Komplex analys: någon operation som gör att def mängden blir mindre än hela C
Hej, för f: R till R gör tex rötter och x i nämnare att vissa x inte är definierade. Hur gör man för att komplexa funktioner inte ska vara definierade för något z?
Visa spoiler
Jag insåg en liten teknikalitet och det är ett defmängd inte alls är en inneboende egenskap hos en funktion, utan det man menar slarvigt är den största möjliga definitionsmängden.
Typ likadant. Dela på 0 funkar alltid, och det går fortfarande inte stoppa in 0 i Ln(z).
Hur funkar det med rötter?
Tror det är lite olika vad man bestämmer att roten ska tillåta, men x^(1/2) går att lösa, och det tror jag du gjorde redan i gymnasiet ;P
Vad är roten ur ett komplext tal med ickenoll inaginärdel? Nu tänker jag på de där polygonerna med hörn på enhetscirkeln, men hag har glömt bort det redan. Ska läsa på
Qetsiyah skrev:Vad är roten ur ett komplext tal med ickenoll inaginärdel? Nu tänker jag på de där polygonerna med hörn på enhetscirkeln, men hag har glömt bort det redan. Ska läsa på
Det är inte helt självklart. Vi har ju det sedvanliga problemet med att det finns två tal sådana att . När är reellt löser vi det genom att vi definierar talet till att vara det positiva av de två lösningarna till . Men när vi har två komplexa finns det ju inte längre något vettigt sätt att säga vilket av de två talen som är störst och minst. Ibland säger man att är den komplexa lösningen till som ligger i första eller andra kvadranten, men jag kan inte påstå att det råder konsensus angående denna definition.
Faktum är att jag inte tycker att begreppet kvadratrot (och övriga rötter) är särskilt användbara när det kommer till komplexa tal. Det är enligt min mening mycket mer givande tala om lösningar till en viss ekvation än att välja ut en av dessa och kalla den för "kvadratroten ur " lite hux flux, särskilt eftersom det egentligen inte är en viss lösning som är mer användbar än någon annan.