Jonföreningar
Hej,
Varför står det att CoO är kobolt(||)oxid, när det finns bara en syre jon inte två?
Hur menar du? CoO är ett salt som består av koboltjoner Co2+ och oxidjoner O2-. Man behöver en av vardera jon för att skapa en neutral förening, ett salt.
Teraeagle skrev:Hur menar du? CoO är ett salt som består av koboltjoner Co2+ och oxidjoner O2-. Man behöver en av vardera jon för att skapa en neutral förening, ett salt.
Jag menade varför heter den kobolt(di)oxid, och inte koboltoxid?
Föreningen heter koboltoxid, inte koboltdioxid. Detta för att det bara finns en oxidjon, inte två oxidjoner, per koboltjon.
Jag gissar att du reagerar på att det står två O:n efter varandra i formeln CoO men här blir det tydligt varför man aldrig får slarva med små och stora bokstäver inom kemin. Co är den kemiska beteckningen för kobolt, medan CO är en kemisk förening mellan kol och syre (kolmonoxid). Om man skriver CoO ska det alltså läsas som en kobolt och en syre, inte ett kol och två syren.
Om du tänker på tvåan mitt i namnet så anger den oxidationstalet hos kobolt, dvs +2. Det är inte en tvåa som anger att det finns två av något ämne i föreningen.
Teraeagle skrev:Om du tänker på tvåan mitt i namnet så anger den oxidationstalet hos kobolt, dvs +2. Det är inte en tvåa som anger att det finns två av något ämne i föreningen.
Jaha.. Det var det jag undrade.. Men om oxidjonen har alltid laddningen 2-, varför står det ibland oxidations talet och ibland inte? Alltså i jonföreningarnas namn..
Man skriver ut siffran om ett ämne kan ha flera olika oxidationstillstånd. Syre och de flesta andra negativa joner har vanligtvis bara en laddning, i detta fall -2. Då vet man laddningen redan på förhand.
Om man däremot bara skriver järnoxid kan det vara alltifrån järn(II)oxid - FeO (wüstit), järn(III)oxid - Fe2O3 (hematit) eller järn(II,III)oxid - Fe3O4 (magnetit). I det fallet är det viktigt att precisera vilken järnoxid det är frågan om eftersom järnjoner kan ha laddningen +2 eller +3. Andra metaller, t.ex. natrium, bildar bara joner med laddningen +1 och då räcker det att skriva natriumoxid. Man behöver inte precisera att det handlar om natrium(I)oxid. Om man skrev så vore det lite som att säga ”en blöt sjö”. Det ingår liksom i begreppet ”sjö” att den är blöt, så det räcker att säga ”en sjö” även fast ”en blöt sjö” också är korrekt.
Teraeagle skrev:Man skriver ut siffran om ett ämne kan ha flera olika oxidationstillstånd. Syre och de flesta andra negativa joner har vanligtvis bara en laddning, i detta fall -2. Då vet man laddningen redan på förhand.
Om man däremot bara skriver järnoxid kan det vara alltifrån järn(II)oxid - FeO (wüstit), järn(III)oxid - Fe2O3 (hematit) eller järn(II,III)oxid - Fe3O4 (magnetit). I det fallet är det viktigt att precisera vilken järnoxid det är frågan om eftersom järnjoner kan ha laddningen +2 eller +3. Andra metaller, t.ex. natrium, bildar bara joner med laddningen +1 och då räcker det att skriva natriumoxid. Man behöver inte precisera att det handlar om natrium(I)oxid. Om man skrev så vore det lite som att säga ”en blöt sjö”. Det ingår liksom i begreppet ”sjö” att den är blöt, så det räcker att säga ”en sjö” även fast ”en blöt sjö” också är korrekt.
Jaha, jag hajar.. Men om jag fär en fråga att namnge jonföreningar, hur ska jag veta vilken kan ha flera variationer? Finns det nån regel? Och kommer inte kobolt alltid att ha oxidationstalet 2 bara? Eftersom den lämnar alltid 2 elektroner av sig.. 🙄
Metallerna är oförutsägbara, men du kan klura ut deras oxidationstal genom att kolla på vilka andra ickemetalliska grundämnen som finns, tex syre (som nästan alltid har två minus) väte (som nästan alltid har ett plus) eller en halogen som nästan alltid har ett minus. Alkalimetallerna är dock förutsägbara och har ett plus.
Oxidationstal brukar vara noll ett två tre eller ibland fyra. Jag har inte sett andra siffror än det (eller jag tror att jag har sett åtta plus på nån metall, jag minns inte, tror det var krom).
Du förväntas inte kunna vilka oxidationstillstånd kobolt brukar ha när du läser på kemi 1-nivå. Däremot behöver du lära dig att den romerska siffran i en jonförenings namn anger oxidationstalet, samt att man kan räkna ut det ”indirekt” med Qetsiyahs metod. Du kommer inte att få en fråga ”Vilka är kobolts vanligaste oxidationstillstånd?”
Det finns dock ett par ämnen som förekommer så pass ofta att du förväntas känna till dessa joners laddningar. Jag har listat dem här:
Jag glömde säga det också att grupp två också är förutsägbar med 2+, tex magnesium2+
Jaha.. Okej..
Jag hade en fråga här (namnge de jonföreningar), allt var rätt på facit, men på koboltoxid och blyflorid har de skrivit oxidationstalet. Om jag svarar utan oxidationstalet på tentan kommer det vara fel?
Ja, det skulle jag tro.
Smaragdalena skrev:Ja, det skulle jag tro.
Hur vet man då😕 är det inte överkurs som Teraeagle säger..?
Att kunna beräkna oxidationstalet för kobolt i föreningen CoO och för bly i PbF2 är inte överkurs. Att kunna oxidationstalen för en massa övergångsmetaller utantill är överkurs.
Problemet är att du inte vet det. Man måste lära sig utantill vilka av övergångsmetallerna som brukar bilda joner med olika laddningar. Eller snarare så lär man sig vilka metaller som aldrig bildar joner med olika laddningar och utgår från att resten kan göra det. Jag vet t.ex. utantill att zink bara bildar joner med laddningen +2, så jag vet att man kan skriva zinkklorid istället för zink(II)klorid. Men återigen - det är inte fel att skriva zink(II)klorid om du är osäker, det ser bara lustigt ut och med tiden lär du dig vilka metaller som alltid bildar en viss sorts joner. Det är en träningssak.
Mitt råd är att du lär dig jonerna i listan som jag länkade. Där ser du ett urval av metaller som brukar bilda en sorts joner. Lär dig dem. I övriga fall kan du ha för vana att alltid skriva ut oxidationstalet i namnet när du är osäker.
