intra''molekylära'' bindningar
Så efter att ha fått ett B i kemi 1 så undrar jag hur kan man egentligen bryta intramolekylära bindningar, för temperatur den gör ju bara att ämnet ändras ag.tillstån, det sker ju inget kemiskt reaktion, men där emot om man tillsätter vatten då, sär den på ämnerna. När man sysslar med kärnklyvning i reaktorer, kan man kalla det för att man bryter bindningar? Eller egentligen inte.
Och vad finns det egentligen för flera sätt bryta en bindingen, förutom vatten? Och när ett binding bryts, måste den ämne bli till ett helt nytt ämne eller kan den kvarstå. (den sista var lite dåligt formulerad men hoppas nån kan ge något ändå).
Super Tack! <3
Ja, det här var verkligen inte lättförståeligt.
Intramolekylära bindningar är bindningar som kan "bilda kemiska ämnen", d v s jonbindning och kovalenta bindningar. För att bryta intramolekylära bindningar behövs det en kemisk reaktion, och då bildas det andra ämnen än det fanns från början.
Intermolekylära bindningar, som det verkar vara du frågar om, håller ihop olika molekyler med varandra. Om det inte fanns intermolekylära bindningar skulle det bara finnas gaser och fasta ämnen (salter). När intermolekylära bindningar bryts smälter/kokar ett ämne, eller så löses ett salt upp till en saltlösning. Ett vanligt sätt att bryta intermolekylära bindningar är värme.
Om det inte hade funnits några bindningar i en atomkärna, skulle protonerna repellera varandra eftersom lika laddningar stöts bort från varandra. Den starka kärnkraften gör att nukleonerna (protoner och neutroner) hålls ihop till en kärna. Stor bindningsenergi ger en stabil atomkärna. Liten bindningsenergi ger en instabil, d v s radioaktiv, kärna. En atomkärna väger alltid mindre än summan av de ingående nukleonerna. Om man beräknar denna massdefekt och sätter in massan i Einsteins formel E=mc2 kan man beräkna bindningsenergin för kärnan.
Var detta svar på dina frågor?
För att bryta bindningar krävs energi. Det kan tillföras i form av värme, ljus eller i form av kemisk energi när någon annan molekyl binder till molekylen (t.ex. vattnet som du nämnde).
Kärnklyvning är inte riktigt samma sak. För det första är det inte kemiska bindningar som bryts, utan bindning mellan nukleoner. För det andra så kräver detta betydligt mer energi jämfört med när man klyver en kemisk bindning.
ljus, är det t.ex. att man lasrar bort saker, som lasrar bort tatueringar eller liknande.
Jag kom på en till, olika elektromagnetiska frekvenser (vågor), man kan spränga cancer seller med då.
Sen med rötgen likannde vågor så kan man ''fräta'' sönder cancer celler men det fräter sönder även friskt vävnad.
Både borttagande av tatueringar och cancerbehandling är exempel på ljus som bryter kemiska bindningar, men det finns enklare exempel också. Solljuset bryter t.ex. ner syrgas i luften och bildar ozon.
Okej det här kanske inte hör hit, men hur kommer det sig att vi t.ex. har något syrgas kvar c:a 28 % är taket, tror jag, om inte jag misstar mig så kan inte koncentrationen översiga 28 %, minns inte varför. Antagligen för att träden runt om i värden inte kan producera mer. Och ozon, den lägger sig väl väldigt högt i atmosfären. Det finns marknära ozon men det är något annat. Kan det då vara så att denna ozonet som lägger sig där högt uppe, hindrar resterande syrgas att bli till O3.
Ja det var nästan ännu bättre än det jag har förväntat mig, Nu vet jag garanterat det här med: För att bryta intramolekylära bindningar behövs det en kemisk reaktion, och då bildas det andra ämnen än det fanns från början
Smaragdalena skrev:Ja, det här var verkligen inte lättförståeligt.
Intramolekylära bindningar är bindningar som kan "bilda kemiska ämnen", d v s jonbindning och kovalenta bindningar. För att bryta intramolekylära bindningar behövs det en kemisk reaktion, och då bildas det andra ämnen än det fanns från början.
Intermolekylära bindningar, som det verkar vara du frågar om, håller ihop olika molekyler med varandra. Om det inte fanns intermolekylära bindningar skulle det bara finnas gaser och fasta ämnen (salter). När intermolekylära bindningar bryts smälter/kokar ett ämne, eller så löses ett salt upp till en saltlösning. Ett vanligt sätt att bryta intermolekylära bindningar är värme.
Om det inte hade funnits några bindningar i en atomkärna, skulle protonerna repellera varandra eftersom lika laddningar stöts bort från varandra. Den starka kärnkraften gör att nukleonerna (protoner och neutroner) hålls ihop till en kärna. Stor bindningsenergi ger en stabil atomkärna. Liten bindningsenergi ger en instabil, d v s radioaktiv, kärna. En atomkärna väger alltid mindre än summan av de ingående nukleonerna. Om man beräknar denna massdefekt och sätter in massan i Einsteins formel E=mc2 kan man beräkna bindningsenergin för kärnan.
Var detta svar på dina frågor?
