrig får jag ro. En och annan försening är något som man inte kan rå för, kanske måste man mata hunden, kanske måste man spela klart gamet. Men jag är annorlunda. Något måste ha gått fel när min hjärna utvecklades för jag kommer nog försent nästan varje gång jag ska till något viktigt. Jag kommer nästan aldrig för sent till lektionerna (bortsett från möjligtvis måndag morgon). Det är bara när det är något extra viktigt som jag kommer försent och jag förstår att det måste gå folk på nerverna. Jag ställer mig ibland frågan om allt beror på att jag har föddes sådan. Kanske ligger min hjärna alltid någon minut efter? Själv tror jag det.
Visste du att punktligheten på tåget som går mellan Stockholm - Oslo är endast 70 procent? Det betyder att tre av tio tåg är försenade. Samma gäller för linjen Stockholm - Göteborg. Många bor i Göteborg men har kunder i Stockholm som de reser till kontinuerligt och därför är tågens punktlighet väsentligt inom deras jobb. Om en sedvanlig tågförsening gör att tåget är framme på centralen två minuter innan mötet börjar är det game over.
Med de tillgångar vi har här i vårt kära Sverige tycker jag det är anmärkningsvärt att vi fortsätter ligga lågt rankade på listan över länder med bäst tåg i Europa. Vi använder oss av gammal teknologi, har ingen nollvision för förseningar och nuförtiden väljer många bort tåg som ett rimligt resemedel på grund av allt detta. Kom igen, hur svårt ska det vara egentligen? Och medan allt detta strul med järnvägarna sker pungar staten ut många miljoner kronor på statliga skrytbyggen.
Och så, när jag äntligen hörde det vrålande ljudet av ett inkommande tåg, tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Allt gick i slowmotion, min kropp samverkade som aldrig förr och på under en sekund ställde jag mig upp. Jag ryckte till, tittade upp och såg att det bara var ännu ett godståg. Så sjönk jag återigen ned på bänken. Jag hatar förseningar.