Komparera ordet tänkvärd (Svenska/Gymnasium)

Svenska Akademiens ordlista anger tänkvärd - tänkvärdare - tänkvärdast som komparationen för tänkvärd.

Dock tycker jag inte att du skall tänka det som att det finns en regel skriven i sten som säger att alla tre- och flerstaviga adjektiv kompareras med mer och mest medan alla en- och tvåstaviga adjektiv kompareras med ändelser. Ta t.ex. intressant som kan kompareras intressant - intressantare - intressantast eller speciell som kan kompareras speciell - mer speciell - mest speciell.

Faktum är att många ord kan kompareras på båda sätt. Någon tydlig regel finns egentligen inte.

Mer läsning finns här:

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:220142/FULLTEXT01.pdf

Tänkvärd ska/bör kompareras precis tänkvärd - tänkvärdare - tänkvärdast då det som du säger endast består av två stavelser.

Sen är det klart att det säkert finns människor som gör annorlunda.

Grundregeln i svenska språket är att komparera med -are. -st. Mer/Mest bör i standradiserat språkbruk användas försiktigt och egentligen bara när orden innehåller tre eller fler stavelser.

Om det tar emot att säga tänkvärdare så beror det kanske på ordet "värd". Man säger "mer värd" men inte "värdare".

Laguna skrev:
Om det tar emot att säga tänkvärdare så beror det kanske på ordet "värd". Man säger "mer värd" men inte "värdare".

Det verkar enligt wiktionary som det kompareras värd, värdare, värdast. https://sv.wiktionary.org/wiki/v%C3%A4rd Hittade du någon källa på att den bör kompareras med mer/mest?

SAOB och SAOL anger inget för adjektivet värd, kan tänka mig att det är med anledning av att det kompareras regelbundet. Sen har jag hört många som vill köra värd, mer värd, mest värd för att de tycker det låter bättre. Det kan man väl absolut göra om man nu vill. Det här med mer/mest är i huvudsak skulle jag säga en influens från engelskan som såklart kan användas för alla adjektiv men som inte behövs på något sätt i de allra flesta fall. Man har väl det dock i regel vid tre- eller fyrstaviga ord(ex. spännande, intressant), vid ord som slutar på -ad,-ande, eller andra knepiga stammar(ex. förvånad).

Jonto skrev:
Laguna skrev:
Om det tar emot att säga tänkvärdare så beror det kanske på ordet "värd". Man säger "mer värd" men inte "värdare".
Det verkar enligt wiktionary som det kompareras värd, värdare, värdast. https://sv.wiktionary.org/wiki/v%C3%A4rd Hittade du någon källa på att den bör kompareras med mer/mest?

Jag har aldrig sett eller hört "värd" kompareras "värdare" etc. Det föll mig inte in att någon gjorde det, men om du säger det så.

Jonto skrev:
Laguna skrev:
Om det tar emot att säga tänkvärdare så beror det kanske på ordet "värd". Man säger "mer värd" men inte "värdare".
Det verkar enligt wiktionary som det kompareras värd, värdare, värdast. https://sv.wiktionary.org/wiki/v%C3%A4rd Hittade du någon källa på att den bör kompareras med mer/mest?
SAOB och SAOL anger inget för adjektivet värd, kan tänka mig att det är med anledning av att det kompareras regelbundet. Sen har jag hört många som vill köra värd, mer värd, mest värd för att de tycker det låter bättre. Det kan man väl absolut göra om man nu vill. Det här med mer/mest är i huvudsak skulle jag säga en influens från engelskan som såklart kan användas för alla adjektiv men som inte behövs på något sätt i de allra flesta fall. Man har väl det dock i regel vid tre- eller fyrstaviga ord(ex. spännande, intressant), vid ord som slutar på -ad,-ande, eller andra knepiga stammar(ex. förvånad).

I vilket sammanhang kan du använda värdast?

Den ringen är värdast för mig, låter inte bra.

Jag blev också osäker. Jag har själv alltid komparerat värd-värdare-värdast.

ex. Han var värdast att vinna loppet. Guldet är värdare än silvret.

Jag har nog gjort så för att enstaviga ord brukar kompareras på det sättet om inte speciella hinder föreligger som gör det svåruttalat och att det då för mig finnes mest logisk. Jag har lärt mig svenska mer genom grammatik än att lyssna på språket.

Jag har dock svårt att hitta någon källa för att det ska böjas värd-mer värd- mest värd men jag ska söka vidare i frågan.

Jonto skrev:
Jag blev också osäker. Jag har själv alltid komparerat värd-värdare-värdast.
ex. Han var värdast att vinna loppet. Guldet är värdare än silvret.
Jag har nog gjort så för att enstaviga ord brukar kompareras på det sättet om inte speciella hinder föreligger som gör det svåruttalat och att det då för mig finnes mest logisk. Jag har lärt mig svenska mer genom grammatik än att lyssna på språket.
Jag har dock svårt att hitta någon källa för att det ska böjas värd-mer värd- mest värd men jag ska söka vidare i frågan.

Kanske det kan vara dialektala skillnader också?

Här i Roslagen tror jag inte man kan hitta någon som skulle säga "Han var värdast att vinna loppet."
"Guldet är värdare än silvret." Utan vi säger "Han var mest värd att vinna loppet" och "Guldet är mer värt än silvret"
Där får vi tydligen en böjning av värd till värt.

