Krönika

Du har skrivit en bra text med mycket innehåll där du både funderat över positiva och negativa aspekter med distansundervisningen.

Jag skulle säga att som texten är nu så känns det lite mer som en redogörelse än en krönika. För att mer få till krönika känslan eller att utveckla texten så skulle man kunna väva in lite mer beskrivningar av känslor, miljöer m.m. Nästan lite som en novell. Måla upp/beskriv för läsaren hur det ser ut eller känns runt omkring dig när du sitter på ditt rum och följer undervisningen. Måla upp en bild av hur det blir när det blir rörigt i meet eller när störningsmomenten kommer. I en krönika är man lite fri att måla upp bilder snarare än att beskriva konkret.

Jag skulle också rekommendera dig att titta lite på dispositionen. Ditt andra stycke, tycker jag passar bäst att ha som första stycke precis efter "Fan, vad najs". Då blir man lite intresserad och spänd att läsa vidare när du skriver att den spontana reaktionen var positiv men att du nu vet bättre, vilket du sen förklarar i krönikan, varför du ändrade åsikt. Du bör kanske också försöka få med någon avslutning som sammanfattar krönikan där du tydligt får ut din poäng, vad du vill säga med din krönika.

Distansundervisning

Fan va najs 

Jag kunde sov mycket längre och lägga sig senare dagen innan. Jag kunde också göra lite mer vad jag gillade att göra under lektionen eftersom att man inte har någon bevakning  av lärarna.Därför att slippa behöva åka med kollektivtrafik för att det är väldigt jobbigt men också för att jag inte skulle behöva passa någor speciellt tid du tvingas inte äta frukost tidigt på morgonen.

För någon månad sen så fick  jag reda på av skolan att vi skulle börja ha distansundervisning. Min spontana reaktion var att det skulle vara roligt att ha distansundervisning men nu vet jag mycket bättre.

 Hur en dag ser ut i ordinarie skoldag

Jag vaknar vanligtvis mycket tidigt på morgonen när jag har  vanlig skoldag. När jag har skolan har jag bättre rutiner för då har du bra tid att hålla fast vid det eftersom  jag åker med  kollektivtrafik till skolan.Jag äter frukost så jag går alltid och duschar för att vara i form och göra mig redo för skoldagen. När jag kommer till skolan tycker jag personligen att det är väldigt trevligt eftersom jag träffar mina vänner och lärare som peppar  mig med mitt skolarbete. Mina vänner gör mig  trygg  i skolan, det här är den största anledningen till att jag tar mig till skolan varje dag.Jag tycker att det är mycket bättre att träffas i skolan än att se namnet på datorn eftersom fysisk kontakt innebär bättre sociala relationer med vänner. Det är också mycket trevligare att vara i skolan med sitt umgänge  som jag tror att många kan relatera till. När jag har varit  i skolan några timmar är det dags för lunch, och då pratar  jag vanligtvis mycket med mina vänner, och det är kul eftersom det är roligare än att sitta hemma framför min datorskärm och äta lunch i en helt tyst kök. 

Det är också mycket lättare att hänga   med lektionerna eftersom det görs i klassrummet, vilket innebär att lärare också kan berätta om saker blir för rörigt vilket innebär att du får ett bättre fokus och villighet att lära dig.När det kommer till att jag får bättre hjälp stämmer  det mycket eftersom att jag alltid har en chans att fråga läraren enskilt efter genomgången  eller i värsta fall, efter en lektion  som för mig känns mycket tryggare än att sitta och känna en klump i magen för att man tror att någon ska håna åt mig. När jag kommer hem har  jag inte den klumpen  i magen som jag brukar ha under distans eftersom jag fick den bästa hjälpen jag kan få, men också för att jag alltid har lärt mig något efter skolan.Jag kommer ut från min lektion och sätter mig på en bänk med mina vänner för att vänta på min nästa lektion. Det första jag hör är att folk skriker på varandra.Det känns verkligen konstigt i korridoren eftersom att ligger huller och buller som en soptipp. Den lukt som förmedlas är hemsk eftersom att andra skolbarn har haft idrott precis.Jag känner många känslor samtidigt att det ska bli väldigt roligt att ha lektion med klassen. Arbetsmiljön i klassrummet är väldigt bra inte alls stökigt alla kan koncentrera sig.

 Hur en en dag är med distansundervisning 

Man börjar alltid med att vakna ungefär 20 minuter innan man för en google meet länk av en den läraren man har lektionen med. När man vaknar så har man inte riktigt dom rutinerna man hade när man gick i vanlig skola. Man äter frukost under Genomgång. Sedan har man sin lektion och sitter framför sin dator och lyssnar på läraren.Man får inte riktigt den hjälp man behöver ifall man inte skulle förstår något. Många tycker att det är väldigt läskigt att fråga en fråga rakt ut när hela klassen är med vilket jag kan relatera till väldigt mycket.Jag drar mig tillbaka när jag inte förstår något för att jag inte vågar fråga eller för att jag tror att jag ska bli hånad eftersom att man vet aldrig vad folk i klassen säger om mig.Efter att jag har slutat undervisning  tar jag alltid en paus och förbereder mig för nästa undervisningstimme.Efteråt en lektion som jag tycke har varit tuff så får jag en klump i magen som gör att jag tänker vad kommer hända härnäst som jag tror många kan relatera till.Det enda jag ser när jag följer undervisningen i mitt rum är den tråkiga tapeten på min vägg och känner en viss depression därför att det känns som att man är inlåst i ett fängelse att se dörren stäng som en celldörr.  Jag ser att rummet är väldigt städat jag sitter vid mitt skrivbord med datorstol och nästan sover eftersom jag tycker att det är så jobbigt. Känslan som förmedlas är att det är riktigt tråkigt att sitta timme efter timme i ett nedsläckt mörkt rum utan vänner.Det förmedlar också irritation därför att jag inte förstår något av vad min lärare säger. Inbilla dig att jag sitter där inne på Google Meet och det blir jätte rörigt  på grund av att folk sätter på sin mick och skriker  och så helt plötsligt försvinner internet uppkopplingen och du missar något viktigt vid just den tidpunkten.

Jag brukar ha två till tre lektioner  innan lunch jag tycker att det är väldigt jobbigt med den tid man för att kunna laga egen mat.Efter lunchen så har jag någon undervisnings till  och sedan är det slut för dagen. När jag har slutat så behöver jag plugga det som jag har missat eller inte förstått.Hur skulle du känna att vara maktlös i min situation att inte kunna få den hjälp du behöver på grund av denna pågående pandemin? 

Är de här bättre? Tycker du jag har utvecklat min text. ska såklart fixa ett avslut