Jag har skrivit en övnings krönika för NP.
Bedöm denna krönika med ett betyg samt ge mig kommentarer om t.ex mina argument, inledning osv. Tackkkkk!!! :))
- Förbjuden känsla
Jag är avundsjuk och nej det är inte någon kändis eller annan liknande, det är faktiskt en av mina kompisar som jag är avundsjuk av. Hon är smart, vacker och har en fantastisk personlighet. En personlighet som alla gillar och hon är så underbar att jag inte ens kan vara arg på henne, nej det är mig själv jag är ark på. Jag kan inte fatta att jag lät det där gröna fula monstret ta kontrol av mina känslor att jag nu är försvarslöss mot mina egna känslor.
Man borde aldrig låta sig själv bli avundsjuk, för att avundsjuka är som kvicksand den drar ner dig sakta men säkert till du är uppslukad. Lås den där hemska känslan i en låda och gräv ner den så djupt som möjligt, inte för att den är viktig och speciell nej eftersom den är hemsk och förbjuden. För så fort den fångar dig då är det över.
Och för de som inte klarar av det, aa då blir det ståhej. Om tjejen jag var avundsjuk på kände till mina känslor så tror jag inte att hon hade uppskattat det, kanske så hade hon hånat mig bakom ryggen eller tänkt illa om mig. Eller det är i alla fall hur jag hoppas hon hade reagerat om hon visste, för då skulle det vara så mycket enklare för mig att ogilla henne. Men jag är glad att hon inte känner till det och att jag har hejdat mig och mina känslor. De flesta som är i samma position som mig brukar explodera och allt omkring dem samt deras relation med vännen går i bitar. Alla år och minnen försvinner och allt man kan tänka på är “varför är jag inte som dig?”.
Dock så anses avundsjuka inte alltid vara en förbjuden känsla, många har faktiskt varit glada över att ha fått en handfull av känslan för det har hjälpt dem med att ändra på sig och sätta upp mål för att förbättra t.ex deras personlighet. Och till skillnad från ett helt flak av avundsjuka så måste jag hålla med om att en handfull inte är lika skadligt.
Däremot är det viktigt att som sagt inte låta känslorna gå överstyr och tillslut låta dem styra dig. Kanske det ändå är bäst att inte ta en handfull och istället fråga dig själv “varför är jag avundsjuk, och vad kan jag göra åt det?”. Den där fula känslan kanske försvinner då och du slipper leva med alla jämförelser och skillnader mellan dig och den respektive personen. Ingen vill ha en vän som alltid är grön och går runt med huvudet ner då de mumlar om hur dem önska att de var som dig.
Jag vill alltså att du eller ni som läser detta ska förstå att avundsjuka är en hemsk känsla som är förbjuden och kanske då och då är det okej med att känna sig avundsjuk om en annan person. Dock så ska man stoppa dem innan de förvandlas till en grön blobb som bara ligger där.
Jag gillade förra inledningen på din text som pratade om,
"Jag tror nog att ingen i denna värld är riktigt glad med sig själv. Det kan vara allt från ens utseende till ens personlighet och detta slutar oftast med att man börjar jämföra sig själv med andra och bli avundsjuk. Och avundsjuka är en känsla ingen gillar, inte minst jag. Den är hemsk och otroligt jobbig. Speciellt när den du jämför dig med är så snäll och underbar att du inte ens kan bli arg. Så underbar att du gråter om det när ingen ser."
En ändring på ditt fösta inledning kan vara så här,
Ingen i den här världen är verkligen nöjd med vem de är. Ens personlighet eller utseende kan vara orsaken, och i slutändan börjar man oftast jämföra sig med andra människor som leder till att man blir avundsjuk. Dessutom gillar ingen att känna avundsjuka, inklusive jag själv. Det är extremt obehagligt och hemskt, speciellt när personen du jämför dig med är så trevlig och snäll att du tycker att det är omöjligt att bli arg av hen. . Så underbar att du gråter om det när ingen ser.
Men ifall du verkligen vill ha kvar detta inledningen så ger jag dig en annan ändring till det,
Min avundsjuka är inte riktad mot en känd person eller något liknande; snarare, det är riktat mot en av mina kompisar. Hon besitter intelligens, skönhet och ett underbart sinne. En person med en sympatisk personlighet som är så fantastisk att jag inte ens kan vara arg på henne – nej, jag är arg på mig själv. Det förvånar mig fortfarande att jag lät det där otäcka gröna monstret styra mina känslor och att jag nu är maktlös att stoppa mina egna känslor.
Annars som helhet av mina erfarenheter och utav kunskapskraven ger jag dig ett C.
Lycka till senare.
jag är ingen lärare men tycker i inledningen att du kunde ha gett lite mer mysterium kring vem du var avundsjuk av så att läsaren blev nyfiken och ville läsa mer. annars var det bra
Det är inte tillåtet att ha flera trådar om samma fråga, eftersom det kan orsaka dubbelarbete och förvirring. Diskussionen fortsätter i den andra tråden, och denna tråd låses. /moderator
