Kandidat eller master i Matematik?
Som frågan lyder, är det värt att läsa en master i matematikprogrammet, eller kandidat lönemässigt? Och hur stora är skilllnaderna isåfall
Utan att vara särskilt insatt i matematikeryrket är väl det ett ganska akademiskt yrke där man normalt arbetar med någon typ av forskning och då är det kandidat+master+doktorsexamen som gäller. Sen kan man såklart jobba som t.ex. matematiklärare om man har en kandidat och läser en kompletterande pedagogisk utbildning, men då är det snarare yrkesvalet som lärare som styr lönen snarare än att man har valt en mattekandidat.
Vill du tjäna pengar skall du satsa på att bli artist, idrottsstjärna eller influencer istället.
Smaragdalena skrev:Vill du tjäna pengar skall du satsa på att bli artist, idrottsstjärna eller influencer istället.
Nåja, det finns många välbetalda yrken inom teknik och ekonomi också där man får syssla mycket med matematik. Man kan tjäna en hel del som matematiker också om man t.ex. blir en framgångsrik forskare, men det ska ju finnas någon som är villig att betala för ens tjänster också och tyvärr är ju inte den marknaden särskilt stor i just detta fall.
Hej!
Jag tänker börja med att säga att jag inte har koll på löner inom olika yrken vilka kanske handlar mycket om matematik.
Hur som helst så erbjuder mitt universitet masterprogram (inom matematik) med inriktning mot:
- Matematik
- Applicerad matematik och statistik
- Finansiell matematik
Efter att ha gått en kandidat där jag mer eller mindre bara följde någon typ av "kursplan" så kan jag säga att det inte är lämpligt om du inte vill läsa en master (men det beror säkert mycket på universitet också). Om du bara vill läsa en kandidat så kan jag säga att du:
- Antagligen får hålla på med mer eller mindre statistik och tillämpad matematik på något sätt
- Specialisera dig en hel del tidigt
Jag gjorde inte det och insåg att det jag läst mer eller mindre "är onödigt" på ett faktiskt jobb, eller att det helt enkelt inte skulle vara användbart. Det betyder inte att kurserna är dåliga eller inte värda att läsa, men om du bara vill gå en kandidat och sen ut i arbetslivet, ja då blir det nog en del statistik och liknande vilket du får börja specialisera dig efter tidigt.
Om du väljer inriktningen matematik inom masterprogrammen då ska du nog mer eller mindre fortsätta att forska/jobba inom det akademiska och doktorera.
Ett yrke som "matematiker" (vilket jag aldrig hört det användas som, det har oftast andra namn) kan vara väldigt många olika saker, och då såklart med varierande löner. En väldigt vanlig kombination för matematiker är att även ha med programmering i bagaget, och det gäller speciellt om du vill ut i arbetslivet efter en kandidat/master.
Om du verkligen gillar matematik så tvivlar jag inte på att du kan hålla på med det (i någon mening) och ha en bra lön. Men det är nog inte den snabbaste eller enklaste vägen till en bra lön.
Nu svarade jag inte så mycket på skillnaden mellan master/kandidat vad gäller lön, men den frågan tycker jag saknar mening. Det beror helt på vad du väljer att läsa för master, kurser under din kandidat, och vilket jobb du kommer ha.
Tack för ett sådant bra svar!
Ja jag tycker ju om matematik väldigt mycket och är bär ganska bra på det. Om jag får ställa en annan fråga, hur svår är matten på matematikprogrammet jämfört med civilingenjör. Är det svårare eller ungefär lika svårt?
Nils Fagerlund skrev:Tack för ett sådant bra svar!
Ja jag tycker ju om matematik väldigt mycket och är bär ganska bra på det. Om jag får ställa en annan fråga, hur svår är matten på matematikprogrammet jämfört med civilingenjör. Är det svårare eller ungefär lika svårt?
Jag har inte jättemycket erfarenhet vad gäller civilingenjörskurserna, men det kan vara en del skillnad beroende på kurs.
Överlag skulle man kanske kunna säga att på ett matematikprogram så är matematikkurserna ganska teori- och bevis-tung, och det är en ganska rejäl skillnad från gymnasiet (i alla fall mitt). På ett civilingenjörsprogram så är nog liknande kurser mer inriktade mot problemlösning och "faktiska beräkningar". Det är mest alltså på kurser som båda program läser, som exempelvis någon typ av flervariabelanalyskurs.
Utöver det så skulle jag säga att matematikprogrammet läser mer "faktiskt" matematik i den mening att man lär sig matematik, och inte nödvändigtvis mest tillämpningar. Då blir det svårt att jämföra på samma sätt som många som läser ett matematikprogram inte läser fysikkurser, men det gör många på civilingenjörsprogrammen. På ett matematikprogram (och kanske även civilingenjörsprogam) så ligger nog svårighetsgraden en hel del i vilka kurser och universitet du läser dom på.
Matematiken på ett matematikprogram och ett civilingenjörsprogram tror jag skiljer sig snabbt när man kommer in i sitt andra år. Då är mycket gemensam läsning slut eller liknande kurser som båda programmen läst klara (någon grundkurs, en/flervariabel, linjär algebra, kanske någon statistik kurs).
