Intermolekylär bindning
"Diamantkristallen är en jättemolekyl där ett oerhört stort antal kolatomer är bundna till varandra i ett regelbundet, tredimensionellt mönster. Smältpunkten är så hög (3 600 grader Celsius) därför att många starka kovalenta bindningar måste brytas för att ämnet ska gå över från fast till flytande form."
Taget ur min kemibok, är det inte de intermolekylära bindningarna som avgör smält-, kokpunkt o.s.v? Kovalent bindning är ju intramolekylär.
Taget ur min kemibok, är det inte de intermolekylära bindningarna som avgör smält-, kokpunkt o.s.v?
Det beror på vilken bindningstyp som behöver brytas för att smälta ämnet. Molekylära ämnen kan hållas ihop av intermolekylära bindningar, och vid förändringar av ämnets aggregationstillstånd behöver då dessa bindningar brytas.
Men diamantkristallen är en, enda stor, molekyl, som består av endast ett grundämne. Så det finns helt enkelt inga intermolekylära bindningar att bryta, det är bara en stor molekyl. Och då molekylen hålls ihop av kovalenta bindningar, är det dessa intramolekylära bindningar som behöver brytas för att smälta molekylen/kristallen.
Som fotnot: metalliska grundämnen bildar det vi brukar kalla metaller, och dessa kan bestå av ett enda grundämne, som hålls ihop av metallbindningar, så smält- och kokpunkt avgörs inte bara av intermolekylära bindningar (för allt som smälter är inte molekyler). Samma sak för salter.
mag1 skrev:Taget ur min kemibok, är det inte de intermolekylära bindningarna som avgör smält-, kokpunkt o.s.v?
Det beror på vilken bindningstyp som behöver brytas för att smälta ämnet. Molekylära ämnen kan hållas ihop av intermolekylära bindningar, och vid förändringar av ämnets aggregationstillstånd behöver då dessa bindningar brytas.
Men diamantkristallen är en, enda stor, molekyl, som består av endast ett grundämne. Så det finns helt enkelt inga intermolekylära bindningar att bryta, det är bara en stor molekyl. Och då molekylen hålls ihop av kovalenta bindningar, är det dessa intramolekylära bindningar som behöver brytas för att smälta molekylen/kristallen.
Som fotnot: metalliska grundämnen bildar det vi brukar kalla metaller, och dessa kan bestå av ett enda grundämne, som hålls ihop av metallbindningar, så smält- och kokpunkt avgörs inte bara av intermolekylära bindningar (för allt som smälter är inte molekyler). Samma sak för salter.
Tack för bra förklaring!
För all del, kul att det hjälpte!
