Hur vet man att klor vill bli en molekyl och inte en jon?
Hej!
Ja, hur vet man att klor vill bli en molekyl och inte en jon? För den kan väl bli båda? Det handlar väl bara om att uppnå ädelgasstruktur?
Tack!
Det beror på vad det finns för omgivning vad klor "vill" bli. Om man har Cl2 eller Cl- beror på vad det finns för andra ämnen klor kan reagera med.
Men vi lever ju i en värld där det finns kloridjoner överallt, men där klorgas är något väldigt sällsynt som man måste tillverka i laboratorier eller kemiska industrier. Av det kan man ju dra slutsatsen att i den omgivning vi lever i "vill" klor helst vara kloridjoner. Det beror på att klorgas reagerar med vatten och bildar HClO (ett ämne som har det fantastiska svenska namnet underklorsyrlighet).
SvanteR skrev:Det beror på vad det finns för omgivning vad klor "vill" bli. Om man har Cl2 eller Cl- beror på vad det finns för andra ämnen klor kan reagera med.
Men vi lever ju i en värld där det finns kloridjoner överallt, men där klorgas är något väldigt sällsynt som man måste tillverka i laboratorier eller kemiska industrier. Av det kan man ju dra slutsatsen att i den omgivning vi lever i "vill" klor helst vara kloridjoner. Det beror på att klorgas reagerar med vatten och bildar HClO (ett ämne som har det fantastiska svenska namnet underklorsyrlighet).
Jag såg en video där Magnus Ehinger förklarade varför Cl2 blev en molekyl och undrade då varför den blev just det. För där reagerar den ju med sig själv?
Om klor är i en miljö där det bara finns klor måste atomerna förena sig två och två för att uppnå ädelgasstruktur. Om klor är i en miljö med metaller räcker dess höga elektronegativitet för att helt och hållet slita åt sig deras elektroner och bli kloridjoner. Om klor är i en miljö med organiska ämnen kan klor delvis dra åt sig elektronerna, vilket gör att man får molekylföreningar där klor har oxidationstalet -I. Om klor är i en miljö med syrgas och kvävgas (t.ex. luften) är dess elektronegativitet inte tillräckligt hög för att dra åt sig elektroner från dessa ämnen. Trots att klor är elektronegativt är ju dessa ämnen ännu mer elektronegativa. Då måste kloratomerna förena sig två och två för att uppnå ädelgasstruktur. I miljöer med syre eller fluor kan miljön bli så oxiderande att kloratomerna till och med tvingas ge upp elektroner och få ett positivt oxidationstal.
