Krönika

Jag undrar om den här krönikan är bra eller inte. Alltså är temat intressant nog, finns några stavfel, hur fungerar styckeindelningen.

”Every child is an artist. The problem is how to remain an artist once he grows up” -Pablo Picasso

Underligt nog får du höra att du ska ”växa upp” och bete dig på ett visst sätt redan vid ung ålder, men samma ögonblick som du gör det du blir tillsagd förväntas du istället ta vara på dina unga år eftersom du endast lever en  gång.

Ungdomar idag längtar efter att bli vuxna och kunna köra sin egen bil och kunna gå in och ut för dörren utan att någon frågar var en har varit. Vuxna önskar istället att de var barn eftersom myndiga personer inte längre vill ha ett evigt ansvar och för att de längtar efter att ha någon som bryr sig.

Jag ser hela tiden kvinnor som klär sig ungdomligt och som täcker ansiktet med smink för att täcka alla rynkor för att de så gärna vill verka unga. Personer i min ålder gör tvärtom, de klär sig vuxet genom att ha på sig klackskor och vill så gärna ta hand om sin egen ekonomi. Det lustiga är att när dessa personer växer upp och inte har råd med hyran eller när de inte längre har någon som tar hand om dem när de är sjuka så längtar de tillbaka till barndomen. Alltså har vi alla ett inre barn inombords som alltid vill bli omskött.

Alla personer är olika, några tar hand om sitt inre barn och tvingar inte sig själva att strunta i det medan andra förtränger sitt inre barn nästan så att man kan tro att de här personerna föddes med hjärta av sten.

Min uppmaning till alla är att bevara sitt inre barn och så mycket som möjligt låta denna sida uttryckas.