Imaginära enheten
Hej,
Den imaginära enheten är definierad så att i2 = sqrt(-1).
Borde inte då i = ± sqrt(-1) ?
Men i min bok står det så här: i2 = sqrt(-1) ⇒ i = sqrt(-1)
i2 = -1. Man kan skriva i =. Men de "vanliga" reglerna gäller inte då dett ju blir fel: -1 = i*i = *= = =1.
Zeus skrev:Hej,
Den imaginära enheten är definierad så att i2 = sqrt(-1).
Nej, i2 = -1.
Borde inte då i = ± sqrt(-1) ?
Nej, lika lite som . "Vanliga" (kvadrat-)roten ur är "det positiva tal som ...".
Men i min bok står det så här: i2 = sqrt(-1) ⇒ i = sqrt(-1)
Då står det fel i det första ledet i din bok. Det skall inte vara något "sqrt" där.
Som Smaragdalena säger så är definitionen i din första rad inte rätt. Den ska vara i2 =-1 utan något rotmärke. Det finns det inget reellt tal som löser den ekvationen, men om det hade funnits ett sådant tal, så skulle din andra rad vara helt korrekt. I skälva verket är i = talparet (0,1) . Man har skapat vissa räkneregler för sådana talpar och det är dessa regler som bl a gör att (0,1)*(0,1)=(-1,0) där det sistnämnda identifieras med -1. Tänk bort all mystik kring objektet i. Det fantastiska är inte detta, utan att man kan visa att de vanliga räknereglerna gäller för talpar dvs t ex:
ab=ba (kommutativitet)
a(b+c)=ab+ac (distributivitet)
att paret (0,0) fungerar som nolla
att paret (1.1) funkar som etta och
att ekvationen ax=1 alltid har en lösning förutsatt att a inte är talparet (0,0). (dvs division med 0 är förbjudet).
Rättelse: Som ”etta” står paret (1,1) Ska vara (1,0).
Smaragdalena skrev:Zeus skrev:Hej,
Den imaginära enheten är definierad så att i2 = sqrt(-1).
Nej, i2 = -1.
Borde inte då i = ± sqrt(-1) ?
Nej, lika lite som . "Vanliga" (kvadrat-)roten ur är "det positiva tal som ...".
Men i min bok står det så här: i2 = sqrt(-1) ⇒ i = sqrt(-1)
Då står det fel i det första ledet i din bok. Det skall inte vara något "sqrt" där.
Roten ur 4 är väl visst ±2 matematiskt sett? Att kvadraten betraktas som positiv är bara en konvention så att kvadratrötter kan representera funktioner.
Roten ur 4 är väl visst ±2 matematiskt sett? Att kvadraten betraktas som positiv är bara en konvention så att kvadratrötter kan representera funktioner.
Nej, roten ur 4 är 2. Däremot har ekvationen x2 = 4 två rötter, x = 2 och x = -2. Och ekvationen x2 = 5 har rötterna . Om roten ur 5 hade haft två värden, skulle man inte ha behövt skriva (och väldigt mycket av matematiken skulle bli förfärligt mycket krångligare).
Smaragdalena skrev:Roten ur 4 är väl visst ±2 matematiskt sett? Att kvadraten betraktas som positiv är bara en konvention så att kvadratrötter kan representera funktioner.
Nej, roten ur 4 är 2. Däremot har ekvationen x2 = 4 två rötter, x = 2 och x = -2. Och ekvationen x2 = 5 har rötterna . Om roten ur 5 hade haft två värden, skulle man inte ha behövt skriva (och väldigt mycket av matematiken skulle bli förfärligt mycket krångligare).
Okej, men i2 = –1 är också en ekvation som borde ha två rötter kan man tycka?
Okej, men i2 = –1 är också en ekvation som borde ha två rötter kan man tycka?
Javisst, ekvationen i2 = -1 har två rötter, x = i och x = -i. Kontrollräkna!
Smaragdalena skrev:Okej, men i2 = –1 är också en ekvation som borde ha två rötter kan man tycka?
Javisst, ekvationen i2 = -1 har två rötter, x = i och x = -i. Kontrollräkna!
Men då borde ju det som jag skrev i början stämma, att i = ±sqrt(-1)
Men då borde ju det som jag skrev i början stämma, att i = ±sqrt(-1)
Nej. Då skulle du få två punkter i det komplexa talplanet, och två olika argument för i. Detta stämmer lika lite som att .