Kontinuerlig vågrörelse
Hej!
Uppgiften lyder:
"Då röntgenstrålning går genom luft, joniseras luften genom att molekyler berövas elektroner som slits loss av strålningen. Sådana elektroner kan registreras och deras energi mätas. Då röntgenröret kopplas på uppträder elektroner omedelbart. Man finner att deras rörelseenergi är 10^-15 J, när röntgenstrålningens intensitet är 10^-2 W/m^2. Luftmolekylens "träffarea" är 10^-19 m^2.
a) Hur stor strålningseffekt träffar i genomsnitt varje molekyl, om röntgenstrålnngen betraktas som en kontinuerlig vågrörelse?"
Varför betonas det att röntgenstrålningen betraktas som en kontinuerlig vågrörelse? Vad skulle ske om den inte var det?
Majskornet skrev:Hej!
Uppgiften lyder:
"Då röntgenstrålning går genom luft, joniseras luften genom att molekyler berövas elektroner som slits loss av strålningen. Sådana elektroner kan registreras och deras energi mätas. Då röntgenröret kopplas på uppträder elektroner omedelbart. Man finner att deras rörelseenergi är 10^-15 J, när röntgenstrålningens intensitet är 10^-2 W/m^2. Luftmolekylens "träffarea" är 10^-19 m^2.a) Hur stor strålningseffekt träffar i genomsnitt varje molekyl, om röntgenstrålnngen betraktas som en kontinuerlig vågrörelse?"
Jag har också svårt att förstå uppgiften.
Så det är ett röntgenrör, och däri ska det vara vakuum. Elektronerna har en energi på 6,25 keV.
Det är ganska lågt för ett röntgenrör, eftersom fotoner med dessa energier absorberas starkt av glas osv. Ändå blir det en röntgenintensitet med en intensitet på 10 mW/m2 i luften utanför.
Det är mycket oklart vilken fotonenergi man ska anta. Anodmaterialet är inte specificerat så det är nog bromsstrålningen upp till 6 keV.
Och en effektiv träffyta för luftmolekyler för röntgenstrålning som skulle vara 10-19 m2 är orealistiskt stor för röntgen. Då undrar jag om de kanske menar träffytan för dessa elektroner...
