Kan man säga att vätebindning är ett specialfall av dipol-dipolbindning?

Ja, vätebindning är ett specialfall av dipol-dipolbindning som är så stark, så vanlig och så viktig att den har fått ett eget namn.

Precis, tack!

Jag ser att du fortfarande lider av problem att lägga upp svar

Ja fast nej.

Vätebindning är ett extremfall av dipol-dipolbindning i betydelsen att det finns maximal skillnad i elektronegativitet utan att elektroner hoppar över helt och hållet så att det uppstår joner och därmed jonbindning.

Däremot finns det belägg för att attraktionen mellan minusladdade och plusladdade ändar hos olika molekyler är så pass stor att elektronerna delvis "hoppar över" och doneras, dvs man får något som liknar en kovalent bindning. Den bästa beskrivningen av vätebindning är att det är en stark dipol-dipolbindning med inslag av kovalent bindning.

Ett konkret exempel kan vara vattenmolekyler i is. Där är molekylerna arrangerade i ett ordnat mönster som nästan liknar en nätverksmolekyl och det är inte helt säkert vilka väteatomer som "hör till" vilka syreatomer. Det blir i någon mån en blandning av syreatomer och väteatomer som binder till varandra i en jättemolekyl. Däremot binder väteatomerna något starkare till vissa syreatomer så att man ändå kan urskilja enskilda vattenmolekyler. Det är som sagt inte helt entydigt hur bindningarna egentligen ser ut. De olika bindningstyperna (kovalent bindning, jonbindning, dipol-dipol, jon-dipol osv.) är en modell av verkligheten och ibland kan man ha bindningstyper som inte riktigt passar in i någon av dessa kategorier. De bindningar vi kallar för vätebindningar hör till de bindningar som är något sorts mellanting.

Så pass? Kan du sätta siffror på dina påståenden? Jag testade googla bond strength liksom men det kom ju bara upp styrkan på olika kovalenta bindningar.

Nej, jag kan inte säga några exakta bindningsenergier och det varierar säkert mycket beroende på vilka föreningar man tittar på. En O-H-bindning är ju inte lika stark i alla föreningar (de som listas i tabeller är medelvärden) och det är likadant med bindningar mellan molekyler.

Vill du läsa mer så gav en snabb googling på ”hydrogen bond covalent character” t.ex. följande artiklar som du med lite tur kan ha tillgång till via din skola:

https://journals.aps.org/prl/abstract/10.1103/PhysRevLett.82.600 

https://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/ja981513x 

De ser dock rätt avancerade ut med en hel del kvantmekanik som jag knappast skulle förstå ifall jag kunde läsa artiklarna i sin helhet...

Jag ska kolla de där artiklarna (KTH ger gratis tillgång till typ allt verkar det som, så coolt) imorgon, idag är försent. 

Men hur många gånger starkare är en vätebidning jämfört med en dipoldipol, i genomsnitt? 2, 3, 4 10 gånger så stark?

Wikipedia har en tabell om du bläddrar neråt på den här sidan:

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Intermolecular_force 

Man kan nog säga runt 10 ggr så stark grovt räknat.

Det var mycket, men inte lika mycket som ionic lattice, det var väldiga skillnader där. 

Man kan förresten även se dipol-dipol-bindning som en typ av kraftigare vdW-bindning, på samma sätt som man till stor del kan se vätebindning som en kraftigare dipol-dipol-bindning.

På gymnasiet tenderar man att bara kalla interaktioner mellan opolära föreningar för vdW-krafter, men det korrekta namnet är egentligen Londonkraft. Har man en interaktion mellan ett polärt ämne och ett opolärt ämne (permanent och inducerad dipol) kallas det för Debyekraft. Det vi kallar för dipol-dipol heter egentligen Keesomkraft.