Även i Göteborg och Västergötland har jag svårt att tänka mig att någon skulle komparera "värd" på något annat sätt än med mer och mest.

Jo jag förstår men då är jag genuint intresserad av varför många gör på detta sätt då det går emot reglerna och jag kan inte hitta någon källa på att detta skulle vara ett undantag.

Enstaviga ord bör böjas så om det inte är ett undantag såsom bra-bättre-bäst eller få-färre-färst. Jag böjer exempelvis även kul-kulare-kulast precis som ful-fulare-fulast samt gul-gulare-gulast som sig bör men jag har hört folk som faktiskt böjer kul-mer kul-mest kul, vilket känns otroligt märkligt. (om man nu inte vill använda rolig-roligare-roligast).

Edit: Kul anger faktiskt SAOL som oböjligt. Där ser man. Vill man ha kul så får man inte ha det roligare än kul ;) .

"Vill man ha kul så får man inte ha det roligare än kul"

Nja det finns tillfällen när man kan ha det.

Till exempel:
"Varför har du tagit av framhjulet på cykeln ?" Underförstått så gör man inte.
Personen som får frågan är mycket skicklig i konsten att cykla på bakhjulet, svarar
"bara för att det blir kuligare så". Underförstått jag vet att man inte ska göra så och inte heller böja ordet kul så.

Där vill det till att båda vet att man inte böjer ordet kul så, utan att det är en böjning på ordet rolig som det underförstått refereras till.

Man bör dock undvika att svara så till en humorfri svenskalärare. Det kan leda till ett dåligt betyg i svenska fast man just visat att man behärskar språket väldigt bra.

Jonto skrev:
Jo jag förstår men då är jag genuint intresserad av varför många gör på detta sätt då det går emot reglerna och jag kan inte hitta någon källa på att detta skulle vara ett undantag.
Enstaviga ord bör böjas så om det inte är ett undantag såsom bra-bättre-bäst eller få-färre-färst. Jag böjer exempelvis även kul-kulare-kulast precis som ful-fulare-fulast samt gul-gulare-gulast som sig bör men jag har hört folk som faktiskt böjer kul-mer kul-mest kul, vilket känns otroligt märkligt. (om man nu inte vill använda rolig-roligare-roligast).
Edit: Kul anger faktiskt SAOL som oböjligt. Där ser man. Vill man ha kul så får man inte ha det roligare än kul ;) .

Läs rapporten jag länkade i mitt första inlägg. Där finner du att den här strikta regeln i själva verket inte alls existerar. Många adjektiv kompareras ungefär lika ofta med perifrastisk komparation (mera-mest) eller suffixkomparation, medan många adjektiv konsekvent kompareras på motsatt sätt som regeln förutser.

Vi kan nämligen ta just värd som ett exempel på detta. Om vi läser i Svenska Akademiens Grammatik på sidan 200 finner vi att det uttryckligen står att värd skall kompareras med mer och mest. Dessutom står 'värdare' och 'värdast' markerat som ogrammatiskt.

Svenska Akademiens Grammatik tar även upp det faktum att många adjektiv inte har en entydigt bestämd komparation. De talar istället om "benägenhet för suffixkomparation" eller "benägenhet för perifrastisk komparation", eftersom många adjektiv kan kompareras på båda sätt.

AlvinB skrev:
Jonto skrev:
Jo jag förstår men då är jag genuint intresserad av varför många gör på detta sätt då det går emot reglerna och jag kan inte hitta någon källa på att detta skulle vara ett undantag.
Enstaviga ord bör böjas så om det inte är ett undantag såsom bra-bättre-bäst eller få-färre-färst. Jag böjer exempelvis även kul-kulare-kulast precis som ful-fulare-fulast samt gul-gulare-gulast som sig bör men jag har hört folk som faktiskt böjer kul-mer kul-mest kul, vilket känns otroligt märkligt. (om man nu inte vill använda rolig-roligare-roligast).
Edit: Kul anger faktiskt SAOL som oböjligt. Där ser man. Vill man ha kul så får man inte ha det roligare än kul ;) .
Läs rapporten jag länkade i mitt första inlägg. Där finner du att den här strikta regeln i själva verket inte alls existerar. Många adjektiv kompareras ungefär lika ofta med perifrastisk komparation (mera-mest) eller suffixkomparation, medan många adjektiv konsekvent kompareras på motsatt sätt som regeln förutser.
Vi kan nämligen ta just värd som ett exempel på detta. Om vi läser i Svenska Akademiens Grammatik på sidan 200 finner vi att det uttryckligen står att värd skall kompareras med mer och mest. Dessutom står 'värdare' och 'värdast' markerat som ogrammatiskt.
Svenska Akademiens Grammatik tar även upp det faktum att många adjektiv inte har en entydigt bestämd komparation. De talar istället om "benägenhet för suffixkomparation" eller "benägenhet för perifrastisk komparation", eftersom många adjektiv kan kompareras på båda sätt.

Tack, det var intressant läsning.

Svenskans brister på allmänt gällande regler gör språket väldigt svårt att hantera.

Jag får träda tillbaka på punkten då att värd-värdare-värdast är det rekommenderade men det irriterar mig något då det inte finns någon god anledning att böja det med mer/mest.

Wiktionary har då också fel, får gå in och redigera deras artikel då.