Hur påverkar svensk kultur, livsstil och media hur barnen blir anknutna?
Det här är övningsfråga inför ett psykologi prov jag har. Jag tänker att föräldrarna blir bara mer och mer upptagna med sina mobiler och de lär sig självständighet vilket svensk kultur byggs på så det leder till ett undivikande anknytning. Vad tänker ni?
Det är lite olika beroende på vilken ort du är från, men något som jag märkt är att i storstäder (jag är från Göteborg) tillåter man ofta samhället "uppfostra" sina barn. Ser i större utsträckning idag att många föräldrar som går runt med sina barn i stan eller sitter på en restaurang nästan alltid är fokusera på något annat (mobilen 95% av fallen) och verkar strunta lite i vad barnen gör, på min tid fick man en rak lavette från sina föräldrar ifall man betedde sig dåligt mot andra.
Jag tror också att detta är anledningen till varför identitet har blivit så relevant på sistone, exempelvis att man skall identifiera sig som "något" eller att man gärna engagerar sig i subkulturer/politiska grupper. När man inte får den fostringen som man behöver från sina föräldrar, tenderar man att söka en sorts trygghet utifrån och då kan dessa grupper och subkulturer vara ett alternativ.
Den här distansen från föräldrar och familj kan leda till att man undermedvetet får det svårt att bilda relationer med andra människor, detta kan också vara varför det finns så många ensamstående i Sverige.
