Jobb inom kemi

Det finns såklart en del yrkesmöjligheter med en kandidat i kemi men det blir lite ”halvvägs”. Vill du forska inom kemi behöver du läsa kandidat + master och sedan söka en doktorandtjänst. Då är du visstidsanställd i typ 4 år, eller möjligtvis ytterligare ett år om du hjälper till med undervisning av studenter under tiden. Efter doktorsexamen gör man postdok på något universitet, oftast tillfälligt. När du är doktor kan du även söka en del tillsvidaretjänster som universitetslärare/lektor. När du har blivit tillräckligt meriterad (publicerat ett visst antal artiklar, undervisat ett visst antal doktorander osv) kan du upphöjas till docent och till sist anställas som professor. Det finns väldigt få akademiska tjänster och många sökande från hela världen. Det finns ännu färre professorstjänster, men då är du i regel också tillsvidareanställd.

Vill du ha en säker anställning finns det många yrkesutbildningar inom kemi med avsevärt starkare ställning på arbetsmarknaden. Exempel är högskoleingenjör (3 år) eller civilingenjör (5 år) inom kemiteknik, apotekare (5 år) eller biomedicinsk analytiker (3 år). Du kan även läsa en kompletterande pedagogisk utbildning efter din kemikandidat och jobba som kemilärare. Väljer du den sistnämnda vägen är det fördelaktigt att även läsa kurser inom matte eller biologi så att du blir behörig att undervisa i matte/kemi eller kemi/biologi.

Kemist är ju inte heller någon skyddad titel, så du kan (till skillnad från t.ex. civilingenjör eller apotekare) kalla dig för ”kemist” så länge du tycker att det passar dig. Om du kollar på tjänsterna som är ute som kemist så vill arbetsgivarna att du har någon högskoleutbildning inom kemi, vilket ofta inte behöver vara en ren kemiutbildning. Det kan lika gärna vara en ingenjörsutbildning ifall den är inom ett lämpligt område.

Se även den här tråden:

https://www.pluggakuten.se/trad/fysik-kandidat-eller-kemi-kandidat/

Teraeagle skrev:

Det finns såklart en del yrkesmöjligheter med en kandidat i kemi men det blir lite ”halvvägs”. Vill du forska inom kemi behöver du läsa kandidat + master och sedan söka en doktorandtjänst. Då är du visstidsanställd i typ 4 år, eller möjligtvis ytterligare ett år om du hjälper till med undervisning av studenter under tiden. Efter doktorsexamen gör man postdok på något universitet, oftast tillfälligt. När du är doktor kan du även söka en del tillsvidaretjänster som universitetslärare/lektor. När du har blivit tillräckligt meriterad (publicerat ett visst antal artiklar, undervisat ett visst antal doktorander osv) kan du upphöjas till docent och till sist anställas som professor. Det finns väldigt få akademiska tjänster och många sökande från hela världen. Det finns ännu färre professorstjänster, men då är du i regel också tillsvidareanställd.

Vill du ha en säker anställning finns det många yrkesutbildningar inom kemi med avsevärt starkare ställning på arbetsmarknaden. Exempel är högskoleingenjör (3 år) eller civilingenjör (5 år) inom kemiteknik, apotekare (5 år) eller biomedicinsk analytiker (3 år). Du kan även läsa en kompletterande pedagogisk utbildning efter din kemikandidat och jobba som kemilärare. Väljer du den sistnämnda vägen är det fördelaktigt att även läsa kurser inom matte eller biologi så att du blir behörig att undervisa i matte/kemi eller kemi/biologi.

Kemist är ju inte heller någon skyddad titel, så du kan (till skillnad från t.ex. civilingenjör eller apotekare) kalla dig för ”kemist” så länge du tycker att det passar dig. Om du kollar på tjänsterna som är ute som kemist så vill arbetsgivarna att du har någon högskoleutbildning inom kemi, vilket ofta inte behöver vara en ren kemiutbildning. Det kan lika gärna vara en ingenjörsutbildning ifall den är inom ett lämpligt område.

