Krönika åk 9, personlig upplevelse
Hej! Har någon har några tips på vad jag kan förbättra eller ändra i krönikan? Jag skulle uppskatta det väldigt mycket! Ni får gärna gå in på detalj vad jag kan ändra. Även om någon har bra idéer på rubriker? Tack på förhand!
Min lillasyster Irma är nog den mest självsäkra ungen i hela världen. På sina åtta stabila år kan hon stå i fler minuter framför spegeln, och ge sig själv små upplyftande kommentarer som ”Gud vad jag är snygg”. Killar är ett vanligt samtalsämne, och vi får alltid höra om hur många som är kära i henne. Men pricken över i:et var ändå när jag upptäckte att hon hade sig själv som sin bakgrund på sin mobil, med texten ”Jag är bäst”. Nu får ni inte tro att hon är självupptagen på ett arrogant sätt, hon är bara väldigt förtjust i sig själv. På ett ganska gulligt och underhållande sätt. Men något som hon aldrig har gjort är att trycka ner någon annan. Så det gjorde mig förvånade när jag fick höra att någon i min ålder, som borde veta bättre än så, hade sagt en tråkig kommentar om hennes klädsel.
Vi bor tvärs emot en mataffär och jag hade bett henne handla mjölk för att jag skulle göra pannkakor. Irma älskar att gå och handla, väldigt ofta brukar hon komma in och fråga ifall man behöver något, så att hon får en chans att gå till affären. För en 8:åring är det en ganska stor händelse att få göra något sånt helt själv. Speciellt när man inte är så van. Hon tycker väldigt mycket om färgen lila, och hade på sig en lila tröja som hon hade matchat med ett par lila byxor, en lila fleece och en lila väska. Det såg väldigt gulligt ut, och hon var väldigt stolt över sin klädsel. Hon hade stått och speglat sig en lång stund innan. Hon kände sig cool och vuxen. För att komma till mataffären är man tvungen att passera en skola. När hon passerade hade ett par ungdomar i 15: års åldern som stått på skolgården sagt något i stil med ”Kolla på hennes outfit, det ser så fånigt ut. Hon har bara på sig lila.” Irma kom hem helt ledsen. Hennes huvud bara hängde och när jag frågade vad som hade hänt berättade hon med en liten röst. Jag satt bara i köket med henne i mitt knä en lång stund, och bara kramade om henne.
Jag kan verkligen förstå att man har rätt att ha åsikter om folks kläder. Men om man ska säga något, borde man säga det tyst. Och speciellt inte till ett flera år yngre barn. Denna incident glömde ungdomarna säkert bort efter ett par timmar. Men det var något som kommer följa med Irma för en tid framåt. Jag säger inte det kommer vara något fruktansvärt trauma för henne, bara några timmar senare var hon någorlunda tillbaka i sitt självsäkra jag. Men att tänka innan man pratar skadar inte. Så snälla, tänk innan ni kommenterar folks utseenden.
