Konjunktion & Subjunktion
Vad är skillnaden mellan konjunktioner och subjunktioner?
och jag vill gärna ha hjälp med att lista ut subjunktion/konjunktion i denna mening: "Fia som var äldst på kontoret trodde inte på idén". Förmodligen är det "som", men är inte säker på vilken ordklass den tillhör?
"Som" är ett relativpronomen.
Det finns ingen konjunktion eller subjunktion i meningen.
Det beror på vilken grammatik (språkbeskrivning) man väljer att följa.
Även jag är van vid att kalla som i detta exempel för relativpronomen,
fastän det just här även är en en bisatsinledare.
Det inleder ju relativsatsen [som var äldst på kontoret]
och borde därför lika gärna kunna kallas subjunktion.
Vad säger Svenska Akademiens språklära?
--------------------------
9.5.1.3 Som (sid 188)
Som är ett ord med många funktioner i språket. I denna språklära beskrivs som
– liksom i Svenska Akademiens grammatik – genomgående som subjunktion.
Som inleder bisatser och fraser av olika slag:
• Relativa bisatser: Flickan som går där heter Eva.
I traditionell grammatik klassificerades som i denna användning som pronomen.
-------------------------------------------
På det följer en rad andra exempel på användning av som .
Se även vad det står om som i Svensk Ordbok (SO):
https://svenska.se/so/?id=176672_1&pz=7
Inget relativpronomen här heller så långt ögat når!
Jag visste att den grammatiska beskrivningen av svenska hade ändrats sedan jag gick i skolan, men det där var ytterligare en ny sak.
Finns det en beskrivning av den grammatik som skolan lär ut lätt tillgänglig?
Laguna skrev:Jag visste att den grammatiska beskrivningen av svenska hade ändrats sedan jag gick i skolan, men det där var ytterligare en ny sak.
Finns det en beskrivning av den grammatik som skolan lär ut lätt tillgänglig?
På gott och ont så anger inte kursplanerna vad som ska tas upp under delen av grammatikundervisning. Kursplanen för åk 7-9 ärbara så här precis: "Språkliga strukturer och normer. Stavning, meningsbyggnad, styckeindelning och olika typer av textbindning. Ordklasser och satsdelar." och Svenska 2 i gymnasiet "Svenska språkets uppbyggnad, dvs. hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken."
Min erfarenhet är att skolor och lärare gör ganska olika urval av vad de tar upp i undervisningen. Utifrån trådar jag ser här på Pluggakuten så skiljer det sig också ofta i vilka begrepp eller metoder som man använder.
Eftersom vi inte heller har någon språkmyndighet som tydligt sätter upp ett grammatiskt ramverk, så är grammatiken väldigt flytande både vad gäller vad som anses korrekt och hur olika begrepp ska definieras. Svenska Akademin har grammatikskrifter men de försöker mer göra en spegling av hur det används, utan att vara en källa som man ska följa.
Det finns såklart olika resurser på nätet gjorda av bl.a. lärare. Jag tycker oftast de skiljer sig mycket från varandra.
En skillnad förr mot nu är exempelvis att det förr i svenskan normalt kallades "ackusativobjekt" och "dativobjekt" utan istället "direkt objekt" och "indirekt objekt". Någon tyckte att det saknade poäng att kalla det så för att svenskan inte böjer i dativ och ackusativ. Då jag själv dock är tysklärare så tycker jag det vore bättre att fortsätta kalla det (och gör ibland så själv) ackusativobjekt och dativobjekt, för att det då inte blir lika förvirrat när man kommer till tysk grammatik sedan.
