Interferens i tunna skikt - förståelse
Jag har sökt upp så mycket jag kan om interferens i tunna skikt men jag förstår ändå inte delen med motfas och fasskillnad osv. När händer det och varför? Ibland leder udda antal våglängder till en förstärkelse och ibland tvärtom.
Kan någon förklara det för mig simpelt?
Det beror på brytningsindex. Det vanligaste fallet är till exempel ett skikt med samma medium på båda sidor (till exempel en såphinna eller en luftkil mellan glasplattor). Då är det en fassprång på en av sidorna, till ett tätare medium (jämförbar med reflektion av en våg på en sträng).
Det andra fallet är till exempel antireflektionsskikt, där nluft < nAR < nglas. Då är det samma fassprång på båda sidor.
Är det då det vanligaste fallet som orsakar en halv våglängds fasskillnad vilket i sin tur leder till förstärkning i halva antal våglängder?
Tuvstarr skrev:Är det då det vanligaste fallet som orsakar en halv våglängds fasskillnad vilket i sin tur leder till förstärkning i halva antal våglängder?
Ja precis.
Tillägg: egentligen är det inte ytorna som reflekterar ljuset, ytor är bara matematiska abstraktioner utan tjocklek som inte kan ha en interaktion med det infallande elektromagnetiska fältet. Egentligen är det alla atomer i skiktet som har interaktion med ljuset, men det är förstås jobbigare att räkna (summor och integraler över hela tjockleken). Ändå, fallet med ett ultratunt skikt är enkelt. Där finns praktiskt taget inga atomer, så den totala summan över alla atomer blir nästan noll. Ett skikt som är mycket mindre tjockt än ljusets våglängd reflekterar inte alls.
Och det kan man beskriva som två av dessa matematiska ytor som sammanfaller och som reflekterar i motfas.
