Kan någon förklara de tre intramolekylära bindningarna?
Går egentligen i grundskolan men min skola gillar att använda uppgifter från Kemi 1.
Som rubriken säger, kan någon utförligt förklara vad intramolekylära bindningar är samt tre typer av intramolekylära bindningar (metallbindning,jonbindning och kovalent bindning.)
Har kollat runt på videoklipp men jag förstår inte vad exakt det är jag ska veta om dessa bindningar. Vad ska jag uppmärksamma? Varför finns det olika typer av intramolekylära bindningar? Skolan är inte särskilt bra på att svara på detta.
Det finns olika typer av bindningar eftersom olika atomslag har olika egenskaper. Den viktigaste skillnaden är skillnaden i olika atomslags elektronegativitet. Kort sagt handlar elektronegativitet om hur bra en atom är på att dra till sig elektroner. Hög elektronegativitet innebär att en atom är väldigt bra på att attrahera elektroner.
En kovalent bindning kallas ibland för elektronparbindning, vilket är ett lite mindre vanligt förekommande namn men som förklarar väl hur bindningen fungerar. Två atomer som delar på en eller några elektroner för att uppnå ett fullt yttersta skal. Regeln om att fylla upp det yttersta skalet kallas för oktettregeln. För att detta ska fungera måste atomerna vara ungefär lika bra på att attrahera elektroner. Tänk dig en dragkampsmatch; det blir ingenting av spelet om det är en svag person mot tjugo starka. Det finns två typer av kovalenta bindningar; polära och opolära. Om skillnaden är mycket liten (oftast räknar man en elektronegativitetsskillnad på max 0,4) kommer elektronerna att fördelas ungefär jämnt i molekylen, som då inte får någon laddningsskillnad och blir opolär. Om skillnaden är lite större (tror att man brukar räkna en maximal elektronegativitetsskillnad på 1,2) men ändå inte för stor kommer laddningarna inte att lägga sig helt jämnt, och vi får en polär kovalent bindning.
En jonbindning är som dragkampen jag pratade om där vi har en person mot tjugo. Här är en atom så mycket starkare att den helt attraherar en elektron från en andra atomen. Dessa två joner hålls sedan ihop av sina motsatta laddningar. Detta sker som sagt när skillnaden i elektronegativitet är mycket stor.
En metallbindning är en typ av bindning där elektroner ofta flödar lite fritt. Ofta talar man om ett stort "elektronmoln". De är delokaliserade; de har ingen specifik hemkärna. Detta medför att metaller ofta går att böja, samt att de leder ström mycket väl.
Om du läser kemi på gymnasiet, finns det hyfsade chanser att du får en lärare som kan förklara det här för dig. Om inte, finns ju Pluggakuten!
Atomer blir extra stabila om de lyckas få ädelgasstruktur (i stort sett = 8 elektronern i sitt yttersta skal). Ett sätt att nå detta, är att en atom (som är bra på att dra till sig elektroner) drar till sig en eller flera från någonatom som inte är lika bra på att hålla kvar elektronernan(= metall). Då får man en negativt laddad jon (= laddad partikel) och en positivt laddad jon, ocheftersom olika laddade saker dras mot varandra, bildar de en jonförening - ett salt. Alla jonföreningar är fasta, spröda ämnen vid rumstemperatur.
Om det inte finns någon atom i närheten som kan lämna ifrån sig elektroner, kan två atomer istället dela på ett elekrtonpar, och på det sättet får båda atomerna 8 elektroner var. De ämnenn som hålls ihop med kovalenta bindningar (= elektronparbindningar) kallas molekyler.
Metallbindning brukar man inte räkna som en av de starka (intramolekylära) bindningarna. Metallbindning kan man in princip förklara som metalljoner som håller ihop med varandra genom elektroner, som de delar på. Dessa elektroner kan vandra, om man lägger på en spänning över metallen - detta är anledningen till att metaller leder ström.
Är detta svar på dina frågor?
Smutstvätt skrev :Det finns olika typer av bindningar eftersom olika atomslag har olika egenskaper. Den viktigaste skillnaden är skillnaden i olika atomslags elektronegativitet. Kort sagt handlar elektronegativitet om hur bra en atom är på att dra till sig elektroner. Hög elektronegativitet innebär att en atom är väldigt bra på att attrahera elektroner.
En kovalent bindning kallas ibland för elektronparbindning, vilket är ett lite mindre vanligt förekommande namn men som förklarar väl hur bindningen fungerar. Två atomer som delar på en eller några elektroner för att uppnå ett fullt yttersta skal. Regeln om att fylla upp det yttersta skalet kallas för oktettregeln. För att detta ska fungera måste atomerna vara ungefär lika bra på att attrahera elektroner. Tänk dig en dragkampsmatch; det blir ingenting av spelet om det är en svag person mot tjugo starka. Det finns två typer av kovalenta bindningar; polära och opolära. Om skillnaden är mycket liten (oftast räknar man en elektronegativitetsskillnad på max 0,4) kommer elektronerna att fördelas ungefär jämnt i molekylen, som då inte får någon laddningsskillnad och blir opolär. Om skillnaden är lite större (tror att man brukar räkna en maximal elektronegativitetsskillnad på 1,2) men ändå inte för stor kommer laddningarna inte att lägga sig helt jämnt, och vi får en polär kovalent bindning.
En jonbindning är som dragkampen jag pratade om där vi har en person mot tjugo. Här är en atom så mycket starkare att den helt attraherar en elektron från en andra atomen. Dessa två joner hålls sedan ihop av sina motsatta laddningar. Detta sker som sagt när skillnaden i elektronegativitet är mycket stor.
En metallbindning är en typ av bindning där elektroner ofta flödar lite fritt. Ofta talar man om ett stort "elektronmoln". De är delokaliserade; de har ingen specifik hemkärna. Detta medför att metaller ofta går att böja, samt att de leder ström mycket väl.
Verkar som om jag tog fel bindning - det var molekylär bindning jag menade och inte kovalent! Kan du ta tiden och förklara den också?
Det finns inget som kallas molekylär bindning - möjligen kan jag tänka mig att man ibland kallar kovalent bindning för molekyl-bindning.
För att fortsätta på smaragdalenas svar: en molekylbindning är en bindning i (eller ibland mellan olika) en molekyl. Eftersom jonbindningar inte ger upphov till molekyler, utan salter i form av jonföreningar, kommer i princip alla bindningar i molekyler att vara kovalenta.