Hmmm, jag förstår. Jag är egentligen inte alls intresserad av att lära ut (just nu, det kan ju självfallet ändra sig) men misstänkte precis som du sa att det är rätt svårt att få ett stabilt jobb med lön som forskare, något jag tycker är synd. Men så om jag inte vill bli civilingenjör då jag inte vill rikta in mig på teknik så kanske det inte finns så många andra möjligheter då? Och, baserat på det du vet, är det svårt att fortsätta efter kandidatprogrammet? Liksom vad händer om man klarar upp till master/magister men inte kommer in på doktors och så står man där halvt om halvt? Är i ett stort dilemma haha

I grund och botten ska du såklart läsa det du är intresserad av och universitetet är inte bara till för att producera arbetskraft. Läs en kemikandidat om du vill fördjupa dig i kemi utan att blanda i så mycket annat. Väljer du en ingenjörsutbildning kommer du få ett stort paket matte, fysik, ekonomi och teknik på köpet.

Men det är helt klart så att man inte läser en kemikandidat (eller kemimaster) för att man vill ha en bra arbetsmarknad med många och välbetalda jobb att söka. Prioriterar du det främst ska du välja en utbildning som leder till yrkesexamen, gärna inom ett bristyrke. Välj teknik- & industrisektorn om du tycker att det är viktigt med hög lön. Näringslivet har en helt annan finansiell styrka än den offentliga sektorn.

Om du väljer att läsa en kemikandidat får du räkna med att satsa på en forskarkarriär eller att sadla om till något yrke där kunskaperna kommer till användning, t.ex. kemilärare. 

Eftersom du har postat i kemi 1-forumet antar jag att du har kvar en del av gymnasiet. När du läser kemi i framtiden bör du fundera över om du tycker att biokemi med proteiner, DNA osv är mest intressant eller om du är mer intresserad av andra delar av ämnet. Gillar du biokemin mest kan du snegla mer mot medicin, t.ex. apotekare, receptarie, biomedicinsk analytiker eller för den delen läkare.

Teraeagle skrev:

När du läser kemi i framtiden bör du fundera över om du tycker att biokemi med proteiner, DNA osv är mest intressant eller om du är mer intresserad av andra delar av ämnet. Gillar du biokemin mest kan du snegla mer mot medicin, t.ex. apotekare, receptarie, biomedicinsk analytiker eller för den delen läkare.

Ja, och bioteknik! Jag blir sårad att du glömde den. Bioteknik civil är mycket åt kemihållet (mer än jag hade önskat).

Sen så ska jag debunka en sak och det är att du inte ska tro att man går teknikkurser liknande i högstadiet bara för att det finns i namnet. Det är snarare tillämpade biologikurser som gör bioteknik till bioteknik och inte en ren utbilning i (molekylär)biologi. Vi har även några programmering/matte/fysikkurser som gör utbildningen teknik-ig. Det är även denna slagsida som gör en användbar på arbetsmarknafen.

Några exempel på kurser som vi har där man direkt hör på namnet är "biokemi 1" "mikrobiologi" "eukaryot cellbiologi" och tillämpade kurser "odlingsteknologi" "genteknik" "rening av biomolekyler".

Jag utelämnade bioteknik eftersom teknikyrken tydligen inte var så intressanta (i dagsläget).

Åh... Ja det var därför jag sa det om teknikaspekten av civilingenjörsutbildningarna. Jag trodde i alla fall så när jag gick i gymnasiet, så dumt.

Teraeagle skrev:

Eftersom du har postat i kemi 1-forumet antar jag att du har kvar en del av gymnasiet. När du läser kemi i framtiden bör du fundera över om du tycker att biokemi med proteiner, DNA osv är mest intressant eller om du är mer intresserad av andra delar av ämnet. Gillar du biokemin mest kan du snegla mer mot medicin, t.ex. apotekare, receptarie, biomedicinsk analytiker eller för den delen läkare.

Du har helt rätt, ska börja tvåan till hösten och läsa andra halvan av kemi 1. Är väldigt insatt och har läst en del själv, hittills finner jag termokemi som favoriten men jag vet inte riktigt vad man kan göra med det i framtiden. Men skulle du anse att teknik- och industrisektorn är det enda andra alternativet om jag vill ha ett stabilt jobb etc inom kemin och inte vill bli forskare? Det är lite så jag har tolkat info på nätet, att antingen blir man forskare fullt ut genom att doktorera (något som verkar vara svårt och har "dålig" arbetsmarknad) ELLER så blir man något inom kemiTEKNIK. Alternativt att man jobbar inom vård såsom apotekare eller BMA. I mitt huvud känns det väldigt begränsat men det kanske är jag som är ute och cyklar, ser det på fel sätt. Tror du att det finns jobbmöjligheter för forskare som heltidsanställda på andra platser än universitet, såsom astra zeneca etc som är stabila? Vet inte