Om du vill veta mer får du fråga på eller ha mer konkreta exempel.
Ja, är ju inne på både civilingenjör eller matematik
Vart läser du någonstans om man får fråga?
Nils Fagerlund skrev:Ja, är ju inne på både civilingenjör eller matematik
Vart läser du någonstans om man får fråga?
I Uppsala.
https://www.pluggakuten.se/trad/soka-teknisk-fysik/?#post-f2ec4e86-c517-4ae2-9621-abc300a07039
Mitt raka svar är att, om lön är viktigast för dig, inte ens gå en kandidat i matte utan satsa på ett matematiktungt ingenjörsprogram som teknisk matematik, teknisk fysik eller elektroteknik istället.
Om du har enkelt för matte är det också ett alternativ att läsa dubbelt, det blir inte superjobbigt pga en hel del överlapp i alla fall på kandidatnivå. På så sätt kan du ju få det bästa av två världar, ditt intresse och dina pengar!
Om du bor i stockholm och jämför SU och KTH så ska jag säga att SUs studietakt de första två åren är aningen långsam. KTH teknisk fysik och teknisk matte läser en totalt sett mindre mängd matte, men i snabbare takt.
Om du samtidigt gillar programmering och statistik så är tekmat ett bra alternativ, och om du samtidigt gillar fysik så är teknisk fysik ett bra alternativ. Det är just programmeringen respektive fysiken i båda programmen som så att säga kryddar upp matten och ger dig biljetten ut i arbetslivet. Då förstår du nog varför plain matte inte ger dig möjligheter på samma sätt.
Dock har SUs kandidatprogram under åren mer och mer ändrats för att kompensera detta, vilket jag tycker är synd. Det borde finnas ett alternativ för de som är säker i sin passion och vill följa en ren karriärsväg.
Jag har inte jättebra koll på detta men mitt intryck är att teknisk fysik i KTH är aningen mer teoretisk vad gäller fysiken, och innehåller aningen mer matte än andra. Av de jag kollat (lund chalm umeå karlstad mitt) är det också det enda som erbjuder master i matte. Det är ett fantastiskt bra alternativ om dubbelläsning inte är nåt för dig, du kan då välja mattemaster om du efter tre år insett att fysik inte är nåt för dig.
Jag kan passa på att promota min utbildning, eftersom den också kan lägga grund för forskarstudier inom matematik. Jag läser till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik i Linköping och är så jäkla nöjd med min utbildning. Den känns väldigt maxad och det jag gillar mest är att det finns så coola masterprofiler och karriärsmöjligheter. Om man under utbildningens gång fastnar för programmeringen så kan man läsa master inom huvudområdet datateknik, det finns en rad olika elektronikmasters samt masters inom finansiell och teknisk matematik. Det finns såklart även masterprofiler inom teknisk fysik. Jag har även hört att vi kan välja till någon enstaka kurs + göra ett kandidatarbete i matematik för att få ta ut en kandidat i matematik, vilket inte är så förvånande eftersom vi läser otroligt likt mattekandidatarna.
Mastern inom teknisk matematik har bara några få obligatoriska kurser och låter dig därför välja och vraka bland mattekurser för att du ska ha chans att inrikta dig på ditt favoritområde inom matematiken. Jag har hört om flera som doktorerat i matematik efter den profilen :) Men det fina med ett bredare ingenjörsprogram är att du får en tryggare bas och mer jobbmöjligheter. Jag var själv helt frälst i matematik på gymnasiet och ville i princip bara bli matematiker men är idag jätteglad att jag valde en bredare utbildning, eftersom jag idag helt ändrat mig och vill jobba mer tekniknära i framtiden.
Fritt fram om du har frågor om att plugga i Linkan, är lite trött och kände att mitt inlägg blev lite rörigt.
Oj ja det låter verkligen som en toppenutbildning
Tyvärr så har jag tyvärr ej betygen för att komma in på någon civilingenjör matematik även fast mitt matematikintresse ökat enormt. Men jag har två frågor till utbildningen du går på
Hur stor del av tiden är schemalagd och hur mycket studerar man själv? Sen så undrar jag också tex om man skulle några mattetal är svåra när man läser själv, hur tar man hjälp då då man inte har en lärare vid sig hela tiden som på gymnasiet?
Ah... Okej. Jag jag ville inte låta för negativ, det är jättekul att du gillar matte (jag älskar också matte, alltså är dunderkär) men som jag sa i slutet så håller i alla fall Stockholms universitet mot det tillämpade hållet. Om du vill ha jobbsäkerhet så kan du välja till kurser eller välja någon tillämpad profil på kandidatprogrammet. Vilka universitet/städer är du sugen på?
Blir nog Göteborg för min del förmodligen alternativt Örebro eller Jönköping. Ja jag hatade verkligen matte i grundskolan men pga bättre lärare på gymnasiet har intresset växt enormt så att det hade ju varit kul att jobba med det i någon form.
