krönika

Hej! Jag behöver verkligen hjälp med min krönika. Jag siktar på ett A och har haft ett B sedan sexan. Går i nian nu och därför vill jag förbättra det jag skrev men jag vet inte hur. Jag behver hjälp för att utveckla mitt skrivande och inte bara för betyget. et är okej om ni är ärliga och ärliga. Jag vet inte hur jag ska fortsätta heller

Det var på fredagseftermiddagen som jag satte kioskens ostmacka i halsen. Mittemot mig stod en lärare och en elev och bråkade om att ostmackan är för dyr för oss elever och att inte alla har råd med det. Deras argument slutade med att eleven sa ”jävla hora” till läraren. Där kändes det som att hjärtat hoppade över ett slag eller att jag inte fick tillräckligt med syre. Läraren kunde inte göra något än att stå knäpptyst. Hur i hela fridens namn kan detta ske? O i en skola, där barn lär sig vad respekt är?

Jag valde att skriva om detta ämne för att jag är oerhört frustrerad ledsen på dagens samhälle. För 4 år sedan bodde jag i ett annat land och om detta skulle skett hade eleven fått stryk, för: Var är respekten? Jag är ju inte gammal av mig, bara 15 år, en tonåring. Men betyder det att jag kan svära precis när och hur jag vill?

Varför döljer vi sanningen om att i vårt nutida samhälle är det inte så lätt att uttrycka sig utan att svära vilket inte är så jävla konstigt. Det är okej att svära, men bara när det är nödvändigt och respektlös ska man absolut inte vara. Det är vad jag har lärt mig i alla fall men är det verkligen så? För att det jag ser i dagens samhälle är bara respektlöshet för de äldre vilket är synd. Jag måste ju vara tacksam för att en lärare lär ut och att jag, just jag får chansen att suga åt mig kunskaperna.

Nu är jag säker på att del inte håller med mig om det för att ”jävla hora” inte är så respektlöst och allvarligt att rikta åt en vuxen. Spolar vi tillbaka till 1800-talet var det ett fruktansvärt och tungt ord på tungan. Man skämdes bara man tänkte på det. Detta är rent ofattbart och förklarar definitivt hur vi säger ord som vi delvis inte vet meningen till eller tänker på innan vi säger de.