Jag skulle behöva hjälp och kolla om det är ett bra flyt i min text och om språket är rätt.

Titel: Aldrig ensam
Författare: Charlie Eriksson
Utgivningsår: 2017
genre: Biograf

Charlie är en vanlig man som vill sluta leva och lämna allt bakom sig för alltid. Han lider tyst av psykisk ohälsa och vågar inte berätta för någon, med noll koll på hur han ska hantera situationen. I de värsta stunderna tar Charlie överdoser för att känna ro eller kanske för att också dö. Han förlorade mycket igenom denna resa men han fick även med sig mycket ny kunskap. Han har många gånger varit nära på att lämna allt bakom sig. Men har gång på gång kommit tillbaka på benen igen. Förlorat vänner, tappat fokus i skolan, gått på terapi han har  gått igenom mycket men han ger aldrig upp.

Jag får en bild av att han är spontan han gör saker lite hit och dit och kan göra plötsliga val. Han är ambitiös för att han fokuserar mycket i skolan och kämpar för att nå höga betyg och resultat. Ibland kan han tappa fokus lätt. Jag skulle säga att han är bestämd på så sätt att han sätter mycket press på sig själv, han vill för det mesta vara bäst. Vilket kan vara både bra och dåligt i vissa situationer.

Denna bok skulle kunna kopplas med massivs inom dagens samhälle. Bara för att man inte ser psykisk ohälsa betyder det inte att den inte finns. Någon kan må dåligt men gå runt med ett leende på läpparna.

Stress, Sömnbesvär, depression, prestationskrav, oro och ångest allt detta är stora problem i dagens samhälle. Mer arbete måste göras för att fånga människor som mår dåligt tidigt och för att se till att alla får den hjälp och stöd de behöver. Det budskapet tycker Charlie för stark fram.

Charlie har gjort det många inte har vågat göra. Flera skulle behöva läsa den här boken för att få modet som Charlie har och öppet våga skriva om sina psykiska ohälsor på detta sätt tror jag nog att samhället skulle kunna få en bättre förståelse över hur problemet ska hanteras. Många känner nog igen sig i Charlies berättelse och kan relatera till de problemen han beskriver och skulle kanske en dag också precis som Charlie dela med sig sina berättelser.

Jag skulle inte kalla den här boken för den bästa litterära boken, men det är fortfarande en bra bok. Det är också lätt att läsa, vem som helst kan verkligen läsa den här boken. Jag tycker att den här boken är mer åt den viktiga sidan eftersom den förbättrar människors förståelse för personer med psykisk ohälsa. Detta är en av de viktigaste böckerna jag någonsin har läst, så jag tycker också att många andra ungdomar och vuxna borde spendera lite tid till att verkligen läsa den här boken. Många kan nog lära sig mycket av denna bok och dess viktiga budskap. Jag personligen tolkar det som att man inte ska ta något för givet man ska vara tacksam för att man har eftersom det kan försvinna när som helst. En till grej är att vad man än går igenom så är man aldrig ensam det finns alltid någon där för dig och du kan ta dig igenom vad som helst.

Jag tycker att vissa detaljer är irrelevanta, som vilka märken han har på sina skjortor och så vidare. Det har inte mycket och göra med hans psykiska ohälsa direkt.

Det är svårt att skriva om alla dessa saker som han har upplevt personligen, och det är omöjligt att inte påverkas av hans berättelse. Många kanske känner igen sig själva eller känner andra människor som har vart med om något liknande. Boken var svår för mig att läsa eftersom människorna omkring mig vet jag har gått igenom liknande och jag kan relatera till många saker som Charlie beskrev i denna bok. En väldigt rörande bok som borde finnas i varje hem och bibliotek.