krönika

Som krönika tycker jag texten fungerar. Du presenterar en situation och ett perspektiv utan att trampa på samma ställe.

Språkmässigt efterlyser jag lite mer variation. Du säger som redan har ett förhållande tre gånger i första stycket, vilket är den värsta boven. Leta upp eller tänk ut 1-2 synonymer till att vara i ett förhållande och krydda texten med det. Början på tredje stycket kanske skulle må bättre av att inte säga känslor tre gånger på kort tid.

Detta fick mig att tänka på hur bundna [...]
Prova detta får mig [...]. Jag upplever den formuleringen som mer engagerande.

Slutligen håller jag inte med dig, men det är ju absolut inget krav för en krönika, så denna biten behöver du inte göra något med. Att tråna efter någon som inte vill ha en kan gå till överstyr (som i ditt exempel med artister) oavsett om denne person är upptagen eller inte. Man kan på ett moget sätt uttrycka sitt intresse. Detta finner jag okej i de flesta situationer (kanske inte på personens bröllop 😉), faktiskt bra mycket bättre än att sitta inne med känslorna.

Det känns som om du anser (jag tror inte du gör det, men din text uttrycker det) att om någon inte aktivt gör sig själv till singel så är hen off limits, men långt ifrån alla som är i förhållande är lyckliga med det. Det är inte alltid att bara göra slut, för man t.ex. kanske inte klarar ekonomin på egen hand. Om du tycker det är tabu att visa känslor för en upptagen person, är det inte ännu värre för en upptagen person att aktivt leta ny partner? Visst borde det finnas, och finns faktiskt, utrymme i samhället för vuxna personer att hitta nya livskamrater oavsett förhållandestatus?

I sista stycket syftar du på att om man är i ett förhållande men inte är lycklig, att man då kan hitta en nya livskamrat? Som i en poly - relation? För i min text utgår jag ifrån att människorna är i en relation och är glada, att en person då vill uttrycka sin attraktion och kärlek till personen kan anses respektlöst. Det är också respektlöst  mot personens partner, eftersom man inte kan veta om personen är okej med det. 

Matte0123 skrev:

Hej! Skrev nyss en krönika men känner mig otroligt osäker på den texttypen, hur personlig ska den egentligen vara? 

Kan någon läsa min text och ge mig feedback på inledning osv... och ett betyg utifrån det !! tackkk på förhand !!

Förbjuden känsla: 

Förbjuden känsla 

Många känslor är förbjudna att känna enligt samhällets normer, sådana känslor kan vara avundsjuka eller att känna kärlek till en person som redan har ett förhållande. De flesta av oss har någon gång känt avundsjuka, men alla har nog inte känt en attraktion till någon som är upptagen. I media framstår de som uttrycker denna typ av kärlek som arroganta, elaka samt högmodiga. Detta får mig att tänka på hur bundna de som faktiskt älskar någon i denna situation är på grund av samhällets strikta normer. 

Att älska någon som redan är i ett förhållande handlar inte om arrogans utan om människans naturliga förmåga att känna starka band till andra. Man kan varken förhindra eller stoppa känslan. Därför beundrar jag hur de som befinner sig i sådana situationer lyckas ibland övervinna det och fortfarande ha en positiv inställning till livet. Samhällets strikta normer gör att dessa människor inte uttrycker sig eller bearbetar sina känslor öppet på grund av rädslan för försummelse. Samhällets snabbhet mot att avfärda människors tankar när det gäller teman som är tabu såsom detta leder till att de känner sig onormala. 

