Hur vet man när ett specifikt ämne har eller är minsta antalet joner?
för att skriva jonföreningars formler och deras reaktionsformler (tror jag det kallas) så skriver man alltid minsta antal positiva och negativa joner, hur vet man när ett specifikt ämne har eller är minsta antalet joner?
Så som jag har förstått det är det så är det att eftersom jonföreningar vill ha fulltskal, så förekommer alla grundämnen som är potentiella joner med x mindre eller x mer elektroner än fullt skal. Detta betyder att grundämnena i jonföreningar är alltid 1 atom (förutom undantag som jag kommer till sen) med x elektroner? De har väl ingen anledning att gå ihop med andra atomer om de inte ska ha fullt skal (förutom undantagen)?
För dessa undantag, jag vet inte om det kan kallas undantag, men enligt mitt resonemang så antar jag att det är undantag dvs. såkallade sammansatta joner som går ihop med andra atomer även om de inte tillsammans skapar fullt skal, eller är de inte undantag och har någon annan speciell anledning? Eller är alla mina resonemang felaktiga? Eller kan jag se det som undantag (då min lärare sa att vi bara skulle memorera de sammansatta jonerna).
Sorry om min tankegång är förvirrande.
Ja, det är förvirrande. Jag vet inte vad du menar med undantag.
Sammansatta joner hålls ihop "inom sig" av kovalenta bindningar, d v s elektronparbindningar. Många sammansatta joner är så sammansatta att atomerna i dem har ädelgasstruktur, som t ex kväveatomen i ammoniumjonen.
De flesta sammansatta joner är det som blir kvar om en syra ger ifrån sig en eller flera protoner.Lär du dig salpetersyra, så har du nitratjonen nästan gratis. Lär du dig svavelsyra, så har du vätesulfatjonen och sulfatjonen nästan gratis. Ammoniumjonen är likadan fast tvärtom - det är vad det blir av en ammoniakmolekyl när den tar upp en extra proton.
Smaragdalena skrev :Ja, det är förvirrande. Jag vet inte vad du menar med undantag.
Sammansatta joner hålls ihop "inom sig" av kovalenta bindningar, d v s elektronparbindningar. Många sammansatta joner är så sammansatta att atomerna i dem har ädelgasstruktur, som t ex kväveatomen i ammoniumjonen.
De flesta sammansatta joner är det som blir kvar om en syra ger ifrån sig en eller flera protoner.Lär du dig salpetersyra, så har du nitratjonen nästan gratis. Lär du dig svavelsyra, så har du vätesulfatjonen och sulfatjonen nästan gratis. Ammoniumjonen är likadan fast tvärtom - det är vad det blir av en ammoniakmolekyl när den tar upp en extra proton.
Men har jag rätt i att jonföreningar har alltid 1 atom av varsitt ämne som reagerar förutom de sammansatta jonerna? Jag skrev till vad min fråga på kommentarerna så blir det lite tydligare.
Jag förstår inte vad du menar. De flesta salter består av en sorts positiva joner och en sorts negativa salter, men det finns men komplicerade salter också, som t ex alun.
Själva frågan (TL;DR): vad menas med att formeln är skriven med minsta antalet joner i jonföreningsformeln?
Att det står NaCl och inte t ex .
