känslosamma argument

Ett känsloargument emot abort:

Tänk er sorgen som ofrivilligt barnlösa upplever. Tänk er att ni drömmer om att kunna skaffa barn, ni har kämpat med ägglossningstester, inseminering, tuffa biverkningar av hormonbehandlingar inför IVF, förtvivlan när det hoppfulla försöket slutar i ett missfall. Samma dag som du och din partner precis fått missfall, hör ni hur andra personer pratar om hur de ska göra en abort imorgon, och att de längtar efter att kunna gå ut och festa igen, ni hör dem prata om ett sånt där litet liv ni drömmer om som en parasit, en fläck som bara ska tvättas bort så att livet kan återgå till det normala. 

Detta är inget bra argument egentligen – att en person gör abort förändrar inte förmågan andra personer har att få barn, och även om det är möjligt att en oönskad graviditet kanske slutar i att barnet adopteras bort är det långt ifrån en garanti, och dessutom är det inte alla ofrivilligt barnlösa som är villiga att adoptera ett barn som inte biologiskt är deras – däremot är det ett mycket känsloladdat argument, som inte bygger på någon egentlig fakta, annat än att många ofrivilligt barnlösa kämpar väldigt hårt för att lyckas få barn.