I-umlaut
Hej, jag förstår inte direkt vad "i-umlaut" innebär på engelska. Skulle någon kunna förklara det på svenska för mig. Jag tror jag förstår lite, som tex orden fick betydelsen som tex "blood" var namnet på blod och då fick verben också ett ord som då är "bleed". Men jag förstår direkt inte vad som menas med det. Wikipedias förklaring är inte så enkelt heller. Tack!
Vilken wikipedia-artikel menar du?
Jag håller med dig om att wikipediaartikeln är mycket svårförståelig. Det verkar som den är skriven av lingvister för lingvister.
Så vitt jag förstår handlar det helt enkelt om en vokalförändring som skedde omkring år 500 e. Kr. där många ord som på urgermanska hade vokaler som liknade 'a'- och 'o'-ljuden fick ljud mer lika 'e' och 'ä'. På wikipedia tar man exemplet 'manniz' (män på urgermanska) som blivit 'men', 'Männer' och 'män' på engelska, tyska respektive svenska. Det har alltså gått från att vara ett 'a'-ljud till att vara ett 'e'- eller 'ä'-ljud.
Med ditt exempel om blod var det antagligen så att det urgermanska ordet hade en 'u'- eller 'o' vokal vilket på engelska sedan har blivit till 'ee' i bleed.
Laguna skrev:Vilken wikipedia-artikel menar du?
Sökte på engelska versionen. I-mutation, det står typ samma sak i häftet som det står i wikipedian. Enda jag inte förstår är vad de menar med "of sound change in which a back vowel is fronet or a front vowel is raised"
Det viktiga i sammanhanget är att förändringen berodde på att det följde en främre vokal (t. ex. i, därav namnet i-umlaut). Sedan kunde stavelsen med den främre vokalen falla bort, som hos "män" på svenska, eller bli kvar, som "Männer" på tyska.
AlvinB skrev:Jag håller med dig om att wikipediaartikeln är mycket svårförståelig. Det verkar som den är skriven av lingvister för lingvister.
Så vitt jag förstår handlar det helt enkelt om en vokalförändring som skedde omkring år 500 e. Kr. där många ord som på urgermanska hade vokaler som liknade 'a'- och 'o'-ljuden fick ljud mer lika 'e' och 'ä'. På wikipedia tar man exemplet 'manniz' (män på urgermanska) som blivit 'men', 'Männer' och 'män' på engelska, tyska respektive svenska. Det har alltså gått från att vara ett 'a'-ljud till att vara ett 'e'- eller 'ä'-ljud.
Med ditt exempel om blod var det antagligen så att det urgermanska ordet hade en 'u'- eller 'o' vokal vilket på engelska sedan har blivit till 'ee' i bleed.
Aha, nu har jag lite mer förståelse. Men jag tänker gäller det samma sak för engelska? För så står det i häftet för mig; "ndcluding some noun plural endings and non finite verb forms contained front vowels (/i/ och /e/), i-umlaut changes are relatively frequent".
Jag tror att wikipediaartikeln och ditt häfte pratar om två olika saker. Det verkar finnas en historisk vokalförändring i de germanska språken (det jag pratade om), men av det du citerar från ditt häfte får jag intrycket att de bara menar generellt omljud ('Umlaut' betyder omljud på tyska) av verb och substantiv i deras olika former.
Kan du lägga upp hela texten du fått i ditt häfte så kanske vi kan klura ut vad som menas?
AlvinB skrev:Jag tror att wikipediaartikeln och ditt häfte pratar om två olika saker. Det verkar finnas en historisk vokalförändring i de germanska språken (det jag pratade om), men av det du citerar från ditt häfte får jag intrycket att de bara menar generellt omljud ('Umlaut' betyder omljud på tyska) av verb och substantiv i deras olika former.
Kan du lägga upp hela texten du fått i ditt häfte så kanske vi kan klura ut vad som menas?
Så här står det i häftet;
One such sound change that occurred during this period was the so-called i-umlaut or front
mutation. I-umlaut can be seen as a kind of assimilation, whereby a front vowel towards the
end of a word affects a the vowel of a preceding syllable, raising it. In many cases, the final
front vowels were later lost. Because many Germanic inflectional endings, including some
noun plural endings and non-finite verb forms, contained front vowels (/i/ and /e/), i-umlaut
changes are relatively frequent and explain many rather strange forms in English. Let us take
a look at some examples:
The POE word Blod (blood) gave rise to the verb blodjan. > The i-umlaut led to a
raising of the vowel in the preceding syllable so that the word changed to bledjan.> The final
vowel sound was lost producing bledan. > Later the inflectional ending was lost altogether
producing the modern form bleed. This explains the, what at first seems rather strange, sound
relationship between the noun blood and the verb bleed.
Ja, då är det nog så som jag beskrev i mitt första inlägg. Många ord som på urgermanska och indoeuropeiska (jag antar att det ska stå PIE istället för POE) hade ett 'a'-, 'o'- eller 'u'-ljud (man har tungan långt bak i munnen när man gör dessa ljud, därför kallas de för 'back vowels') men istället fick ett 'e'-, 'i'- eller 'ä'-ljud (dessa gör man med tungan långt fram, därav 'front vowels'). Detta är orsaken för omljuden som finns i vissa substantiv och verbformer.
Dessa vokalförändringar verkar ha påverkat nästan alla germanska språk, däribland engelska, svenska och tyska.
AlvinB skrev:Ja, då är det nog så som jag beskrev i mitt första inlägg. Många ord som på urgermanska och indoeuropeiska (jag antar att det ska stå PIE istället för POE) hade ett 'a'-, 'o'- eller 'u'-ljud (man har tungan långt bak i munnen när man gör dessa ljud, därför kallas de för 'back vowels') men istället fick ett 'e'-, 'i'- eller 'ä'-ljud (dessa gör man med tungan långt fram, därav 'front vowels'). Detta är orsaken för omljuden som finns i vissa substantiv och verbformer.
Dessa vokalförändringar verkar ha påverkat nästan alla germanska språk, däribland engelska, svenska och tyska.
Tack för hjälpen, uppskattar det!