Det finns något där i gränslandet som kallas RD, research and development

Qetsiyah skrev:

Teraeagle skrev:

När du läser kemi i framtiden bör du fundera över om du tycker att biokemi med proteiner, DNA osv är mest intressant eller om du är mer intresserad av andra delar av ämnet. Gillar du biokemin mest kan du snegla mer mot medicin, t.ex. apotekare, receptarie, biomedicinsk analytiker eller för den delen läkare.

Ja, och bioteknik! Jag blir sårad att du glömde den. Bioteknik civil är mycket åt kemihållet (mer än jag hade önskat).

Sen så ska jag debunka en sak och det är att du inte ska tro att man går teknikkurser liknande i högstadiet bara för att det finns i namnet. Det är snarare tillämpade biologikurser som gör bioteknik till bioteknik och inte en ren utbilning i (molekylär)biologi. Vi har även några programmering/matte/fysikkurser som gör utbildningen teknik-ig. Det är även denna slagsida som gör en användbar på arbetsmarknafen.

Några exempel på kurser som vi har där man direkt hör på namnet är "biokemi 1" "mikrobiologi" "eukaryot cellbiologi" och tillämpade kurser "odlingsteknologi" "genteknik" "rening av biomolekyler".

Ahaaa, jag förstår vad du menar. Grejen är att jag tänkte på kandidatprogrammet främst för att satsa "fullt ut" på kemin, så jag tänkte fråga här. Som jag förstår det nu så är det en väldigt svår och instabil arbetsmarknad som forskare och jag vet inte, inte som jag trodde. Har aldrig riktigt fungerat bra med teknik, kanske för att jag inte är riktigt påläst. Vet nog inte om jag heller vill bli ingenjör då det innehåller mycket teknik (?) så det blir lite osäkert. Det är liksom grejen med att endast vilja läsa en sak, men får offra den "bra" arbetsmarknaden. Du förstår.

Qetsiyah skrev:

Det finns något där i gränslandet som kallas RD, research and development

Citerar dig igen nu lite rörigt, men är det liksom en arbetsmarknad bortom universiteten då?

Nejnej, det är bara kemi mer åt tillämpade hållet, inte TEKNIK så som du tänker. Du kommer fortfarande bli en väldigt kunnig kemist med möjlighet att doktorera och forska. Kolla noga på kurserna här: https://www.kth.se/utbildning/civilingenjor/teknisk-kemi/kurser-masterprogram-1.461107

Det finns absolut jobb som du kan få om du har läst en kemikandidat, men det är ingen bred arbetsmarknad. Det handlar om hur många sökande det finns till varje jobb. Kandidatexamen är en väldigt grundläggande examen, så du kommer direkt att bli utkonkurrerad av de som har läst master eller kanske har en doktorsexamen. 

Jag rekommenderar starkt att du läser högskoleingenjör eller civilingenjör mot kemiteknik eller bioteknik och väljer en masterinriktning som intresserar dig. Som Qetsiyah skriver så är det inte TEKNIK som du troligtvis tänker. Du kan exempelvis jobba med att ta fram nya läkemedel, metoder för hur man kan tillverka framtidens bränslen eller med rening av förorenat vatten och andra miljöfrågor.

Med en civilingenjörsexamen är du behörig att söka in till forskarutbildning utan komplettering, ofta kan du söka doktorandtjänster inom kemi och inte enbart inom kemiteknik, förutsatt att du har en lämplig inriktning. Dessutom har du en stark ställning på arbetsmarknaden och kan räkna med en ganska hög lön.

