Jag är färdig att ge upp!

Yrkesprogrammen verkar bara kräva Ma1, och en del estetiska program verkar också bara innehålla Ma1. 

Med det sagt, att ge upp låter inte som rätt väg. Du kanske behöver prova en annan metod? Om det inte fungerar för dig att läsa på egen hand, kanske det fungerar bättre i grupp? Har du möjlighet att gå på lärarledda lektioner? Kanske kan Livehjälpen här på Pluggakuten fungera för dig? :)

Smutstvätt skrev:

Yrkesprogrammen verkar bara kräva Ma1, och en del estetiska program verkar också bara innehålla Ma1. 

Med det sagt, att ge upp låter inte som rätt väg. Du kanske behöver prova en annan metod? Om det inte fungerar för dig att läsa på egen hand, kanske det fungerar bättre i grupp? Har du möjlighet att gå på lärarledda lektioner? Kanske kan Livehjälpen här på Pluggakuten fungera för dig? :)

Ska prova livehjälpen. Men om jag fortfarande inte förstår så skiter jag I matten och får nöja mig, just nu har jag inte möjlighet till lärarledda lektioner. Estetiska program är inte ett alternativ.

Ge inte upp. Ingen föds med kunskap. Vi människor är olika och behöver olika mycket tid för att förstå. Ge det tid, lös uppgifter och förstå det du gör så kommer det nog gå fint! 

Och fråga, för det är så man lär sig.

(Hade några i klassen som också ville byta först på grund av matten, nu läser vi matte 4 tillsammans (: )

naturnatur1 skrev:

Ge inte upp. Ingen föds med kunskap. Vi människor är olika och behöver olika mycket tid för att förstå. Ge det tid, lös uppgifter och förstå det du gör så kommer det nog gå fint! 

Och fråga, för det är så man lär sig.

(Hade några i klassen som också ville byta först på grund av matten, nu läser vi matte 4 tillsammans (: )

Men det är så svårt, det vill inte sätta sig. Jag läser på distans jag frågar, men jag förstår inte vad det är de förklarar. Jag vill förstå men det går inte in. F*n vad jag hatar matte! 

Ge inte upp, det finns hjälp att få.

Pröva livehjälpen och räknestugor om du har möjlighet till det.

Vi som coachar där har ofta gott om tid att förklara och se till att eleverna verkligen förstår.

Sedan finns det även Matteboken som går igenom kursinnehållet på ett kortfattat och bra sätt.

På Youtube finns det massor av videoklipp där lärare går igenom kurser avsnitt för avsnitt. Leta runt lite och hitta någon lärare som passar ditt sätt att lära.

Allt detta är helt kostnadsfritt.

Gå tillbaka till tidigare kurser och se om du tycker att du kan de sakerna. Annars är det nog bra att repetera. Med hjälp här, förstås.

"Det är aldrig försent att ge upp" Kanske låter lite drastiskt, men ibland behöver man hämta andan. Jag minns mina två år på yrkesskolan efter grundskolan. Jag gick ellinjen och först var mitt självförtroende så lågt så jag minns att jag tänkte att det här klarar inte jag. Efter ett tag så vände det och jag märkte att jag inte var "dum i huvudet". Att varva teori och praktik blev min räddning och jag fick läslusten tillbaka. Det är också viktigt att komma ihåg att yrkesmän och yrkeskvinnor behövs och efterfrågas. En del trivs med det och en del vill kanske läsa vidare efter ett tag. Oavsett vilket så är det viktigt att man känner att man "trivs med livet". Inget yrkesval ger ett garanterat lyckligt liv. Det gäller att försöka pröva lite olika saker och se vad man trivs med. Du kan läsa min profil om du vill, men jag vet en människa som blev bussmekaniker och jobbade med det hela livet. Han tog också busskort och har kört lite till och från ända tills han nu är 79 år och han har haft ett bra liv. Så inget är givet vilket val som är bäst. Det känns så omöjligt och viktigt i unga år, men se det lite som ett smörgåsbord. Alltid är det något som smakar lite bättre än det andra.
I och för sig blev jag bjuden på något konstigt smörgåsbord en gång med kall pasta och gud vet vad det var, men där hittade jag inget ätligt. Hoppas att ditt livs smörgåsbord inte blir så dåligt 😊 

ConnyN skrev:

