Loading [MathJax]/jax/output/HTML-CSS/jax.js
8 svar
138 visningar
Biorr 804
Postad: 1 mar 18:23 Redigerad: 1 mar 18:24

Kedjeregeln

Hejsan

Jag skulle behöva ha lite vägledning kring uppgiften.

har skrivit lite på a) och b), vet ej om korrekt 


naytte Online 5910 – Moderator
Postad: 1 mar 20:26 Redigerad: 1 mar 20:28

Det du har skrivit ser ganska bra ut. En sak jag skulle vilja påpeka är dock att det inte är helt knasigt att se dy/dx som ett bråk av två infinitesimaler. Visserligen existerar det inga infinitesimaler bland de reella talen, så rent strikt stämmer det att man inte kan betrakta det som ett bråk, men funkar alltid att tänka så. Det finns inte ett enda undantagsfall. Faktum är att Leibniz tänkte i termer av infinitesimaler när han definierade derivatan och hittade på sin notation. Det är inte en slump att den ser ut som ett bråk, ty i Leibniz värld var det exakt det.

Det finns till och med en hel gren av analysen som kallas för icke-standardanalys där detta ges en ordentlig, logisk grund i hyperreella tal.

Marilyn 3769
Postad: 2 mar 01:39

Detta har inte med kedjeregeln att göra så biorr kan hoppa över det.

 

Vi behöver inte tänka oss dy och dx som jättejättesmå tal.

Definitionen av derivata säger att ”delta-y / delta-x går mot dy/dx när delta-x går mot noll”.

Men det innebär inte att delta-x går mot dx. Om derivatan dy/dx är 3 så kan dx = 7 och dy = 21.

delta-y och delta-x är förändringar längs funktionsgrafen. Kvoten ändras när delta-x blir mindre.

dy och dx är förändringar längs tangenten, och kvoten mellan dem är konstant.

Jag minns att jag behövde luktsalt när jag läste detta i Hyltén-Cavallius´ analysbibel på sextitalet, men har förlikat mig vid tanken sedan dess.

Dock blir det krångligt att få ihop när man skriver integralen av f(x)dx. Så det är praktiskt att tänka på dx som det minsta som finns.

naytte Online 5910 – Moderator
Postad: 2 mar 02:13 Redigerad: 2 mar 02:29

Definitionen av derivata säger att ”delta-y / delta-x går mot dy/dx när delta-x går mot noll”.

Men det innebär inte att delta-x går mot dx. Om derivatan dy/dx är 3 så kan dx = 7 och dy = 21.

Jag tänker att du menar:

dydx:=limΔx0Δy(x)Δx

Jag håller med om att vi inte kan uttala oss direkt om "värdet" på dy eller dx. Någon som håller sig till den reella analysen skulle inte ens gå med på att dy eller dx betyder något i det här sammanhanget. Men om vi ska tillåta oss själva att göra någon tolkning alls så är väl den enda rimliga att dy och dx är infinitesimaler?

Biorr 804
Postad: 2 mar 12:05 Redigerad: 2 mar 12:41

ser detta svar till c) bra ut?

 

är d) ok?

Marilyn 3769
Postad: 2 mar 14:12
naytte skrev:

Definitionen av derivata säger att ”delta-y / delta-x går mot dy/dx när delta-x går mot noll”.

Men det innebär inte att delta-x går mot dx. Om derivatan dy/dx är 3 så kan dx = 7 och dy = 21.

Jag tänker att du menar:

dydx:=limΔx0Δy(x)Δx

Jag håller med om att vi inte kan uttala oss direkt om "värdet" på dy eller dx. Någon som håller sig till den reella analysen skulle inte ens gå med på att dy eller dx betyder något i det här sammanhanget. Men om vi ska tillåta oss själva att göra någon tolkning alls så är väl den enda rimliga att dy och dx är infinitesimaler?

Förlåt Biorr, vi stjäl din show här.

 

naytte, detta är jättelänge sen, men jag tänker så här:

Vi har lärt oss deriveringsreglerna ”flytta ner exponenten, minska med ett, osv”. Vi bryr oss inte mer om ”går mot noll” än den som vrider om tändningen på en bil bryr sig om hur karburatorn funkar.

Så kommer vi till felkalkylen i numeriken. Då skriver vi 

dy/dx = f’(x)

som ger

dy = f’(x) dx            (1)

(1) gäller Exakt för godtyckligt stora dy och dx.

Vi kan också skriva

delta-y ≈ f’(x) delta-x        (2)

som gäller bättre och bättre ju mindre deltorna blir (ja, inte säkert, men i praktiken).

(1) är ju rätt ointressant om vi ser dy och dx som infinitesimaler; då står det att 0 = 0 (ungefär iaf). Men tillåter vi större värden så kan vi göra feluppskattning.

Jag har tyvärr inte kvar mina gamla numerikböcker, det kan vara att jag missuppfattat. Skönt man är anonym här.

naytte Online 5910 – Moderator
Postad: 2 mar 16:39 Redigerad: 2 mar 16:58

@Marylin:

Spännande. Jag förstår vad du menar, men jag håller inte med om att vi kan gå från dy/dx=f'(x) direkt till dy=f'(x)dx. Att multiplicera med dx kräver ju att vi accepterar att vi kan tillskriva differentialerna numeriska värden. Man kan givetvis säga att:

dydx=3dydx=217

Men det innebär inte att vi kan säga att dy=21 och dx=7

I själva verket har vi ju för väldigt små Δy och Δx, som du var inne på, att Δy=f'(x)Δx+εΔx, för något ε. Då definierar vi den beroende differentialen dy enligt dy:=f'(x)Δx, och för att enhetliggöra notationen sätter vi dx=Δx. Så här görs detta åtminstone i en av mina analysböcker.

Detta är ett bra sätt att göra det på, för då får notationen f'(x)dx plötsligt en mer intuitiv betydelse.


@Biorr, ska ta en titt om en stund på det du har skrivit! Ursäkta att vi derailade din tråd.


Tillägg: 2 mar 2025 17:29

Jag inser nu att mitt resonemang om hur man definierar dy inte riktigt håller utan infinitesimaler. Jag behöver också luktsalt.

Marilyn 3769
Postad: 2 mar 18:57

Här är intressant tycker jag. Hyltén Cavallius och Sandgren (1964) s 240f

naytte Online 5910 – Moderator
Postad: 2 mar 19:40 Redigerad: 2 mar 19:41

Spännande utdrag! Ur ett språkligt perspektiv är det också intressant att man skrev lineär.

@Biorr, ditt svar på c) är rätt. Även ditt svar på d).

Svara
Close