Givetvist så är det svårt att alltid behärska sina känslor, dock så skall man inte alltid agera på sin impulsivitet, för att respektera förhållandet. Dock så innebär det heller inte att vi ska försumma dessa människor för att deras problem och känslor är otillräckligt viktiga i våra ögon. Det gäller att förstå och sätta sig in i andras skor för att lyckas se saker ur deras perspektiv. Exempelvis så kan denna känsla upplevas när en persons före detta partner skaffar en ny partner och man fortfarande har kvar känslor. Hur balanserar man då sin kärlek till personen och samtidigt avstå från att agera på den känslan? Detta är något som många kan relatera till, hur man balanserar att vilja agera på en impulsiv känsla men samtidigt inte överskrida gränslinjen till när det börjar bli respektlöst. Att visa respekt till den nya partnern och deras förhållande men samtidigt vilja prioritera ens egen glädje är svårt. På samma sätt är allt svårt att balansera i livet- det gället att se på saker ur flera perspektiv för att öka förståelsen. 

Många kanske tänker att det inte spelar någon roll om man agerar på den kärleken man känner till en person som redan har ett förhållande. Men jag hävdar att det är fel att göra så. Att visa respekt är inte något som är obligatoriskt men jag anser att det är viktigt. Om man inte visar respekt mot andras förhållande kan man inte förvänta sig att andra ska visa det till sitt eget. Som barn har de flesta, inklusive mig själv, känt en attraktion eller överväldigande kärlek till en artist som redan är i ett förhållande. På konserter brukar vissa bete sig lite vilt - nästan kasta sig på artisterna helt hänsynslöst. Vilket inte går att rättfärdiga enligt mig. Artisterna kanske har förhållanden eller helt enkelt inte vill att människor ska pilla på dem. I grund och botten får man behandla andra som man själv vill bli behandlad - och respektera individen och förhållandes gränslinjer. 

Många känslor är tabu i samhället men det behöver de inte vara, för de förekommer ju trots allt väldigt frekvent. Vi borde istället prioritera att det är okej att känna sådana känslor men lägga vikt på att det är respektlöst och högmodigt att agera på dem. 

Fixade det du sa kort, skulle du säga att det räcker så ? Efterlyser du mer språkvariation ? Har fetmarkerat det jag förändrat. 

Matte0123 skrev:

I sista stycket syftar du på att om man är i ett förhållande men inte är lycklig, att man då kan hitta en nya livskamrat? Som i en poly - relation? För i min text utgår jag ifrån att människorna är i en relation och är glada, att en person då vill uttrycka sin attraktion och kärlek till personen kan anses respektlöst. Det är också respektlöst  mot personens partner, eftersom man inte kan veta om personen är okej med det. 

Jag menar att det finns ett helt spektrum mellan att vara främlingar och att vara ett par. Man kan visa intresse på ett kontrollerat och avvägt sätt och ta den andres reaktion i beaktande. Det behöver inte vara Romeo som flyger på kärleks vingar över muren (speciellt inte om Julia verkar ointresserad). Du anser väl inte att man måste vara officiellt singel innan någon får ge en minsta grad av uppvaktning?

Jag tycker om dina ändringar (fast, givetvis, utan t på slutet 😉), men jag tog upp värsta fallet när jag nämnde första stycket. Ser helst att du "synonymiserar" lite mer i allmänhet.

Självklart kan man visa uppvaktning, men det ska precis som du säger vara på ett respektfullt sätt.  Tror du att min krönika hade blivit bättre om jag diskuterade detta lite mer? Vilket betyg hade du gett min nuvarande text? 

Tack för all hjälp och återkoppling det uppskattas!!! 

Din åsikt, din krönika. Det är inte åsikten som betygsätts. Det jag upplever av att läsa den är att all uppvaktning av en upptagen person är ovälkommen, men av vår diskussion har det kommit fram att du håller med om att det faktiskt kan ske på ett avvägt och hänsynsfullt sätt. Då kanske texten ska reflektera denna ståndpunkt.

Sen skulle du kunna skilja på att vara kär i en kändis (eller något annat parasocialt) och att vara kär i någon i ens umgängeskrets. Kändisen vet väl knappt att du existerar, så där blir det svårt att uttrycka något.

Tack så himla mycket för all återkoppling!!