Hur påverkar bindningen hur ett ämne luktar?
Hej!
Eftersom jag just nu har kemisk bindning inom kemin kom jag att tänka på varför vissa ämnen luktar och andra inte, för jag antar att det har med hur ämnena binder sig till varandra. Varför är det t.ex. så att parfym luktar men inte vanligt koksalt (NaCl)? I natriumklorid finns det jonbindning, men vilken bindning är det i "parfym-molekyler" som gör att parfymer luktar?
Är det så att bindningen i "parfymmolekyler" är svagare?
Tack på förhand!
Ja, att ämnen luktar har att göra med att de binder till receptorer i näsan. Då skickas nervsignaler till hjärnan som då tolkar dem som en specifik lukt. Om det är en dålig lukt eller god doft har dock att göra med evolutionära perspektiv. Ruttna ägg luktar exempelvis otroligt illa och den lukten uppstår när svavelväte binder till receptorerna i näsan. Att det uppfattas som en dålig lukt har troligtvis att göra med att det då förhindrar en från att äta de ruttna äggen som annars hade kunnat göra en, i värsta fall, dödligt sjuk.
Ämnen som innehåller ämnen som liknar svavelväte har en snarlik lukt eftersom de binder till ungefär samma uppsättning av receptorer. Tiolgruppen (R-SH) är ett exempel. Metantiol ger den speciella lukten som kommer från pappersbruk och som på sätt och vis liknar lukten av ruttna ägg.
Natriumklorid luktar inte eftersom det inte kan förångas särskilt lätt. Det är alltså inte flyktigt och når inte fram till näsans receptorer.
Sen är det här med lukt väldigt komplicerat och det är inte helt enkelt att veta varför hjärnan tolkar vissa signaler från näsan på ett visst sätt.
Teraeagle skrev:Ja, att ämnen luktar har att göra med att de binder till receptorer i näsan. Då skickas nervsignaler till hjärnan som då tolkar dem som en specifik lukt. Om det är en dålig lukt eller god doft har dock att göra med evolutionära perspektiv. Ruttna ägg luktar exempelvis otroligt illa och den lukten uppstår när svavelväte binder till receptorerna i näsan. Att det uppfattas som en dålig lukt har troligtvis att göra med att det då förhindrar en från att äta de ruttna äggen som annars hade kunnat göra en, i värsta fall, dödligt sjuk.
Ämnen som innehåller ämnen som liknar svavelväte har en snarlik lukt eftersom de binder till ungefär samma uppsättning av receptorer. Tiolgruppen (R-SH) är ett exempel. Metantiol ger den speciella lukten som kommer från pappersbruk och som på sätt och vis liknar lukten av ruttna ägg.
Natriumklorid luktar inte eftersom det inte kan förångas särskilt lätt. Det är alltså inte flyktigt och når inte fram till näsans receptorer.
Sen är det här med lukt väldigt komplicerat och det är inte helt enkelt att veta varför hjärnan tolkar vissa signaler från näsan på ett visst sätt.
Okej, men kan man också säga att det har med vilken typ av bindning som det finns mellan parfymmolekyler. Jag tänket t.ex. att om det är van der Waals bindning mellan molekylerna är ju chansen stor att bindningen mellan molekylerna bryts i t.ex. rumstemperatur och därför kan man känna av lukten av parfym mer än exempelvis NaCl som binds med jonbindning som är en betydligt starkare bindning. Stämmer det?
Ja så är det.
