Krönika

Hej, skrev den här krönikan till Svenskan. Den är baserad på citatet "Böcker och pennor är våra starkaste vapen." Jag skulle uppskatta om nån skulle kunna läsa den och ge mig lite feedback? 

Tack i förhand✌🏻

Den gamla goda tiden

“Böcker och pennor är våra starkaste vapen.”

Om världen går under och mänskligheten dör ut kommer inte internet hjälpa de överlevande. Det kommer inte finnas nåt internet. Våra källor för information skulle bara vara i de böcker som överlever. Allt skulle bli gammalmodigt igen, och man skulle behöva läsa flera böcker varje dag. Samtidigt kan, enligt UNESCO, runt 14% av världens befolkning fortfarande inte läsa. 

Jag lärde mig att läsa tidigt, och mycket. Jag kommer ihåg en gång när jag var runt sju-åtta år gammal och min klasslärare läste en bok för oss. Hon läste ett kapitel, och jag fastnade helt i historien. När skolan slutat bad jag min mamma ta mig till biblioteket för att låna boken. Nästa lektion förklarade jag för min lärare vad jag tyckte om berättelsen. Hon var helt förstummad, för hon kunde inte tro att jag hade läst så mycket på en så kort tid.

Varför har de moderna generationerna en sån motvilja mot böcker och läsning? Det är helt löjligt. Skolverket anser att läsning leder till en betydande framgång i elevers språkutveckling och läsförståelse, två kritiska punkter i alla skolämnen. Förutom det blir man mer kreativ, empatisk, kritiskt tänkande, och utökar sitt ordförråd, fyra saker som många människor idag fattar en hel del av. Tack gode Gud för Google’s många lexikon! Men vänta, vad var det där med att världen går under och internet försvinner? Japp, då var det tillbaka till den gamla goda tiden då man letade igenom flera, stora, tjocka, inbundna ordböcker efter definitionen av “lättjefull”.

Visst, läsning är inte för alla, men alla borde ändå läsa på grund av de positiva resultaten. Malala Yousafzai sa i hennes FN tal: “Let us pick up our books and pens. They are our most powerful weapons.” Och hon har rätt.

För ett tag sen var jag hos en klass yngre elever och hjälpte deras lärare med något, och en av de där 11-åringarna frågade mig hur mycket jag läste per dag. Det verkar som om han hört något rykte om att jag läste fem timmar per dag, och ville motbevisa det. När han berättade detta nickade jag helt lugnt och sa, “Ibland, när jag har tid. Annars är det bara två, kanske tre, timmar.” Skocken på de där barnens ansikten fick mig att skratta. 

Såklart tycker jag inte att alla borde läsa flera timmar per dag; det är praktiskt taget omöjligt för vissa. Min nioåriga bror, som har ADHD och svårigheter med läsning, läser fem-tio minuter, nästan varje dag. Visst hatar han läsning med en passion, men han gör det ändå, för att han vet att det är bra för honom. Det händer ibland att jag, själv, och andra jag känner som också älskar att läsa, inte kan fokusera nog på orden och bokstäverna för att kunna läsa. Jag sitter där, mina ögon färdas över orden, och när jag har nått slutet av stycket och "vaknar" av att något oväntat händer i texten, inser jag att jag inte har tagit in något av orden den senaste minuten. Det händer, och det är helt förståeligt. Men ändå, det är inte svårt att läsa i en kvart varje dag. När jag fick en vän med dyslexi att börja läsa så mycket att hon nu tappar koll på tiden när hon läser blev jag övertygad att vem som helst kan åtminstone försöka läsa någon liten stund per dag. 

Att Malala fick en kula i huvudet för att hon ville gå till skolan och läsa? Att Talibanerna ens behövde skjuta henne? Kraften av utbildning skrämde dem. Det bevisar bara hur starka böcker och pennor är.