Joners laddning

kuff skrev:

Ett exempel i boken som jag inte förstod. Det handlar om laddningen för en ammoniumjon. "En proton har bundits till ammoniakmolekylens fria elektronpar. Kväveatomen i ammoniumjonen delar alltså samtliga fyra elektronpar med fyra väteatomer. Kväveatomens andel är fyra elektroner av de gemensamma elektronparen i ammoniumjonen. Eftersom en kväveatom har fem valenselektroner, får kväveatomen elektronunderskott. Ammoniumjonen får därmed en positiv laddning som har sitt centrum vid kväveatomen."

Kan någon förklara vad de menar med de två sista meningarna? Har inte jonen uppnått ädelgastruktur när kväveatomen har åtta elektroner i sitt yttersta skal? Det får den ju med hjälp av 3 elektroner från väteatomer. Vad ger den dess positiva laddning? Varför har den elektronunderskott? Den extra väteatomen som binds fick ju avge en elektron för att den inte fick plats någonstans...

Boken menar att ammoniakmolekylen tog upp  en positivt laddad vätejon. Efteråt har ammoniumjonen en elektron mindre än vad det finns protoner totalt  - och alla väteatomer är lika bra på att dra till sig elektroner, så den positiva laddningen som är över finns i mitten av jonen, d v s på kväveatomen.

Jag tycker boken tänker konstigt. Kväve är mer elektronegativt än väte, så alla väteatomerna borde vara lite positivt laddade. Däremot är inte ammoniumjonen en diopl, utan den är lika positiv åt alla håll, så boken har rätt i  att den positiva laddningen kan tankas vara placerad inuti kväveatomen.

Vilken bok står detta i?

Smaragdalena skrev:

kuff skrev:

Ett exempel i boken som jag inte förstod. Det handlar om laddningen för en ammoniumjon. "En proton har bundits till ammoniakmolekylens fria elektronpar. Kväveatomen i ammoniumjonen delar alltså samtliga fyra elektronpar med fyra väteatomer. Kväveatomens andel är fyra elektroner av de gemensamma elektronparen i ammoniumjonen. Eftersom en kväveatom har fem valenselektroner, får kväveatomen elektronunderskott. Ammoniumjonen får därmed en positiv laddning som har sitt centrum vid kväveatomen."

Kan någon förklara vad de menar med de två sista meningarna? Har inte jonen uppnått ädelgastruktur när kväveatomen har åtta elektroner i sitt yttersta skal? Det får den ju med hjälp av 3 elektroner från väteatomer. Vad ger den dess positiva laddning? Varför har den elektronunderskott? Den extra väteatomen som binds fick ju avge en elektron för att den inte fick plats någonstans...

Boken menar att ammoniakmolekylen tog upp  en positivt laddad vätejon. Efteråt har ammoniumjonen en elektron mindre än vad det finns protoner totalt  - och alla väteatomer är lika bra på att dra till sig elektroner, så den positiva laddningen som är över finns i mitten av jonen, d v s på kväveatomen.

Jag tycker boken tänker konstigt. Kväve är mer elektronegativt än väte, så alla väteatomerna borde vara lite positivt laddade. Däremot är inte ammoniumjonen en diopl, utan den är lika positiv åt alla håll, så boken har rätt i  att den positiva laddningen kan tankas vara placerad inuti kväveatomen.

Vilken bok står detta i?

Kemiboken 2, våran kurslitteratur. Men jag förstår inte hur kvävet kan ha en elektron mindre utan att ha avgett någon elektron. Ammoniak har fyra elektronpar, varav ett är fritt. Alltså åtta elektroner i det yttersta skalet? Det fria elektronparet binder en väteatom som redan har avgett en elektron. Hur kan kväveatomen då plötsligt få en annan laddning? Har det med den extra protonen från vätet att göra? För det kan jag förstå i så fall.

Citatfel korrigerat. /Dracaena, moderator

... jag förstår inte hur kvävet kan ha en elektron mindre utan att ha avgett någon elektron. Ammoniak har fyra elektronpar, varav ett är fritt. Alltså åtta elektroner i det yttersta skalet? Det fria elektronparet binder en väteatom som redan har avgett en elektron. Hur kan kväveatomen då plötsligt få en annan laddning? Har det med den extra protonen från vätet att göra? För det kan jag förstå i så fall.

Det finns 8 elektroner som kvävet och vätena har att dela på - fem kommer från kväveatomen och tre från tre av vätena, det sista vätet hade ingen elektron. Om vi räknar med att kvävet och vätet delar lika på elektronerna i vardera bindningen, blir det en elektron till varje väteatom och fyra kvar till kvävet, alltså en mindre än de fem som kvävet bidrog med. Kvävet blir av med en elekton och får en positiv laddning.