Krönika

Hej, jag blev precis klar med mitt första utkast till min krönika och skulle behöva lite feedback. Det jag behöver tips om är en stark och tydlig avslutning som min krönika saknar och gärna något språkligt stilistiskt knep som exempelvis ”Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge”, något som passar in till min krönika. Skiljetecken, stavning, ordval och så vidare skulle uppskattas om ni tog en kik på samt ifall det är en krönika hela vägen utan att övergå till en debattartikel. Borde jag utveckla någon del mer eller ta bort något får ni gärna skriva det. Jag har även inte kommit på en passande rubrik ännu som väcker intresse och känslor där jag är öppen för förslag, tack på för hand.

Häromdagen vaknade jag panikslagen och försökte sträcka mig efter min mobil för att se vad klockan var. Den var redan 07:30 och jag fick en klump i magen vid tanken på att komma försent till skolan som började om 40 minuter. Jag skyndade mig ned för trappan, klädde på mig mina kläder och satte mig vid matbordet för att äta min frukost. Allt var i sin vanliga ordning, men när jag hastigt tittade ut genom fönstret greps jag av skräck. Det var snö ute. Varför denna skräckreaktion på grund av lite snö? Jo, eftersom där jag bor är vägarna dåligt sandade och sannolikheten att du får syn på en plogbil är lika liten som att se en midsommarstång i januari. Vägen till skolan blir därför en utmaning, nästan som ett datorspel. Att du måste ta dig förbi alla hinder för att nå målet och om du halkar, förlorar du.

Folk som säger att vintern är mysig, hur tänker de? Vad är det som är mysigt med becksvart mörker vid klockan tre, iskall kyla som piskar i ansiktet direkt när man kliver ut eller extrem halka vilket gör att du måste smyga som en tiger. Det är inte mysigt, punkt slut. De försöker bara se allt positivt i det negativa, eftersom detta är något som vi ändå upplever varje år. Fast det blir inte bättre för det. Istället går de runt och låtsas att vintern är fantastisk medan de promenerar ute i vinterkylan med sina spikskor, lägg av bara. Borde inte det lämpligaste alternativet vara att anställa fler personer inom snöskottning? I så fall skulle folk slippa behöva betala för ett par dyra och löjliga spikskor samt skapas fler arbetstillfällen. Jag tror heller inte att landstinget blir belåtna av att någon har brutit benet då det är en stor samhällskostnad. Låter som en win-win situation.

Väder är något som inte går att styra över, kanske är det kallt och mulet en morgon men nästa dag är det skinande sol. Ibland tänker jag på att det inte bara kan vara jag som delar denna mening med att kommunen hanterar väderfenomen alldeles för dåligt. Nu menar inte jag att de ska bygga en ”vädermaskin” som kan kontrollera nederbörd som guden Zeus (vilket i och för sig skulle vara bra). Men att de i alla fall kan anstränga sig lite när det gäller sandning. Jag menar, kom igen. Vissa dagar när jag går till skolan känns det som jag är långt tillbaka i historien på istiden. Ringer det inte i någon klocka? Det ska inte behöva kännas att det är en risk att gå till skolan med livet som insats, varje dag. Varken föräldrar eller lärare skulle nog uppskatta om det kom in 15 skadade elever i ett klassrum.

Här står jag nu nere i hallen och funderar på om jag ska ta gympadojorna eller kängorna. Vid det här laget borde jag veta att det inte finns några alternativ. Det är samma sak varje år. Man väntar och väntar på att snön ska smälta bort eller att någon tar sig friheten och skottar bort det. Men det händer aldrig. Jag önskar bara att det fanns flera företag som faktiskt insåg detta problem och att folk förstod att detta är ett yrke som räddar liv. Men såklart, i dagens samhälle vill ju alla jobba med IT eller bli någon sorts datorprogrammerare eftersom detta anses vara ”framtiden”. Om dessa typ av yrken som håller på med anläggning skulle försvinna kanske vi till och med inte ens har någon framtid. Hur ska vi kunna klara oss utan väl fungerande vägar där transporter sker eller snö som sträcker sig ända upp till halsen vilket gör att man måste gå i ide precis som björnar.