"Det är aldrig försent att ge upp" Kanske låter lite drastiskt, men ibland behöver man hämta andan. Jag minns mina två år på yrkesskolan efter grundskolan. Jag gick ellinjen och först var mitt självförtroende så lågt så jag minns att jag tänkte att det här klarar inte jag. Efter ett tag så vände det och jag märkte att jag inte var "dum i huvudet". Att varva teori och praktik blev min räddning och jag fick läslusten tillbaka. Det är också viktigt att komma ihåg att yrkesmän och yrkeskvinnor behövs och efterfrågas. En del trivs med det och en del vill kanske läsa vidare efter ett tag. Oavsett vilket så är det viktigt att man känner att man "trivs med livet". Inget yrkesval ger ett garanterat lyckligt liv. Det gäller att försöka pröva lite olika saker och se vad man trivs med. Du kan läsa min profil om du vill, men jag vet en människa som blev bussmekaniker och jobbade med det hela livet. Han tog också busskort och har kört lite till och från ända tills han nu är 79 år och han har haft ett bra liv. Så inget är givet vilket val som är bäst. Det känns så omöjligt och viktigt i unga år, men se det lite som ett smörgåsbord. Alltid är det något som smakar lite bättre än det andra.
I och för sig blev jag bjuden på något konstigt smörgåsbord en gång med kall pasta och gud vet vad det var, men där hittade jag inget ätligt. Hoppas att ditt livs smörgåsbord inte blir så dåligt 😊 

förstår inte riktigt? kanske bör påpeka att jag testat olika praktiker med och inte trivts, det var därför jag ville läsa in matte 2. För att kunna läsa till något annat än att vara fast bakom en mopp eller en smörjgrop hela livet. Men matte är så in i h****te svårt.

Inställning till saker och ting gör skillnad. Försök se det som en möjlighet till att lära dig nya saker och få möjlighet till nya val i livet för att få motivation.

Matte är olika enkelt för olika, det får ta tid. Egentligen kommer man in i det efter träning och man börjar se mönster. Även om det känns jättesvårt så måste man ta tag i det från någonstans, jag förstår verkligen att det gör att man tappar motivation och inte orkar, men för att komma någonstans måste man göra något åt det. 

Ställ massor med frågor här eller på livehjälpen, finns massa duktiga människor här och på livehjälpen. Det är inte enkelt, men kämpa på! 

Petsve skrev:

förstår inte riktigt? kanske bör påpeka att jag testat olika praktiker med och inte trivts, det var därför jag ville läsa in matte 2. För att kunna läsa till något annat än att vara fast bakom en mopp eller en smörjgrop hela livet. Men matte är så in i h****te svårt.

OK jag missförstod dig helt. Då gäller vad alla andra skrivit.
Ta hjälp av oss på pluggakuten, YouTube, Mattecentrum.
Om du bara vill så tror jag nog att det ska gå bra för dig.

Jag har läst dina två tidigare trådar nu och ser att vi behöver möta dig på ett lite annorlunda sätt.
Laguna lyckades ju i en av trådarna och vi är nog fler som kan hjälpa dig nu när vi ser vad du jobbar med.

Uppdatering. Jag har fått F I matte 2 och tänker inte ge mig på skiten igen. Iallafall inte just nu! Jag HATAR matematik så hårt att jag inte tycker det är värt att dunka sig blodig över. Kanske en annan gång, men absolut inte nu.

Du får mig att tänka på en bekant som svarade en tröstande "låt mig bara vara förbannad". Det är nog bra om du får känna lite ilska först. Kanske inte lämpligt att skriva här, men kanske du kan göra något fysiskt eller bara gå någonstans där du i lugn och ro får svära och förbanna.

Om några dagar eller någon vecka kanske du återkommer och beskriver det svåra eller så kanske du berättar för oss vad som du tycker är roligt?

Vi finns kvar och hoppas att du kan bli av med lite ilska innan dess.

Vad tråkigt att höra, @Petsve. Det låter som att du kämpade väldigt hårt med denna kurs, och det är värt att vara stolt över, även fast det inte gav utdelning den här gången. 😊

Jag har dyskalkyli....Matte 2 var nog aldrig en bra idé.

Det borde inte vara något hinder. Det är många med dyskalkyli som har gjort mycket svårare matte. Att du är medveten om det är ett första steg. Att ta reda på hur man kan hantera det är nästa steg. Du kanske kan söka lite på Youtube. Det finns säkert några som kan ge dig lite tips. Jag kan också söka lite information som kanske kan vara till hjälp. 

