Jonbindningar
Hej, i min bok står det att många salter (jonföreningar) löser sig i vatten, och jonerna delar då på sig och flyter runt i lösningen. Men längre fram i boken står det att "Om man värmer på en kristall av fast natriumklorid, har man till slut tillsatt så mycket energi att man bryter bindningarna. Jonerna lossnar från varandra och saltet blir flytande. För att smälta natriumklorid måste man höja temperaturen till 803 grader c. Det betyder att bindningarna mellan natrium- och kloridjonerna är mycket starka. Många andra kristaller är också mycket svårsmälta.."
Min fråga är då, hur kan det å ena sidan stå att salter löser sig enkelt i vatten, men samtidigt stå att det behövs väldigt mycket energi för att bryta bindningarna mellan jonerna, som är "mycket starka"?
Det behövs mycket energi för att sära på jonerna i bägge fallen, men energin kommer från olika källor. När man smälter saltet så tillförs energin i form av värme. När saltet löser sig i vatten så frigörs energi när vattenmolekylerna binder till vattenjonerna, vilket kompenserar för energin som krävs för att sära på jonerna i de fall då saltet är vattenlösligt. Om denna energi inte räcker till för att sära på jonerna så blir saltet svårlösligt/olösligt.
Rent allmänt så frigörs alltid energi när man skapar bindningar, medan det alltid krävs energi för att bryta bindningar.