Men jag kan tänka mig att matematiken är mycket svårare på universitet va? Hur mycket tid lägger du på mattestudier ungefär?
Hej!
Men jag kan tänka mig att matematiken är mycket svårare på universitet va? Hur mycket tid lägger du på mattestudier ungefär?
Var matematiken på gymnasiet svårare än den i grundskolan?
Förhoppningsvis, ja. Poängen är ju såklart att du ska lära dig mer matematik och utvecklas som matematiker. Självklart kommer matematiken bli svårare i den mening att det krävs mer och mer kunskap för att förstå, men det behöver inte alltid nödvändigtvis vara svårare än hur du upplevde det i gymnasiet. Antagligen kommer det kännas så med vissa kurser, men kanske känns vissa kurser å andra sidan väldigt enkla. Det beror på vad du är intresserad av och har lätt för.
Den större skillnaden på universitet och gymnasiet är att du nu kan välja ganska fritt (inom ett kandidatprogram i alla fall) mellan olika matematik kurser. Gillar du algebra? Kör hårt, ta många algebra kurser. Tyckte du inte om sannolikhetsteori? Ta det lite lugnt med det då, ta en till algebra kurs istället.
En bred bas är dock ingen dålig idé. Även fast vissa kurser kanske är mycket jobbigare än andra så är det nästan alltid värt att fortsätta och försöka gå klart kursen. Men då vet du till nästa gång en kurs som handlar om ungefär samma ämne dyker upp vad du kan förvänta dig, typ (om du vill gå någon liknande kurs igen).
Jag har exempelvis hoppat av en kurs. Tyckte att kursen var alldeles för flummig och jag hängde inte riktigt med överhuvudtaget. Det var en ganska svår och tråkig kurs tycker jag. Det slutade med att jag hoppade av kursen och tog en annan extra kurs terminen efter istället. Det gick hur bra som helst.
Hur mycket tid jag lagt ner beror väldigt mycket på. Jag är med på nästintill alla föreläsningar och schemalagd tid som finns. Utöver det har det varierat från att göra alla rekommenderade uppgifter i en kurs till att göra mer eller mindre ingen alls (rekommenderar det inte dock). Den schemalagda tiden minskade avsevärt efter ett par år (för mig). Antar att dom vill att man ska ta mer ansvar och studera mer själv hemma kanske. Schemalagd tid kanske ligger runt ~12 timmar i veckan just nu? När jag började låg den kanske på ~30 timmar? Jag vet inte riktigt. Hur som helst, så varier det mycket.
Du bör inte lägga så mycket fokus på om det är svårt eller hur mycket tid som "behöver" läggas ner. Gillar du matematik kommer du klara det, och hur mycket tid du lägger ner beror helt på hur lätt/svår, kul/tråkig du upplever kursen (och en del annat så klart).
Jag förstår att du har frågor om universitetsstudier rent formmässigt, det hade jag också. Nu går jag inte ett mattekandidatprogram, men från min erfarenhet så finns lärarna absolut där för dig. Faktiskt är det tvärtom så som du kanske tänker dig. Lärarna hjälper väldigt gärna, men får inte så ofta frågor eller funderingar från studenterna som hellre klarar sig själva eller nåt. Jag brukar fråga under både föreläsningar och per mail när jag pluggar själv, de blir väldigt glada när de får frågor. Jag kan tala för kth, su och karolisnka där upplägget är att förutom föreläsningar finns andra schemalagda tillfällen man kan komma med frågor eller att lärare/lärarassistenter går igenom uppgifter i mindre grupper (mer likt gymnasiet). Dessa kan ha olika namn, typ övning, workshop, seminarium, "labb" eller lektion.
Det som skiljer är dock att universitetet inte håller lika hårt i dig i den bemärkelsen att obligatoriska saker är färre, och en kurs har bara en tenta (till skillnad från utspridda små prov/uppsatser/inlämningar i gymnasiet), ingen tar närvaro, utvecklingssamtal är inte en grej osv... Lärarna kan inte heller allas förnamn, och kurser emellan kanske man har en lärare som man aldrig träffar igen. Man kan också hoppa av ett program utan att säga till någon officiell person på universitetet alls, det är liksom en helt annan frihet, men som kommer med ansvar.
Angående matte på universitet så är det väl exakt som i gymnasiet (typ), du lär dig ny matematik, det nog inget främmade i det i sig. Men återigen 'formmässigt' är det ett stort steg att nu vänja sig vid bevis och satser, och det är kanske egentligen inte heller något nytt. Om du väljer nån profil eller väljer kurser som är tillämpade blir det mindre med bevis dock.
Angående Göteborg så har de jättebra möjligheter till breddning inom kandidatprogrammet! Om du klickar dig vidare från infosidan finns https://www.gu.se/studera/hitta-utbildning/breddning-matematikprogrammet
Vad som är extra bra är att du kan välja breddningskurserna senare i den treåriga utbildningen istället för att bli antagen till olika profiler av programmet (som tekniskt sett är olika program) på en gång. Då hinner du få lite provsmak innan du väljer.
