Joner och ädelgasstruktur
Nu har jag har krånglat till det när det gäller joner och ädelgasstruktur..
En O-atom är neutral när den har 6 st valenselektroner? Med andra ord så har syreatomen, i en kovalent förening, med en H-atom en laddning på -1. Eftersom de "delar med sig" utav en varsin så blir det som att O-atomen får en elektron för mycket. Hydroxidjoner är som känt -1 laddade.
Men i en vattenmolekyl, där O får 2 elektroner för mycket så borde dess laddning vara -2 (obs ej molekylen utan endast syreatomen)? Varför skrivs den aldrig ut med en laddning? Samtidigt är denna föreningen mer stabil än den neutrala O-atomen med 6 valenselektroner pga ädelgasstruktur är mest stabilt? Och ädelgasstruktur uppnås av bindningar, vilket motiverar O-atomen att forma dessa bindningar trots att den är neutral med 6 valenselektroner?
Sedan.... hur kan då oxoniumjonen vara +1 laddad?? Den borde vara -3 laddad?
Jag inser att det är något stort jag missar, kanske krånglar jag bara till det för mig själv. Men jag behöver uppenbarligen hjälp att reda ut det här..... :(
Flyttade din fråga till Ke1 /Smaragdalena, moderator
Det är svårt att veta hur man skall svara när det inte finns någon nivå på frågan. Den här frågan skalle jag besvara ganska olika om den ligger på grundskolenivå eller universitetsnivå. Nu vet jag inte alls hur jag skall svara.
Du kan själv flytta din tråd till rätt nivå inom två timmar efter att den skapades. Därefter kan du skicka ett PM till någon av oss moderatorer, så kan vi flytta tråden. /moderator
Bet finns två huvudtyper av "starka" (intramolekylära) kemiska bindningar - jonbindnig och kovalent bindning. Dels har vi jonbindning - typiskt i NaCl, som är uppbyggt av positivt laddade natriumjoner och negativt laddade kloridjoner. En elektron har ryckts bort från varje natriumatom av kloret så att båda atomslagen har fått ädelgasstruktur, och så hålls det fasta saltet ihop av elektrostatiska krafter - jonerna ordnar sig till en regelbunden kristall så att varje positiv natiumjon ä romgiven av negativa kloridjoner och tvärtom. Dels har vi kovalent bindnig, där t ex två kloratomer får ädelgasstruktur genom att dela på två atomer. I stort sett kan man säga att om det är en kemisk förening mellan en metall och en icke-metall bildas det ett salt, och om det är en kemisk förening mellan två icke-metaller blir det en kovalent förening, d v s en molekyl.
Naturligtvis är allting krångligare i verkligheten, så alla bindningar är inte 100 % jonbindning eller 100 % kovalenta bindningar. Om man har en kovalent bindning mellan två olika atomer, så kan den vara en polär kovalent bindning, d v s elektronerna finns (i medeltal) närmare den ena atomen än den andra. Detta kallas en kovalent bindning. Syre är väldigt bra på att dra till sig elektroner (det är bara fluor som är ännu bättre), så i vatten är elektronerna oftast närmare syreatomen än väteatomen. Detta gör att vattenmolekylen har en negativt laddad ände och en positivt laddad ände, d v s vatten är en dipol, och det påverkar vattnets egenskaper väldigt mycket.
En oxoniumjon är en vattenmolekyl som har tagit till sig en extra (positivt laddad) väteatom/proton. Det gör att den är positivt laddad. Det skulle vara intressant att veta hur du resonerar, når du tycket att den borde ha laddningen -3.
En vattenmolekyl består av en "nöjd" syreatom som är omgiven av 8 elektroner, d v s 4 elektronpar. Två av dessa elektronpar består av syreatomens "egna" elektroner. Två elektronpar består av en elektron som kommer från syret och en elektron som kommer från en väteatom. I en oxoniumjon har det "fastnat" en vätejon på ett av de fria elektronparen.
Har jag svarat på det du frågade om, eller har jag missförstått din fråga?