Du kan jobba akademiskt som forskare på ett universitet, alternativt som forskare på en ”FoU-avdelning” (Forskning & Utveckling) eller ”RnD-avdelning” (Research & Development) hos ett företag. Då jobbar du med mer tillämpad forskning som ger direkt omsättning för företaget. Jobbar du på ett universitet kan du ”forska för forskandets skull” på ett annat sätt. Du kan även jobba mer produktionsnära, t.ex. med styrning och uppskalning av processer. Det är en sak att kunna ta fram ett vaccin mot coronaviruset, en helt annat sak att kunna massproducera det till hela jordens befolkning. Det är kemiingenjörens jobb. Du kan även jobba mer laborativt, t.ex. som laboratorieingenjör. Då ansvarar du ofta för alla mätinstrument i ett laboratorium och ser till att de är uppdaterade och kalibrerade samt att labbet håller tillräcklig kvalitet. Du har även goda möjligheter att göra chefskarriär oavsett vilken yrkesbana du väljer.

Men du ska samtidigt vara medveten om att en ingenjörsutbildning är en ingenjörsutbildning. Vill du gå riktigt på djupet inom kemin kan det vara bättre att läsa kandidat/master.

Teraeagle skrev:

Det finns absolut jobb som du kan få om du har läst en kemikandidat, men det är ingen bred arbetsmarknad. Det handlar om hur många sökande det finns till varje jobb. Kandidatexamen är en väldigt grundläggande examen, så du kommer direkt att bli utkonkurrerad av de som har läst master eller kanske har en doktorsexamen. 

Jag rekommenderar starkt att du läser högskoleingenjör eller civilingenjör mot kemiteknik eller bioteknik och väljer en masterinriktning som intresserar dig. Som Qetsiyah skriver så är det inte TEKNIK som du troligtvis tänker. Du kan exempelvis jobba med att ta fram nya läkemedel, metoder för hur man kan tillverka framtidens bränslen eller med rening av förorenat vatten och andra miljöfrågor.

Med en civilingenjörsexamen är du behörig att söka in till forskarutbildning utan komplettering, ofta kan du söka doktorandtjänster inom kemi och inte enbart inom kemiteknik, förutsatt att du har en lämplig inriktning. Dessutom har du en stark ställning på arbetsmarknaden och kan räkna med en ganska hög lön.

Du kan jobba akademiskt som forskare på ett universitet, alternativt som forskare på en ”FoU-avdelning” (Forskning & Utveckling) eller ”RnD-avdelning” (Research & Development) hos ett företag. Då jobbar du med mer tillämpad forskning som ger direkt omsättning för företaget. Jobbar du på ett universitet kan du ”forska för forskandets skull” på ett annat sätt. Du kan även jobba mer produktionsnära, t.ex. med styrning och uppskalning av processer. Det är en sak att kunna ta fram ett vaccin mot coronaviruset, en helt annat sak att kunna massproducera det till hela jordens befolkning. Det är kemiingenjörens jobb. Du kan även jobba mer laborativt, t.ex. som laboratorieingenjör. Då ansvarar du ofta för alla mätinstrument i ett laboratorium och ser till att de är uppdaterade och kalibrerade samt att labbet håller tillräcklig kvalitet. Du har även goda möjligheter att göra chefskarriär oavsett vilken yrkesbana du väljer.

Men du ska samtidigt vara medveten om att en ingenjörsutbildning är en ingenjörsutbildning. Vill du gå riktigt på djupet inom kemin kan det vara bättre att läsa kandidat/master.

Jahaaaa, jag har nog förstått det fel. Man kan alltså bli forskare om man läser ingenjör.. nu ser jag det. Efter ingenjörsexamen och sedan masterexamen, fortsätter man då med doktorsexamen direkt utan komplettering och blir forskare? Tack för ditt svar förresten!

Jag venne hur det ser ut med master efter en högskoleingenjörsexamen, men civilingejörsexamen är fem år och man erhåller en kandidat och en master på köpet. Man kan börja doktorera direkt efter det.

Du kan börja forska direkt när du är färdig civilingenjör, alternativt efter en högskoleingenjörsexamen som kompletteras med master. Skillnaden är att ingenjörer har en bättre arbetsmarknad utanför forskarvärlden.

Tack för båda era svar!!

Teraeagle skrev:

Du kan börja forska direkt när du är färdig civilingenjör, alternativt efter en högskoleingenjörsexamen som kompletteras med master. Skillnaden är att ingenjörer har en bättre arbetsmarknad utanför forskarvärlden.

Trodde forska betydde forskning man gör efter att ha gått forskarutbildning (doktorerat)? "Forskar" verkligen civilingenjörer?

Jag menade att du kan bli doktorand direkt efter en civilingenjörsutbildning.