ConnyN skrev:

Det borde inte vara något hinder. Det är många med dyskalkyli som har gjort mycket svårare matte. Att du är medveten om det är ett första steg. Att ta reda på hur man kan hantera det är nästa steg. Du kanske kan söka lite på Youtube. Det finns säkert några som kan ge dig lite tips. Jag kan också söka lite information som kanske kan vara till hjälp. 

Skulle uppskatta det. För jag vet inte vad jag ska söka efter.

Det var inte så lätt som jag trodde. De flesta jag hittade försökte förklara på mindre en 2,5 minuter vad dyskalkyli är, vilket jag tror att du redan känner till. Problemet är mer vad gör vi nu?

Jag tittade på tråden där du fick hjälp och där syntes det tydligt att du förstod den.

Kan du ge lite exempel på vad du tycker är lättare eller vad du helst löser för exempel?
Vad som är svårt kan jag nästan ana när jag tittar i matte2-boken. Väldigt mycket nytt tänkande.
Om vi t.ex. berättar att vi ersätter 1 med x i exemplet ovan så här. $10-3·x=7$
Tycker du att det blir svårt då att ta reda på vad x är för ett tal i det exemplet?

ConnyN skrev:

Det var inte så lätt som jag trodde. De flesta jag hittade försökte förklara på mindre en 2,5 minuter vad dyskalkyli är, vilket jag tror att du redan känner till. Problemet är mer vad gör vi nu?

Jag tittade på tråden där du fick hjälp och där syntes det tydligt att du förstod den.

Kan du ge lite exempel på vad du tycker är lättare eller vad du helst löser för exempel?
Vad som är svårt kan jag nästan ana när jag tittar i matte2-boken. Väldigt mycket nytt tänkande.
Om vi t.ex. berättar att vi ersätter 1 med x i exemplet ovan så här. $10-3·x=7$
Tycker du att det blir svårt då att ta reda på vad x är för ett tal i det exemplet?

Ja och jag förstår inte varför man måste blanda in bokstäver i matte?

Att bokstäver blandas in i matte beror på att det innebär att många matematiska problem kan beskrivas på ett mycket kortare, mer överskådligt sätt. Det går att skriva "talet tio minus 3 gånger ett okänt tal, är lika med sju", men det blir rätt bökigt att göra så för större problem. 

Att just bokstäver används, tja det är nog mest för att det är en symbol många är vana vid, men inte kopplar till något särskilt värde. Det går egentligen alldeles utmärkt att använda frågetecken, en kvadrat, en emoji, lite vad som helst istället för en bokstav, bara det görs konsekvent. Det går med andra ord att skriva: 

$$\begin{gathered} 10-3·🤔=7 \\ -3·🤔=7-10 \\ -3·🤔=-3 \\ 🤔=\frac{-3}{-3} \\ 🤔=1 \end{gathered}$$

Det låter som att du kanske skulle behöva ta hjälp av en specialpedagog, logoped eller liknande. När fick du din diagnos, och vem ställde den? Vilket stöd har du fått för den diagnosen hittills? Kan du kontakta någon av dem och se om de har några bra råd för att hjälpa dig vidare?

Dyskalkyli är en diagnos som inte är alls lika välkänd som dyslexi, och nästan allt tryckt material om diagnosen tycks ha lärare, lärarstudenter, specialpedagoger, logopeder, och ibland föräldrar som målgrupp – dvs. de som möter och undervisar personer med dyskalkyli, snarare än personerna själva.

När jag gjorde en snabb sökning efter böcker för personer med dyslexi hittar jag flera böcker som riktar sig till personer med dyslexi, antingen självbiografiska böcker ("såhär var det för mig") eller instruktiva böcker ("det här brukar hjälpa"). Samma typ av sökning för dyskalkyli ger i princip inga resultat som riktar sig till personer med dyskalkyli. Varför det är så vet jag inte – kanske är det för att dyslexi är vanligare än dyskalkyli (om det är sant vet jag inte), kanske för att det är vanligt att ha svårt för matematik vilket leder till att diagnosen går oupptäckt i större utsträckning – vi kanske någonstans accepterar att matematik är svårt på ett sätt som läsning inte är, kanske är det någon helt annan anledning. 

En snabb google-sökning på "dyslexia advice" och "dyscalculia advice" ger cirka 12 miljoner resultat, jämfört med 385 000 resultat, vilket indikerar att skillnaden i uppmärksamhet för diagnoserna inte verkar vara unik för den svenska marknaden. 

