6 svar
115 visningar
Quacker 560 – Fd. Medlem
Postad: 21 mar 2019 15:39

Jonisering av övergångsmetaller

Jonisering av övergångsmetaller: man tar 4s elektroner innan 3d - och jag har läst att när man plockat bort elektroner så ligger 3d närmare kärnan, så därför tas 4s först - de får högre energi. Men för mig blir detta svårt att vara med på - jag kan vara med på att (på något sätt) så sjunker energin i 3d orbitaler när man tagit bort 4s elektronerna. men hur tar man ens bort 4s elektronerna - för att "to start with" när man ska BÖRJA ta elektroner så ligger ju elektronerna som har högst energi i 3d orbitalerna - då har ju inte de kommit under 4s i energi än?

Smaragdalena 80504 – Avstängd
Postad: 21 mar 2019 16:33

Det är enklare att ta bort en elektrom som finns längst ut i atomen, även om den har aningen högre energi.

Quacker 560 – Fd. Medlem
Postad: 22 mar 2019 17:00

Nu är jag inte med: 4s har ju lägre energi än 3d, och man tar 4s innan 3d?

Smaragdalena 80504 – Avstängd
Postad: 22 mar 2019 17:42

Ja, eftersom det är lättare att plocka bort en elektron som sitter längst ut i atomen, än att sträcka sig in och leta efter en som finns innanför... (Nej, det är naturligtvis inte exakt så det går till, men liknelsen funkar.)

Teraeagle 21051 – Moderator
Postad: 23 mar 2019 11:43

Du verkar blanda ihop vad som menas med hög och låg energi. En elektron med hög energi är lättare att avlägsna än en elektron med låg energi.

Dessutom är det inte alls så att man bara plockar bort elektroner som befinner sig långt ut från kärnan. Energirik röntgen- och gammastrålning kan mycket väl ”slå bort” elektroner i de inre orbitalerna närmare kärnan. Det är själva grundprincipen för många analysmetoder, t.ex. XRF (röntgenfluorescens). 

Quacker 560 – Fd. Medlem
Postad: 24 mar 2019 16:47 Redigerad: 24 mar 2019 16:47
Teraeagle skrev:

Du verkar blanda ihop vad som menas med hög och låg energi. En elektron med hög energi är lättare att avlägsna än en elektron med låg energi.

Dessutom är det inte alls så att man bara plockar bort elektroner som befinner sig långt ut från kärnan. Energirik röntgen- och gammastrålning kan mycket väl ”slå bort” elektroner i de inre orbitalerna närmare kärnan. Det är själva grundprincipen för många analysmetoder, t.ex. XRF (röntgenfluorescens). 

Du menar alltså att 4s orbitalen är längre ut från kärnan än 3d så de är lättare att nå även om de har lägre energi

MEN

3d orbitalens elektroner har högre energi?

 

Om ja: fast är då fortfarande inte med - varför vill inte de minst bundna elektronerna sticka iväg först ändå? (alltså de med högst energi)

Teraeagle 21051 – Moderator
Postad: 24 mar 2019 20:24 Redigerad: 24 mar 2019 20:28

Har du läst om fotoelektrisk effekt? Det handlar om att elektronen måste absorbera en foton med tillräckligt hög energi för att överkomma tröskelenergin, dvs den energi som krävs för att elektronen ska frigöras helt från atomen så att den joniseras. Om man har en tillräckligt energirik strålning (röntgen eller gamma) finns tillräckligt med energi för att jonisera även elektroner längre in, närmare kärnan.

Däremot är det normalt sett de valenselektroner med högst energi som först avges i en kemisk reaktion där ämnet oxideras. Det kan vara antingen 4s eller 3d - det beror helt på vilket ämne man tittar på. Oftast är det 4s.

Svara
Close