Hur kommer det sig att komplexa nollställen alltid kommer konjugerande par?
T.ex. 2+-3i
Det gäller när du har reella koefficienter.
Om du tittar på pq-formeln så bör du se varför.
Halloj!
Det finns ett bevis till din fråga som jag gillar, tänker att jag snor den och postar här:
(Jag gör det något origoröst, men jag tror du kanske förstår principen, om du känner fortfarande att det gnagar så rekommenderar jag boken Algebra I (10 tryckningen) av Bögvad m.fl, du kanske kan hitta den online om du googlar) där kan du hitta beviser under konjugerade rotsatsen.
Antag att är ett komplext nollställe till ett tredjegradspolynom (vi gör beviset för tredjegradare, men du kan utvidga det till polynom av godtycklig grad) . Antag att α är ett komplext nollställe till polynomet dvs. P(α) = 0. Om du nu tar konjugatet i HL och VL så ser du följande: . Nu kan du använda regler av konjugat samt att konjugatet av ett reellt tal är det reella talet själv: , men detta är ju bara P(), dvs. polynomet P(x) med konjugatet av vår initiala lösning insatt.
Oj vad konstigt, mitt inlägg hade helt fel formatering, det ska inte se ut så där, jag får nog rapportera det
Beviset ovan fungerar för alla ring-automorfier, som fixerar mängden dit koefficienterna till polynomet hör. Om t ex 1+sqrt(2) är en rot till ett polynom med rationella koefficienter kommer 1-sqrt(2) också vara det.
Hej,
Låt vara ett polynom med reella koefficienter och komplext argument . Om så är komplexkonjugatet och eftersom koefficienterna är reella så är
.
Därför förekommer komplexa rötter till polynom över de reella talen alltid i komplexkonjugerade par.