Hur man kan skriva en REFERAT om en Krönika?

Allt finns i rösten
Varför älskar vi Monica Zetterlund så?

Hennes verkliga storhetstid inföll på 60- och 70-talet. Varför har hon fortfarande en sådan dragningskraft att det görs en påkostad spelfilm om henne år 2013?

Enkla frågor – svaren blir desto fler och mångordigare. Men så var Monica Zetterlund också en ovanligt sammansatt artist och person.

För det första ägde hon en röst och en ton som sannerligen bara var hennes. Visst hade hon haft sina stora idoler, som Ella Fitzgerald, Billie Holiday och Ray Charles. Men efter mötet med Beppe Wolgers började hon sjunga på svenska på allvar, utvecklade en särskild känsla för texten och upplevde att hennes jobb som sångerska framför allt var att bära fram den.

Därifrån är Monica Zetterlund helt sin egen, oavsett om hon tar sig an visor, schlager eller jazz på engelska – i sorgsen stilla folkton likaväl som i bluesiga attacker med tryck och sväng. Och det är också därför som tidens gnagande på hennes inspelningar bara blivit en harmlös tandköttsvals.

Monica Zetterlund använde dessutom en kniptångsmanöver och nådde fram till publiken från flera olika håll. Hon visade sig vara en utmärkt scenunderhållare och revyartist. Och snart kom filmrollerna, först de komiska, som i ”Att angöra en brygga”. Men Monica Zetterlund bottnade även i allvaret och dramatiken och det går knappast att tänka sig ett starkare porträtt av den prostituerade Ulrika i Västergöhl i ”Utvandrar”-serien än hennes.

Banden till folkkära artister som Povel Ramel och HasseåTage är en annan orsak till hennes långlivade, breda popularitet. Och Monica Zetterlund lyckades samtidigt representera det hemvävda, rotfasta svenska/värmländska och det glamourösa, USA-inspirerade. Tage Danielsson talade ju om henne som ett lingonris i cocktailglas och hon gick hem hos både folk och folk, i söderkåkar såväl som östermalmslägenheter.

Pressen bevakade Monica Zetterlund från att hon dök upp på scenen och hon verkar ha ställt upp generöst och bjudit på sig själv (även om hon ofta gnisslade tänder när hon sedan såg resultatet). Alltså fanns hon tidigt i det allmänna medvetandet. Intresset blev inte mindre av att hon uppfattades som en fascinerande personlighet i farten, med ett händelserikt liv.

60-talet hade sina raskravaller, strejker, studentuppror och amerikanska politikermord. Men för svensk del var detta på samma gång en dynamisk och ekonomiskt blomstrande tid, med inbyggd framtidstro. Den tiden har idag fått ett ljust skimmer runt sig och Monica Zetterlund, som slog igenom under samma årtionde, är en av våra starkaste 60-talssymboler.

Fast när allt detta har räknats ihop kan man lägga kalkylatorn åt sidan och gå tillbaka till själva musiken. I Monica Zetterlunds röst finns allt som var hon. Och allt man egentligen behöver veta.

(Det är en krönika , jag har använda de 4 punkter:

Disposition
Tilltal
Meningar
Ord), men jag har problem med skriva referat enligt detta texten:-(