Kan någon förklara den här meningen.

Anledningen att detta e intressant att undersoka ir att det oppnar upp for en tolkning att Benedictsson skildrar ett liv narmare naturen som en louning på kinslan av alienation och missanpassning hos det slutande 1800-talets manniskor, och hur hon med denna skildring ger en framtidsorienterad vision av någonting aldrig tidigare prôvat, inte bara når det kommer till relationen mellan könen, men ocksi i relationen mellan manniska och natur. I förlängningen av detta innebär det att uppsatsens drende ie att göra en nytolkning av romanen som placerar den bland andra romaner frin samma tidsperiod som behandlar liknande pastorala kompositionsmonster.

Tack.