Kan jag få respons på min novell?

CookingViews skrev:

Pojken i skogen

 

Det hade varit en solig dag när jag lämnade hemmet för kanske 20 min sedan. Nu sipprade solens strålar in genom lövens och  kvistars tjocka täcke. Skogen var tät och barken knakade under mina fötter när jag gick. Det luktade blött, en lukt av löv, blad och bark. Det var tidig höst så flera löv svävade ner. Vinden grep tag i dem och fick med dem i en färgstark dans.  Skogen är alltid helt tyst och jag älskade tystnaden. Jag tyckte om ensamheten, att bara klättra i träden och att gå långa promenader i timmar och tänka för sig själv. Folk frågar mig om jag inte var rädd för att gå vilse, men det är jag inte. Jag har aldrig gått vilse, skogen var min bästa vän.

Det var dock inte för att vara ensam som jag gick till skogen idag. Några gånger hade jag sett någon annan när jag varit djupt inne i skogen på mina promenader.  Det var en pojke, och av någon anledning fann jag det fängslande. Jag ville se honom igen, jag hoppades varje gång att vi skulle råka träffas. Han kanske var min själsfrände? Vi kunde kanske börja promenera genom skogen tillsammans? Jag ökade takten och slängde mig sedan ner i det mjuka ljusgröna gräset. Jag drog in lukten. Det kändes så fräscht.  

Plötsligt hörde jag ett skratt. Jag tittade upp och såg honom stå på en klippa ovanför det lilla fältet av gräs. Han såg verkligen ut som en del av skogen. Hans hår var svart-brunt som barken från träden och hans ögon var gröna och intensiva, nästan som ett djurs. Det fanns en oändlighet i dessa ögon, en oändlighet av hemligheter.  Han hade bara ett par shorts på sig, det var bruna och matchade hans mörka hår. 

“Du är här ofta, va?” sa han. Han hade en konstig dialekt, men jag kunde inte placera den.

“Jag gillar skogen” svarade jag kort. Han synade mig uppifrån och ner. 

“Jag med, detta är mitt hem” Hans röst var mjuk, liksom en skogsvind.

“Ja, ibland känner jag också så” suckade jag.

“Jag har en egen grotta, följ med mig så får du se” 

Han hoppade ner från stenen och tog försiktigt min hand. Jag lät honom ta den. Jag lät honom dra med mig genom skogen. Vi sprang och träd susade förbi. Vi sprang över en bro och jag hann tänka “vad gör en bro så här mitt i skogen?”

Tillslut kom vi in i hans grotta. Det var vackert, det var fullt av kristaller och den var underbart upplyst. Jag njöt av att vara där. Plötsligt vände han sig om och såg mig rakt i ögonen. Hans ögon var som is. Då stängdes plötsligt grott-ingången och jag blev omsvept av ett mörker.

“Vad hände? Hallå, vart är du?” skrek jag.

Jag hörde hur pojken skrattade, men jag visste inte vilket håll det kom ifrån. Hans röst ekade i grottan. Ljusen var inte där längre, det var becksvart.Jag kände mig fram med händerna tills jag kände en stenvägg framför mig. Jag kände runt på väggen tills jag kände ett handtag. Det var en dörr! Jag vred på handtaget och plötsligt så fylldes grottan med ljus igen. Pojken var inte där längre, så jag gick ut genom dörren för att se om han var där. 

 

 

Jag började gå på stigen som ledde till byn. I fjärran kunde jag se massor av hus. Endel såg ut att vara gjorda av samma slags kristall som fanns i grottan. Andra hus var gjorda av olika sorters godis. Vid byn fanns det en port, vid den låg två sovande vakter gjorda av gele. JAg smög försiktigt förbi dem och öppnade dörren som ledde in till byn. Bakom dörren såg jag ett torg med folk framför en stor byggnad gjord av guld.

 Jag tittade mig omkring för att se om pojken var där. Efter en stund fick jag syn på honom. Han satt på trottoaren och höll upp en skylt med text skriven på ett konstigt språk. 

Jag gick fram till honom och frågade vart jag var.

“Du är i ulu-världen, min vän” sa han.

“Är allt detta verkligt?” frågade jag.

“Tja.. bara ditt medvetande kan komma till denna värld, din kropp är fortfarande i den tråkiga världen, där vi möttes.”sa han.

“Hur kommer jag härifrån?” frågade jag.

“ Om du vill komma här ifrån så måste du gå upp i det stora gyllene tornet av guld och gå igenom portalen som kan ta dig hem igen:” 

“Kan du ta mig dit?” frågade jag.

“Om du vill hem måste du gå upp dit på egen hand. Jag tog dig hit för att jag trodde att du ville bli en del av oss, mitt ulu-folk.”

“Är du galen eller? Du kunde ju bara ha frågat mig istället för att ta mig hit mot min vilja!” sa jag.

“*suck* Okej då, jag kan ta dig hem.”

