Jag undrar om jag kan stanna ett tag till?
Hej!
Ta gärna en titt på följande mening:
"Jag undrar om jag kan stanna ett tag till?"
Är det grammatiskt korrekt att placera ut frågetecken efter ett sådant påstående? "Jag undrar..." är ju alltid ett påstående.
Ett annat exempel:
"Jag tänkte att jag kanske får göra det ändå?"
"Jag undrar om jag kan stanna ett tag till?"
Det beror nog mest på hur det sägs, där intonationen påverkar hur det uppfattas. Säger du denna fras till någon annan kommer den tolkas som en fråga, och skriver du en text där en person frågar en annan detta så passar frågetecknet absolut där.
Även om du i ensamhet yttrar detta, t.ex. läsandes tidningen innan du går till bussen - så frågar du dig själv om du faktiskt kan stanna ett tag till utan att missa bussen.
"Jag undrar" syftar väl oavsett mot en fråga? Jag undrar vad klockan är går bra att säga som ett påstående, men det tolkas som en fråga/önskan att veta tiden - så någon i närheten kan mycket väl tänkas svara på vad klockan är.
Jag har också undrat det här...
Min uppfattning är att det är fel i en formell text, men i informella sammanhang är det ok. Dock skulle det i en formell text bli mer text kring det hela i stil med "[bakgrund till varför du undrar]. Därför undrar jag om...".
Du upplevs nog troppig och otrevlig och kall om du ställer en fråga med "jag undrar om vi skulle hitta på nåt i helgen." och punkt tex till en vän på sms till exempel haha.
Om du undrar över den rent grammatiska funktionen av frågetecken, i strikt grammatisk mening enligt de (konventionella) regler som finns för skrivning i Sverige, så är svaret: Nej, det är inte en korrekt användning.
Frågetecken sätts ut efter direkta frågor, ej efter indirekta frågor som detta är tal om.
Ser man det mer ur en semantisk synvinkel så skulle ett frågetecken kunna vara möjligt. I informella texter behöver man heller inte hålla sig till de formella skrivreglerna. I romaner och sakprosa så är det inte ovanligt att se en sådan användning av frågetecknet.
En medelväg som blir grammatiskt korrekt vore att istället för att använda konjunktionen "om", istället sammanfoga två huvudsatser, en påstående sats och en frågande sats med skiljetecknet semikolon.
Det skulle se ut så här:
Jag undrar; kan jag stanna ett tag till?
Jonto skrev:Jag undrar; kan jag stanna ett tag till?
Ser väldigt väldigt konstigt ut, kolon skulle se mindre konstigt ut
Qetsiyah skrev:Jonto skrev:Jag undrar; kan jag stanna ett tag till?
Ser väldigt väldigt konstigt ut, kolon skulle se mindre konstigt ut
Jag skulle kunna köpa ett kolon om man gör frågan till ett citat
Jag undrar: "Kan jag stanna ett tag till?"
Det hade också möjligen fungerat bättre om det handlar om återgivandet av en konversation, tanke eller något sådant i dåtid ex.
Jag undrade: "Kan jag stanna ett tag till?"
Annars tycker jag kolon ser ganska främmande ut för mig och skulle nog inte rekommendera det.
Ett vanligt kommatecken skulle också kunna fungera.
Det allra bästa är dock att bara strunta helt i frågetecknet om man vill ha en mening som både ser bra ut och är grammatiskt korrekt, om man inte söker några stilistiska effekter.
Jonto skrev:Ett vanligt kommatecken skulle också kunna fungera.
Men det skulle väl innebära satsradning?
"Jag undrar, kan jag stanna ett tag till?" består ju av två huvudsatser.
När man ska skildra talspråk får man ibland välja mellan att hålla sig det som gäller för skriftspråk, eller också hitta på ett sätt att använda skiljetecken för att förmedla det sagda så troget som möjligt. Den första varianten blir ofta styltig och konstig, den andra grammatiskt inkorrekt.
Talspråk har också en grammatik, naturligtvis, som beskriver vad som är begripligt och inte, men det är inte samma grammatik som för standardskriftspråket, och det kanske inte ens finns någon etablerad sådan grammatik.
Man kan säga som konstaterande (till sig själv, kanske) "Jag undrar om jag kan få en kopp te till" och man kan säga det till den som man vill få te av, med frågande ton. Det är bra om man kan skilja på dessa fall, med ett frågetecken.
Satsradning är det fullt av i talspråk. Frågan är bara vilket skiljetecken man vill använda. "Får jag fråga, har ni gula rosor?", t.ex. Ska det vara komma där, punkt, semikolon (behövs aldrig i svenska), kolon, tankstreck? Själva meningen blir inte grammatisk hur man än gör, men det är ett helt normalt yttrande. Det närmaste är kanske "Får jag fråga? Har ni gula rosor?" men visst ser det konstigt ut?
Stenenbert skrev:Jonto skrev:Ett vanligt kommatecken skulle också kunna fungera.
Men det skulle väl innebära satsradning?
"Jag undrar, kan jag stanna ett tag till?" består ju av två huvudsatser.
Enligt traditionell grammatik så är det felaktigt.
Idag tillåter många språknormerare att sätta ut kommatecken, även mellan huvudsatser. Jag är inte helt förtjust i det, där av formuleringen att det "skulle också kunna fungera".
