Kan inte bilda vätebindning?
Hej jag undrar över en fråga som lyder
"Kan följande molekyl skapa vätebindningar till andra molekyler av samma slag?"
Vet inte om jag kan få in en bra bild men molekylen såg ungefär ut så här:
O
||
C
/ \
H3C CH3
Jag tänkte att svaret skulle vara ja eftersom det finns syre och väte med i molekylen, men rätt svar är "Nej" Hur bör jag tänka?
Tack på förhand!
Det kräver att det finns bindningar mellan väte och syre, kväve eller fluor för att det ska kunna uppstå vätebindningar. Finns det?
(Mer egentligt - det är kravet för att ämnet både ska kunna donera och acceptera en vätebindning, dvs kunna skapa vätebindning till andra likadana molekyler)
Molekylen kan alltså bilda vätebindningar som "acceptor" men inte som "donor". Den kan alltså inte bilda vätejoner till molekyler av samma slag.
Okej tack för svar! Så för att det ska kunna bilda vätebindningar måste det även finnas en intramolykelär binding mellan väte och syre, kväve eller flor för att det ska kunna bildas en intermolykelär vätebindning?
Vad menas med att den kan bilda vätebindningar som "acceptor" men inte "donor"?
Acceptor - ta emot vätebindning från något som har väteatomer som binder till F, O eller N
donor - har väteatomer som binder till F, O eller N som kan bilda vätebindningar
Ah ok tack! Men varför måste det finnas en binding mellan väte och syre, flour eller kväve inom atomen, varför kan inte en ena delen av molekylen ovan (där syret befinner sig) binda till en likadan molekyl och att den då binder sig till vätet i den andra molekylen?
Om det finns en bindning mellan väte och syre/kväve/fluor så innebär det att bindningselektronerna ligger så pass nära det sistnämnda att vätet får en väldigt hög partiell positiv laddning. Det innebär att ämnet kan ”donera” en vätebindning. För att en annan molekyl ska kunna acceptera en vätebindning så krävs att det innehåller ett syre/kväve/fluor vars fria elektronpar (som är negativt laddat) då kan ”acceptera” en vätebindning. Man kan tänka att det uppstår en bindning mellan molekylerna där vätet i den ena molekylen binder till det fria elektronparet i den andra molekylen. Det är det som är vätebindning. En del hävdar t.o.m. att vätet tillfälligt lämnar den första molekylen (som då blir negativt laddad) och binder kovalent till den andra molekylen (som då blir positivt laddad), vilket gör att det finns ett inslag av jonbindning mellan molekylerna. Det skulle då förklara varför vätebindning är så pass mycket starkare än vanlig dipol-dipolbindning.
Ett annat exempel:
Etanol kan både donera och acceptera vätebindning eftersom det innehåller syreatomer som binder till väteatomer. Det innebär att etanolmolelkyler binder till varandra med vätebindning.
Dimetyleter innehåller exakt samma sorts och antal atomer som etanol, men de binder till varandra på ett annorlunda sätt. Det innehåller visserligen syre, men syret binder inte till någon väteatom. Det innebär att dimetyleter kan acceptera men inte donera vätebindningar. Etermolekylerna kan därför inte binda med vätebindning till varandra utan tvingas binda med dipol-dipolbindning.
Konsekvensen av detta är att dimetyleter har betydligt lägre kokpunkt än etanol, -24 grader mot 78 grader.
Om man däremot skulle blanda etanol och dimetyleter så kan molekylerna binda till varandra med vätebindning. Dimetyleter kan acceptera vätebindning från etanol och etanol kan både donera vätebindning till dimetyleter eller andra etanolmolekyler samt självt acceptera vätebindning från andra etanolmolekyler.
Ah ok då förstår jag tack så mycket för förklaringarna och exemplen!:)