Vi började gå mot det gyllene tornet. När vi gick in såg jag en stor hiss, bredvid stod det en vakt. Vi gick in i hissen och åkte upp till den högsta våningen. När hissdörren öppnas såg jag en stor, rosa portal, jag antog att det var den jag skulle gå igenom.

Plötsligt så kände jag ett stick i min rygg, jag hann inte ens säga nåt innan jag kollapsa ner på golvet.

När jag vaknade så var mina fötter och händer ihopbundna.Jag såg pojken framför mig, i hans hand så höll han ett svärd gjort av kristall. 

“Om du verkligen vill härifrån så får det bli genom att betala med ditt blod!” Skrek pojken.

Jag skrek men jag kunde inte stoppa honom, han tog sitt svärd och svängde det runt sitt huvud, som att han tog sats.Jag såg hur svärdet färdades emot mig, det här var slutet.

Men jag dog inte. Allt blev bara svart i några sekunder, och sedan så kunde jag öppna mina ögon. Jag såg att jag var tillbaka där jag träffade pojken, men jag kunde inte längre se någon skog runt mig. Det fanns bara öppen mark, och i fjärran kunde jag se… mitt hus! Jag sprang hem och började packa mina grejer. Det var nog dags att flytta härifrån.

Texten var bra, här kommer lite tips på vad du kan ändra, det är inte nödvändigt, men texten blir lite lättare att läsa.

Du kan också försöka utveckla slutet lite, du beskriver väldigt mycket i början och i mitten av texten, men sen blir det färre och färre beskrivningar. Alternativt att ta bort lite av dina gestaltande beskrivningar i början av texten, så blir dom du har mer effektfulla.

"Det hade varit en solig dag när jag lämnade hemmet för kanske 20 min sedan." 

- jag hade bytt "kanske" till "ungefär

"Skogen är alltid helt tyst och jag älskade tystnaden".

- byt till "det/den"

"Det var dock inte för att vara ensam som jag gick till skogen idag. Några gånger hade jag sett någon annan när jag varit djupt inne i skogen på mina promenader."

- ta bort "annan" lägg till kommatecken efter "någon"

- du kan istället skriva "när jag var djupt där inne på mina promenader"

"Jag ökade takten och slängde mig sedan ner i det mjuka ljusgröna gräset.

- byt till "kastade"

"Jag tittade upp och såg honom stå på en klippa ovanför det lilla fältet av gräs."

- "det lilla gräsfältet"

"Han hade bara ett par shorts på sig, det var bruna och matchade hans mörka hår. "

- du kan ta bort denna meningen, den känns ganska oväsentlig

“Du är här ofta, va?” sa han. Han hade en konstig dialekt, men jag kunde inte placera den."

- byt till "och"

- lägg till "men jag kunde inte riktigt placera den"

"Det var vackert, det var fullt av kristaller och den var underbart upplyst"

- ta bort "det var"

"Ljusen var inte där längre, det var becksvart."

-  du kan skriva: "allt var becksvart och jag kunde inte urskilja något ljus längre"

"Pojken var inte där längre"

- skriv "pojken var borta"

"Endel såg ut att vara gjorda av samma slags kristall som fanns i grottan."

- en del

"JAg smög försiktigt förbi dem och öppnade dörren som ledde in till byn"

- jag

"Bakom dörren såg jag ett torg med folk framför en stor byggnad gjord av guld."

- ta bort "gjord"

 "Jag tittade mig omkring för att se om pojken var där"

- byt till "såg"

"Tja.. bara ditt medvetande kan komma till denna värld, din kropp är fortfarande i den tråkiga världen, där vi möttes.”sa han."

- ha 3 punkter "..."

"Om du vill komma här ifrån så måste du gå upp i det stora gyllene tornet av guld och gå igenom portalen som kan ta dig hem igen:” 

-  det kan du ta bort

"“*suck* Okej då, jag kan ta dig hem.”

- skriv "Okej då, jag kan ta dig hem, sa han och suckade djupt"

"Plötsligt så kände jag ett stick i min rygg, jag hann inte ens säga nåt innan jag kollapsa ner på golvet."

- skriv "föll"

"Jag såg hur svärdet färdades emot mig, det här var slutet."

- "närmade mig"

"...han tog sitt svärd och svängde det runt sitt huvud, som att han tog sats.Jag såg hur svärdet färdades emot mig, det här var slutet."

- Lägg till mellanslag

"Men jag dog inte. Allt blev bara svart i några sekunder, och sedan så kunde jag öppna mina ögon."

- byt plats så att du skriver "Allt blev bara svart i några sekunder, och sedan så kunde jag öppna mina ögon, jag var inte död"

- du kan också istället skriva "Allt blev bara svart i några sekunder, innan jag kunde öppna mina ögon, jag var inte död."

Ganska bra skrivet

Tack kära du för din fina respons!

CookingViews skrev:

Tack kära du för din fina respons!

ingen fara;)