Hydroxid jon binder till klormetan
I den här reaktionen, varför blir kloret negativt laddat? Är kloret i jonform från början? Eller tar den med sig ”bindningen” dvs både elektronen som kommer från sig själv och från kolatomen? Hur binder isf hydroxidjonen till kolet?
sund20 skrev:I den här reaktionen, varför blir kloret negativt laddat? Är kloret i jonform från början? Eller tar den med sig ”bindningen” dvs både elektronen som kommer från sig själv och från kolatomen? Hur binder isf hydroxidjonen till kolet?
Samma sak här:
Varför bildas det joner? Sitter de inte ihop med en kovalentbindning?
Räcker förklaringen "polär kovalent bindning" eller behöver du en längre utredning?
Smaragdalena skrev:Räcker förklaringen "polär kovalent bindning" eller behöver du en längre utredning?
Hade gärna fått en lite längre förklaring :)
Klor har större värde på elektronegativitet än vad kol har, d v s klor är bättre på att dra till sig elektroner än vad kol är på att hålla kvar dem. Det betyder att om man har en kovalent bindning mellan klor och kol så är bindningselektronerna närmare kloratomen en större del av tiden än vad de är i närheten av kloratomen, Detta gör att kloratomen får en (liten) negativ laddning, och kolatomen en lika liten positiv laddning.
Var de lagom lång?
På den andra bilden har kloratomen lyckats stjäla hela elektronen från bindningen. Då bildas det två joner istället. Det händer förmodligen oftast att de båda jonerna dras till varandra igen, och att en kovalenta bindningen återskapas, men ibland hinner nånting annat emellan och då blir det en kemisk reaktion.