Så, vilka råd ges till personer med dyskalkyli eller deras omgivning? British Dyslexia Association ger följande råd (källa) för att stödja studenter med dyskalkyli, fritt tolkat och översatt:

• När barn börjar lära sig matematik, behöver de få en inre visuell representation för varje siffra, så att de förstår vad siffran representerar värdemässigt, inte bara att "symbolen 5 representerar ordet fem". Den inre bilden av siffran kan exempelvis vara antalet prickar på en tärning eller en bild av ett visuellt hjälpmedel för matematik (exempelvis matematikklossar). Detta hjälper barnen att utveckla en bra förståelse av relationen mellan siffrans namn, symbol och storlek. Barnen behöver sedan utveckla en flexibilitet kring hur siffror byggs upp och fungerar, exempelvis att siffran 6 kan byggas upp av både $4+2$ och $7-1$.
• Alla koncept som introduceras inom undervisningen behöver modelleras med konkreta material, exempelvis matematikklossar, stavar och aritmetiska block.
• Den vanligaste anledningen till att misslyckas inom matematik är att symbolerna inte har någon mening, och att studenterna enbart lär sig hur man ska räkna, utan att förstå varför de ska räkna på det sättet. Då blir det svårt att komma ihåg processen och det blir även svårare att utforska andra sätt att lösa matematiska problem.
• Det är viktigt att använda matematiskt språk korrekt, och att se till att studenten förstår betydelsen av språket som används. 

Andra sidor verkar ge liknande tips – lägg mycket krut på att utveckla en intuitiv förståelse för siffror, använd visuella verktyg för att utveckla en förståelse för olika koncept, och träna på det matematiska språket. 

I princip är detta samma råd som brukar hjälpa många elever att utvecklas inom matematik, men det brukar ganska ofta vara så med olika stöd och förbättringar – de är nödvändiga för vissa men hjälpsamma för de flesta. 

Under min tid som volontär i Mattecentrum har jag ofta upplevt att det inte i sig är beräkningarna som är svåra, utan att förstå varför en ska göra på just det viset – kopplingen mellan matematik och verklighet. Ekvationen $5+2x=11$ kan vara svår att lösa, men om vi ritar upp en lite mer verklighetsnära situation, med en vågskål: 

Fem block och två likadana, okända lådor i ena vågskålen, och elva block i den andra vågskålen, då är det ofta inte alls lika svårt – plocka bort fem kuber ur varje skål, då har vi kvar två okända lådor, och de motsvarar sex kuber. Då måste en okänd låda motsvara tre kuber. 

När jag gick i skolan började vi med vågskålen, men gick snabbt över till ekvationer. Ibland undrar jag om det inte vore bra att fortsätta med vågskålen under längre tid. Samtidigt blir det svårare att visualisera när svårighetsgraden ökar. 

Varför blanda in bokstäver?

Om du vill köpa till exempel vitlök som kostar 2 kr styck och har 8 kronor. Så undrar du hur många lökar du kan köpa?
Det är ju inte svårt att räkna ut eller hur? Vi dividerar 8 med 2.
Om vi däremot tänker så här: Hmm… det räcker till 2 och det räcker till 3. Kan det kanske räcka till 4 också?
Då kan man ersätta det tänkandet med 2 * x = 8 där x står för antalet lökar.

Är du med så långt?

ConnyN skrev:

Varför blanda in bokstäver?

Om du vill köpa till exempel vitlök som kostar 2 kr styck och har 8 kronor. Så undrar du hur många lökar du kan köpa?
Det är ju inte svårt att räkna ut eller hur? Vi dividerar 8 med 2.
Om vi däremot tänker så här: Hmm… det räcker till 2 och det räcker till 3. Kan det kanske räcka till 4 också?
Då kan man ersätta det tänkandet med 2 * x = 8 där x står för antalet lökar.

Är du med så långt?

Kanske....när eller OM jag tar om kursen. Så återkommer jag 

Det låter bra. Sänd mig gärna ett meddelande här på pluggakuten om du kommer tillbaka. Inte för att jag tror att jag är oumbärlig. Utan för att matte intresserar mig och jag vet att de som får rätt hjälp ofta blir väldigt nöjda med att de också minsann kan. Rätt hjälp är dessvärre inte lätt att ge. Det tar tid att lära känna en människa och det tar också tid att lära känna sig själv. Fast jag själv är 70 år så förstår och upptäcker jag nya saker om mig själv ganska ofta.